Bageriarbetarstrejken 1898
Åbergs Bageri blev 1898 tillsammans med Dubois Bageri (Mathias Dubois), Liljedahls Bageri (Lydia Liljedahl), Nymans Bageri (Erik Nyman), Dahlströms
Bageri (Wilhelmina Dahlström) och Lindbloms Bageri (A Lindblom) indragna i en lika omtalad som beryktad bageriarbetarstrejk i Uppsala. Upptakten till strejken var att bageriarbetarna ville få kontant lön istället för
kost och logi. Vidare ville man ha förkortad arbetstid till 12 timmar per dygn eller sammanlagt 72 timmar per vecka. Krav som väl ingen idag skulle betrakta som ohemula.
Dessförinnan hade bageriarbetarna i Uppsala i januari
1898 bildat en förening och anslutit den till Svenska bageriarbetareförbundet, vars förbundsordförande Anders Sjöstedt var den som förde förhandlingarna med bagarmästarna. Carl Åberg lade ett motförslag
där han accepterade en genomsnittlig arbetsvecka på 72 timmar och kost- och logipengar, men bara för gifta arbetare. Parterna gick inte att ena och den 1 april bröt strejken ut. Sjöstedt motiverade strejken med att säga: ”vi
begära att sjelfa får bestämma hvad vi skola äta och hvar vi skola ligga”[1]. En begäran, som i dag framstår som rimlig, kan man tycka.
Konditor Eric
Ofvandahl[2], som med tiden blev en legendarisk sockerbagare med konditori i Uppsala och så småningom en av Uppsalas mera kända personer, sympatiserade med bageriarbetarna. Han kittlade kollegerna på
bagarmästaresidan med att kräva att samhället skulle ingripa och medla i konflikten.
Men bagarmästarna var ingen enhetlig grupp. De ekonomiska förutsättningarna för att klara en långvarig strejk varierade
dem emellan. Skillnaden mellan storbagare som Mathias Dubois och Carl Åberg med årsinkomster på över 10 000 kr vardera och de små hembagarna Liljedahl, Lindblom och Nyman med årsinkomster på 1 000-1500 kr var betydande[3].
I slutat av april förklarade bagarmästarna ensidigt att strejken var slut. Vid det laget hade de successivt börjat utnyttja annan arbetskraft, dvs. strejkbrytare. Situationen blev stundom ganska hätsk.
Här förekom såväl misshandel som hemfridsbrott. Men vartefter strejken pågick började bageriarbetarna vilja återgå till arbetet. Snabbast tillbaka till arbetet var de gifta arbetarna hos Dubois, som efter bara några
veckors strejk gick tillbaka i arbete accepterade mästarnas avtalsbud, dvs. ett kvarhållande vid kost- och logisystemet.
Strejken, som från början omfattade ett 40-tal bageriarbetare, kom att betraktas som ett misslyckande.
Resultatet av strejken i Uppsala blev fritt val mellan mat- och logipengar för gifta arbetare eller 72 timmars arbetsvecka. I landet i övrigt lyckades Svenska bageriarbetareförbundet driva igenom båda kraven medan man i Uppsala inte fullt
ut fick gehör för sina önskemål. Här fick man välja ett av de båda kraven. Två år senare, år 1900, avskaffades kost- och logisystemet också i Uppsala.
**********
Carl Åberg
avled 1913 och slapp därmed uppleva den kris som bara några år senare drabbade Sverige, till följd av första världskriget med åtföljande ransoneringar och försvårad handel, som tvingade sonen Edvard att
upphöra med bagerirörelsen 1917.
[2] Erik Ofvandahl, som kom från byn Ovandal
i Stora Tuna, hette ursprungligen Färj Erik Andersson. Namnet Ofvandahl tog han först i vuxen ålder.
[3] Inkomsttaxering för 1898 publicerad i UNT 1 juni 1898.