Industrialismen kom sent till Uppsala. Det var först under 1800-talets senare del som industri-företagen började växa fram. Med de industriella etableringarna förändrades människors livsmönster och levnadsvillkor.
Stadens omvandling, industriernas successiva tillkomst och inflyttningen från landsbygden upplevdes som oerhört omvälvande. Och man tyckte att allt gick med en hiskelig fart.
Alla väntade på järnvägen. När
den 1866 kom till Uppsala var det som att alla hinder försvann. Entreprenörerna (fabrikörerna) stod på rad och väntade på att få utlopp för sin kreativitet.
Fram till 1800-talets mitt var de industriella inslagen
i Uppsala obetydliga. Här fanns några vatten- resp. vinddrivna kvarnar, några brännvinsbrännerier, några tegellador, några boktryckerier, några bryggerier, några bagerier, någon enstaka mekanisk verkstad,
etc. Merparten av företagen var små och relativt obetydliga. Många var ett mellanting mellan hantverk och industriellt embryo.
På den här tiden var Uppsala en småstad med lantlig karaktär. I staden bodde (1862)
9 036 invånare och av dem var enlig universitetskatalogen 90 akademiska lärare och 1 075 studenter.
Liksom vi är det i dag var dåtidens människor barn av sin tid, präglade av de speciella förhållanden, problem
och motsättningar som då rådde. För det stora flertalet invånare var staden mest en plats där decennium lades till decennium utan att lämna efter sig några mer påtagliga förändringar. Samhällsklasserna
levde åtskilda, somvore de olika folk på olika utvecklingsstadier i samma stad.
Ett försök att finna tidens signatur, skulle kunna beskrivas med ord som framåtskridande och/eller stillastående. Värt att notera
är då, att fortfarande under 1850-talet hade de som ivrade för att bevara så mycket som möjligt av det gamla ett visst övertag. Men behovet av förändring växte sig allt starkare. Historien om hur Uppsala ändå
till sist fick sin järnväg hör till de mera spännande inslagen i stadens 1000-åriga historia.
Det var handlarna och hantverkarna, som - i kölvattnet av utökad näringsfrihet och högkonjunktur – livfullt
började ta del i uppkomna diskussioner om byggandet av en järnväg förbi Uppsala. Dessa diskussioner födde i Uppsala en för tidsandan välgörande optimism. Här fanns i staden en starkt förankrad hantverkstradition.
Snickerier, skrädderier, skomakerier, garverier, och små mekaniska verkstäder (smedjor) förekom - i förhållande till ortens storlek - i ganska stor omfattning.
Några av dessa hantverksföretag hade redan
börjat tänka i industriella banor. Hit hörde t.ex. Wahlström & Låstboms boktryckeri i kv. S:t Per, Carl-Erik Grönbecks Svartbäckens bränn-vinsbränneri i Rosenbäck strax norr om Svartbäckstull från
1843 (under senare år mera känd som biografen Saga och Edda), P G Ahlqvists Metallgjuteri på Dragarbrunnsgatan 22 från 1854, Gustaf Arndtz brännvinsbränneri, jästfabrik och väderkvarn från 1850-talet vid Vaksalatorg,
Rabéns instrument- och optiska verkstad på Kungsängsgatan 7 från 1849, von Dübens Bayerska bryggeri i kv. Sandbacken från 1850 m.fl.
Andra industriföretag som var igång tidigt var Fyrisvalls Tegelbruk intill
Svartbäckstull från 1859, Waksala gamla tegelbruk i det som senare blev kv. Sverre strax öster om Vaksalatorg, Upsala Kakelfabrik på Blomgatan 9 från 1862 som 1888 blev C A Walléns Upsala Nya Kakelfabrik som senare blev S:t
Eriks lervarufabriker, Carl Wilhelm Ulanders Eldkvarn vid hamnen från 1864 som tio år senare blev Uppsala Ångkvarn, Upsala Mejeri från 1871 m.fl.
Utvecklingen efter 1850 kom att innebära omvälvande förändringar
inte bara för staden Uppsala och dess befolkning utan också för landsbygden runt staden. Människor från den omgivande landsbygden, hemmasöner, drängar, pigor, torpare, backstugusittare m.fl., sådana som blev över
i samband med jordbrukets mekanisering, flyttade till Uppsala, andra drog till Amerika. Oavsett vart man flyttade så gjorde man det med förhoppning om att finna arbete och försörjning. Här fanns arbetskraften, människor
som var beredda att mot betalning arbeta åt andra i fabrikerna. Vid sekelskiftet 1900 var Uppsala med nära 23 000 invånare ett handelscentrum vid sidan av det traditionella inslagen av kyrka och universitet. Uppsala var då Sveriges
nionde stad i storlek.