Holmens bryggeri i Uppsala

Bryggeriet Holmen, mellan Gillbergska genomfarten och nedgången till Upplandsmuseet

Yrkesmässig bryggeriverksamhet har gamla anor. Särskilda brygghus fanns förr allmänt på landsbygden men även i städerna. Hembryggningen avtog successivt under 1800-talet och ersattes med särskilda bryggeriföretag. Och i Uppsala har det funnits gott om bryggeri-företag. Den absoluta merparten har – med några få undantag – bestått av små hantverksföretag, som tillverkade öl, pilsner, svagdricka och varianter av läskedrycker som de kunnat sälja till den närmaste omgivningen. Det forna brygghuset behöll sitt namn men kom i allt större omfattning att användas som tvättstuga.

I Uppsala var Bryggeriet Holmen – beläget i stadens äldsta industrimiljö – på sin tid det mest anrika bryggeriet. Bryggeriet startades någon gång i mitten på 1700-talet i kv. Holmen mellan Dombron och Akademikvarnen och hade till och från nära anknytning till krogen i samma fastighet; Adolfs Källare, Källaren Fördärvet, Kyroni Värdshus för att nämna några namn på krogen ifråga. Det påstås att Carl Mikael Bellman skulle ha besökt bryggeriet och lovordat dess öl. Huruvida det ligger någon sanning i detta får vara osagt men i visan ”Mowitz skulle bli student” sjunger Bellman om ”Kyronii öl”, som anses vara en hyllning till bryggaren och värdshusvärden Nils Kyronius. Denne Kyronius var även rådman (1736-1748) i Uppsala. Så kanske var Bellman ändå där. Så här sjöng han i alla fall i Fredmans epistel N:o 82:28 ”Tre remmare”:

Movitzs skulle bli student

Han Upsala betrakta

Börja mumla exellent.

Grammatica contrakta.

Dum och tjock,

Hic, haec, hoc,

Han sig genast lärde,

Hyrde sig en svarter rock,

Kyroni öl förtärde.

Gabriel Wilhelm Gillberg[1] (1801-1890)

Sedan "Bryggeriet Holmen" 1904 lämnat kvarteret Holmen kom ett annat bryggeri att verka på platsen, Bryggeriet Fyris, som dock avflyttade till Svartbäcken i slutet av 1920-talet. Bryggeriet Fyris slogs slutligen ihop med Mineralvattenfabriken Kronan till "Fyris-Kronan" och produktionen samordnades med Upsala Bayerska Bryggeri AB.

Kryddkramhandlanden Gabriel Wilhelm Gillberg[1] (1801-1890) var under en period efter 1850 ägare till Bryggeriet Holmen. Gillberg, som var en skicklig affärsman med många strängar på sin lyra, drev samtidigt en omfattande spannmålshandel, kryddkramhandel, badhus, penningutlåning m.m. i egen fastighet (Gillbergska gården i kv. Holmen) vid nuvarande Fyristorg.

[1] G. W. Gillberg, 1801-1890, kryddkramhandlare i eget hus vid Stora torget (nuvarande Nordeas fastighet), känd för sin långtgående sparsamhet, var en av den långa raden av förmögna köpmän som invaldes i Uppsalas första stadsfullmäktigeförsamling. Han gjorde sig också känd som en stor donator (Uppsala stads barnhusfond och Gillbergska barnhemmet, Akademiska sjukhuset m.m.).

Säbygatan 3

Mycket talar för att Gillberg efterträddes som ägare av Holmens Bryggeri av bryggarna Ohlsson och Lindqvist som i sin tur 1904 efterträddes av Gustav Pettersson, som 1904 flyttade bryggeriet till kv. Njord vid Vaksala torg. Där på adress Vaksalagatan 30 (nuvarande affärshuset Kvarnen) fanns sedan slutet på 1890-talet bryggerifirman Arnberg & Sterner (f.d. Nya Bryggeriet) och det var med detta bryggeri Holmens Bryggeri fusionerades 1907. 1911 övertogs bryggeriet av en fanjunkare Karl Lindahl, som 1925 överlät rörelsen till bryggarna Emil Ferdinand Gustafsson och Victorinus Eucarius Nyström.

Det var de två som 1935 flyttades företaget till ett då nybyggt fabrikskomplex vid Säbygatan 3. Här tog man i anspråk lokaler, som då var höjden av modernitet. Här fanns förutom bryggerilokalen två tapprum, sköljrum, lagerlokaler, laboratorium, isrum, kylrum, kontorslokaler, maltrum, garage med plats för tolv ”bryggarbilar” och maskinrum. I slutet av 1940-talet producerade företaget årligen drygt en miljon liter läskedrycker och cirka 800 000 liter svagdricka (måltidsdricka). Ölproduktionen var då nedlagd.

Efter andra världskrigets slut hårdnade konkurrensen i takt med den snabba tekniska utvecklingen inom bryggeribranschen och företaget fick uppenbara svårigheter att hävda sig i den konkurrensen. Bryggerirörelsen lades ned 1958/59 och övergick då till att bli en del av Uppsalas industriella kulturarv.

Med vänlig hälsning

Roland Agius