Uppsala Kappfabrik AB

Josef Larsson

År 1904 startade fabrikör Josef Wilhelm Larsson en kappaffär med syateljé på Svartbäcks-gatan 18. Där hade han upp till femton anställda sömmerskor som arbetande med att på beställning sy kappor och dräkter. Företaget kom i folkmun att kallas "Kapp-Lasses".

Några år senare flyttade han syateljén till en större våning på samma gata. Samtidigt utökades antalet sömmerskor. Verksamheten utökades ytterligare 1917 då syateljén, som då mer och mer började se ut som en industri, flyttades till Storgatan.

Fabriksbyggnaden på Dalgatan

Industri blev det definitivt 1924 då företaget tog sin då nyuppförda fabrik vid Dalgatan 15 i bruk, en industribyggnad i klassicistisk 1920-talsstil. Kappfabrikens byggnader kom då att representera en expansiv period i den dåvarande förstaden Eriksdal (idag bortre Luthagen). I fabriken fanns då maskinell utrustning av sin tids mest moderna slag med bland annat ett då modernt löpandebandsystem. I mitten av 1930-talet hade företaget cirka 600 anställda som tillverkade cirka 1500 kappor i veckan. ”Kapp-Lasses” var då Uppsalas största kvinnoarbetsplats.

I en artikel i Upsala Nya Tidning 11 september 1947 beskrivs hur en kappa kom till hos ”Kapp-Lasses”. Artikeln är samtidigt en unik beskrivning av en viktig detalj i företagets personalpolitik : "Från källare till vind, från inköpsavdelning till försäljningsorganisation får de omkr. 400 anställda vid Upsala kappfabrik i dessa dagar en inblick i det företag, där de har sin dagliga verksamhet. I grupper får nämligen 15-tal anställda åt gången göra en rundvandring i hela fabrikslokalen och bekanta sig med de arbeten, som utförs på andra avdelningar, än dem där de själva arbetar. Det är ett naturligt och bra medel att höja intresset för företaget hos de anställda, och uppskattningen var allmän bland dem, som på onsdagen fick göra rundvandringen. --- Många av de vid fabriken anställda har år efter år suttit på sin plats och format en enda detalj utan att känna till något närmare om tillverkningen som helhet. Den goda idén att ta dem med på sådana här rundvandringar i fabriken uppskattas därför av arbeterskorna, som genom en sådan inblick i fabrikationen väl också får större intresse för just den detalj i tillverkningen, som beror på deras arbete".

I takt med att företaget växte blev lokalerna på Dalgatan flera gånger föremål för om- och tillbyggnad. 1945 expanderade verksamheten till grannhuset, ett bostadshus uppfört i jugendstil 1908 Här tillverkades huvudsakligen damkappor och damdräkter av varu-märkena ”Upsala Kapp”, "Larella" och ”Young Lady”.

Fabriken i Uppsala tillverkade damkappor och dräkter i ylle. I Enköping gjorde man ungdomsbetonade plagg och i Örbyhus koncentrerade man sig på fritidskläder. Fabriken i Uppsala tillhörde det fåtal kappfabriker som hade egen skinnavdelning med körsnärer. Detta – menade man – garanterade såväl gott utförande som god kundservice. Vid sidan om skinnbesatser till kragar och muffiser tillverkades också högklassiga pälsfordrade kappor.

Bolaget utvecklades till en av landets större kappfabriker. Företagets varumärken var kända runt om i världen. Det var också en av de få kappfabrikerna i landet som hade egen skinnavdelning med körsnärer. Företagets utveckling var typisk för den svenska konfektionsbranschens historia.

Företaget omvandlades 1917 till aktiebolag. Fabrikslokalerna vid Dalgatan finns ännu kvar men är numera ombyggda till bostadshus. Förutom fabriken i Uppsala drevs sedan 1947 även en fabrik i Upplandsbodarna.

 

 

1939 var det dags för generationsskifte då sonen Hilmer Larsson tog över företaget. Han avled emellertid redan 1943 och efterträddes då av hustrun Britta Larsson, som drev företaget vidare till 1959 då Sven Sandstedt, VD, Egon Alexandersson, fabrikschef och Tore Dahlström, försäljningschef, bildade ”Young Lady” och övertog aktiemajoriteten i företaget.

Ungefär samtidigt inköptes Hettemarks Konfektionsfabrik i Enköping och Örbyhus Syfabrik. Koncernen med de fyra fabrikerna omsatte då närmare 30 miljoner kr per år och hade som mest cirka 600 anställda. Drygt hälften av dessa eller cirka 300 (absoluta merparten kvinnor) var anställda vid fabriken på Dalgatan. Av omsättningen på nämnda 30 miljoner kr utgjorde ungefär en sjättedel export, bl.a. till USA, Kanada, England, Österrike, Schweiz och de nordiska länderna.

Lönsamheten minskade i slutet på 50-talet pga. den billiga importen. Efter en högkonjunktur kring 1968 vände utvecklingen nedåt igen. Man gick samman med andra företag men åtgärderna hjälpte inte, och 1970lades tillverkningen ned i Uppsala. Varumärket Larella levde dock vidare en tid.

Vid nedläggningen 1970 hade Upsala Kappfabrik 73 anställda sömmerskor. Byggnaderna inrymde andra verksamheter (För de medelålders förknippas husen med Musikforum (70-talet), Centerpartiets distriktsexpedition (70-80-talet) och Kickan´s Work-out (80-talet) tills ombyggnaden till bostäder påbörjades).

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

09.07 | 21:54

Hej
Nu har Nils V Sterners grav överlåtits till NN. Hur tycker du att Uppsala bevarar sitt kulturarv på andra sidan?

...
14.06 | 23:01

Hej!!
Roland
Dessutom var Raab släkt med matematikprofessorn i Uppsala Arne Beurling , som knäckte den tyska G maskinens kod. Hur han lyckades är otroligt.

...
05.06 | 23:37

Allt Agius skrivit om Uppsala är mycket bra, inressant. Hittar man något inressant på datorn, är det Agius som gjort alltihop. Märkligt!Fortsätt med det.

...
06.05 | 13:21

Trevligt att hitta den här sidan. Mina minnen från Uppsala-Ekeby är från år 1974 då UE och finska Wärtsilä inledde ett samarbete mellan Rörstrand och Arabia.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS