Kungsättika
Det var med ättika som enda produkt fabrikören A. G. Holmgren i Uppsala 1885 inregistrerade en enskild firma under namnet Holmgrens Ättiksfabrik. I lokaler på Kungsängsgatan
4 framställde han i nära 35 år denna enda produkt, vars kemiska formel var CH2CO2H. Den ättika som här framställdes hade som produktnamn "Kungsättika" och blev lika välkänt som
efterfrågat i hela Sverige.
1919 köptes Holmgrens Ättiksfabrik av Martin Edlund och Carl Johan Wiksell. Företaget ombildades och gavs det nya namnet AB Uppsala Ättiksfabrik och året därefter
kunde man flytta in i nya fabrikslokaler vid S:t Persgatan 39.
Redan från starten i den nya fabriken togs - vid sidan om Kungsättikan – Slotts senap upp i ättiksfabrikens produktprogram. Bruno Knebel
hade anställts som driftledare i fabriken [1]. Han kom från Tyskland och han hade ett bra recept på senap med sig. Det hemliga originalreceptet från 1920 användes i Uppsala fram till avvecklingen våren
2008 och följde med till Polen men då inte lika hemligt.
”Knebelpastan”
Knebels senap eller "Knebelpastan" som den kom att kallas av gemene man innan den döptes till "Slotts
senap" kom omgående att dominera såväl tillverkning som försäljning. Ättikan, som fanns kvar som produkt, var också den av stor betydelse för företaget. Slott senap blev snabbt ett välkänt begrepp
inte bara för företaget utan också för Uppsala stad som runt om i landet kom att förknippas med senap.
Det speciella med Knebels produktionssystem var att praktiskt taget ingenting av produktionen syntes. Tillverkningen
av såväl senap som ättika skedde i slutna system som utestängde inte bara den mänskliga kontakten med produkten utan även luften med allt vad den innehöll ifråga om partiklar som skulle kunna påverka produkterna
negativt, inte minst smakmässigt. Med tanke på att såväl ättikan som senapen är produkter som luktar ganska starkt och fränt var det inte oviktigt att det slutna systemet även utestängde oönskade dofter i
fabriken.
År 1969 gick namnet Upsala Ättiksfabrik ur tiden. Fr.o.m. detta år hette företaget AB Slotts Industrier. Då hade fabriken vid S:t Persgatan blivit för liten för att kunna rymma tillverkningen
av det ständigt utökade produktsortimentet. En ny 5 000 m2 stor fabriksbyggnad mellan Kungsgatan och järnvägen byggdes 1967.
Den nya fabriken skulle i första hand användas för framställning
av drycker, marmelad m.m. I den gamla fabriken vid S:t Persgatan fortsatte framställningen av ättika och senap precis som tidigare.
1955 gick Martin Edlund ur tiden och VD-stolen övertogs av sonen Folke Edlund. Bolaget
var nu ett utpräglat familjeföretag med familjen Edlund som dominerande ägare. Produktsortimentet fortsatte att öka, företaget hade en kraftig tillväxt och ekonomin var synnerligen god.Tillverkningen av senap ökade från
8 500 kg år 1920 till drygt 2 miljoner kg 1959 och senapen var företagets helt dominerande produkt. Företaget ville nu tillgodose flera smakriktningar. ”Fransk Senap”, ”Senior Senap” och ”Skånsk
Senap” introducerades. I samband med detta byggdes fabriken på S:t Persgatan 39 om och produktionen rationaliserades. Detta ledde också till en avsevärt utökad produktion.
[1] Bruno Knebel är ett namn som mer än något annat förknippas med Uppsala Ättiksfabrik och Slotts Industrier. Han kom 1920 till Uppsala Ättiksfabrik från Tyskland. Denne
Knebel kunde lösa alla tekniska problem vid ättiksproduktionen där han hade världspatent på framställning av biologisk ättika i ett raffinerat slutet system som även kunde tillämpas vid framställning av senap.Just
under det mest ivriga skapandet försvann Bruno Knebel från Uppsala. När han återkom hemförde han en kvinna, en tidigare cirkusartist, skön och annorlunda. Bruno Knebels hustru, Irma, blev i Uppsala en känd person, främst
därför att hon – när hon förflyttade sig i Uppsala – nästan alltid färdades med häst och jigg.