Anders Diös

Folkhemmets byggmästare visste hur bra hus skulle byggas. I dagens perspektiv framstår bostadsbyggandet på 1930- och 1940-talen som en idyll med småskaliga objekt och ett närmast hantverksmässigt uppförande av husen. Men ett är säkert, vi kan vara alldeles säkra på att byggandet hanterades av skickliga yrkesmän som stod ”marknaden”, dvs. de som skulle bo i husen, nära och därmed också kunde se vilka behov som förelåg.

Jag kommer här under rubriken ”Folkhemmets byggmästare” att berätta om några av dessa byggmästare som verkade i Uppsala. De byggde merendels för egen förvaltning men också på entreprenad. Deras erfarenheter – i några fall formulerade av dem som efterträtt dem i byggverksamheten – speglar sanningen i påståendet att det bästa byggandet är det som görs för egen förvaltning.

Den tidsepok som står i förgrunden för denna serie berättelser är perioden från slutet av 1920-talet till mitten av 1950-talet. Det var en period då bostadsbyggande i allt väsentligt genomfördes i byggmästarregi, oftast i egen regi för egen förvaltning eller med en nybildad bostadsrättsförening som beställare. Med 1947 års bostadspolitiska beslut förändrades situationen i takt med att de kommunala allmännyttiga bostadsföretagen växte fram. Byggprojekten genomfördes då alltmer på entreprenad. 

Det är min förhoppning att mina berättelser ska komma att utgöra ett led i åskådliggörandet av Uppsalas industriella kulturarv.

Byggnadsfirman Anders Diös

Anders Diös

Bäst leva djärva, givmilda män”, kan man läsa i Havamal. Detta citat har också använts för att beskriva Anders Diös, 1891-1986, eller Djus Anders Viktor Andersson, som han också hette, beundrad byggare och donator från Indors by i Våmhus socken i Dalarna. Grundaren och ledaren under många år av byggnadsföretaget Diös. Fostrad i skolan av bl.a. Anders Zorn själv visade Anders Diös under sin levnad på dalkarlens känsla för sin  hembygd. Ett av hans många verk är Zorngården i Mora, ett uppdrag  Anders Diös förverkligade och som numera ger oss andra uppenbara möjligheter att komma nära Zorn. 

När Anders Diös själv summerade sa han: ”Arbetet har hållit mig igång och jag har trott på vad jag startat. Jag känner stor glädje i arbetet. Sedan måste man också tro på framtiden och dessutom vara lite nyfiken”. Kanske kan man också känna stämningarna hos Anders Diös när han berättade om hur han som liten i slutet av 1800-talet bars på morfars arm ut i fjuset, ladugården.

”Efter att ha skött sina djur gömde sig morfadern bakom krubban för samtal med Gud”, berättade Anders Diös, och fortsatte: ”fylld av vördnad för den gamle mannen förstod jag att religionen betydde mycket. Faktum är att hela mitt liv blev uppbyggt av denna min morfars tro. Sålunda vill jag tacka Gud för mitt långa och rika liv som jag blivit given”. 

Byggverksamheten växte snabbt och kraftigt och Diös skyltar kunde med tiden ses vid byggarbetsplatser i hela landet även om det var en viss koncentration till Uppland och Dalarna och särskilt till orterna runt Siljan. Det här bidrog till att Diös blev ett för allmänheten mycket känt namn. Härtill kom att Anders Diös tidigt fick rykte om sig att bygga med god kvalitet. I Uppsala kom han också att bli "storbyggmästaren" som med höga ambitioner alltid satsade personligt engagemang i varje uppgift.

Lite på skämt men säkert också med inslag av djupt allvar brukade Anders Diös då och då åberopa det gamla kinesiska talesättet som sade att "ditt första hus ska du bygga för din ovän, ditt andra för din vän och ditt tredje för ditt eget bruk". Det här var, menade Anders Diös, grundvalen för byggfirmans byggande i egen regi. "Vare sig jag själv eller någon annan ska förvalta huset är det viktigt att det är rejält byggt", brukade han säga. Fusk och slarv vill han inte veta av. Ambitionen skulle vara hög.

År 1963 var Byggnadsfirman Anders Diös Sveriges näst största byggföretag med nära 3 000 anställda årsarbetare. Fortfarande 1989 var bolaget en stor arbetsgivare. Detta år hade bolaget 3 860 anställda och omsättningen uppgick till 4,9 miljarder kronor.

Byggnadsfirman grundade Anders Diös i Sala 1921. 1926 flyttade han firman till Uppsala där Vaksalaskolan blev hans första bygge.
I 40 år restaurerades Uppsala domkyrka. ”En bra entreprenad”, sa Anders Diös, ”och jag hade den på löpande räkning hela tiden
Diösbyggt ”folkhemshus” från 1938
Diösbygge från 1935
Höganäsområdet

Byggentreprenadverksamheten avyttrades i två omgångar, 1987 och 1990 då den sista delen av byggrörelsen såldes till SIAB, som senare gick upp i NCC. Byggnadsfirman Anders Diös bedrev en omfattande verksamhet med byggen av många olika slag från bostadshus till offentliga byggnader, kyrkor och industribyggnader. 

Anders Diös personliga intresse för kulturminnesvård kom till uttryck i ett stort antal betydande restaureringsarbeten, t.ex. Rikssalen på Uppsala slott 1931-32, Uppsala Domkyrka 1935-1976, Skoklosters slott 1968-1972, Palmhuset i Trädgårdsföreningen i Göteborg 1982-1984 m.fl. Själv var Anders Diös mycket stolt över vad han åstadkom med Vaksalaskolan i Uppsala, som han byggde 1926-1927.

Anders Diös verkade också som mecenat i olika kulturella sammanhang och han gav ut ett 30-tal böcker och skrifter av varierande omfattning som beskrev verksamheten inom "firman" som han helst av allt kallade sitt företag. I koncernen, som på senare tid kom att heta Diös AB, kvarstod under några år ett omfattande fastighetsinnehav, som numera är avyttrat. Diös AB hade också ägarintressen i AB Adeförvaltning, Upplandsbetong AB, Dahlströms fastig-hetsservice AB, Uppsala Science park, m.fl.

På 1970-talet, då upphovsmannen till denna presentation var finanskommunalråd i Uppsala, sa Anders Diös till mig:

”Du kommer väl ihåg Agius, när jag 1926 kom till Uppsala och började bygga Vaksalaskolan....” Den gången hade jag fullt upp med att förklara för ”farbror Anders”, som han också kallades, att vid den tidpunkten (1926) var jag inte ens en glimt i mina föräldrars ögon. 

Anders Diös poängterade ofta att han fäste stor vikt vid att hålla – och behålla – bra yrkesmän i företaget. Det gällde inte minst verkmästarna (några gav han titeln byggmästare), som han såg som en nyckelgrupp när det gällde att bygga med bra kvalitet och god ekonomi.

För Anders Diös var den viktigaste egenskapen att man måste vara nog-grann i detaljerna, både praktiskt/tekniskt och ekonomiskt. ”Och lämnar man ifrån sig ett fullgott arbete så har man goda förutsättningar för framtiden, man blir betrodd – och jag tror att jag lyckats med detta” kunde Anders Diös stolt berätta. Diösbyggda hus från ”folkhemsperioden” bekräftar vad han kände.

 

 

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Ronald Castenfelt | Svar 21.06.2016 20.04

Hej!

Letar efter material från västeråskontorets verksamhet 1965-1970. Med vänlig hälsning/ Ronald C, Stockholm

Kent Söderqvist | Svar 08.12.2014 00.55

Vilken fantastisk och intressant hemsida - all heder till Uppsalas genom tiderna bästa finanskommunalråd.

roland agius 08.12.2014 12.15

Varmt tack

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

14.11 | 00:40

Trevligt att läsa! Jag har arbetat med den här kameran i min fars atelje Fotostudion - K-E Foto i Rättvik.

...
15.10 | 09:24

ring mig

...
12.10 | 17:33

Jag har ett par föremål i silver som är graverade och skulle vilja komma i kontakt medmoderatorn för denna websida. tack

...
12.10 | 17:31

Hej
Hittade denna förträffliga websida när jag sökte på Josef Ehrle. Det visar sig att min morfar och kanske hans bror arit delaktiga i FRAM cykelfabrik i börja

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS