Byggentreprenadverksamheten avyttrades i två omgångar, 1987 och 1990 då den sista delen av byggrörelsen såldes till SIAB, som senare gick upp i NCC. Byggnadsfirman Anders Diös bedrev en omfattande
verksamhet med byggen av många olika slag från bostadshus till offentliga byggnader, kyrkor och industribyggnader.
Anders Diös personliga intresse för kulturminnesvård kom till uttryck i ett stort antal betydande restaureringsarbeten,
t.ex. Rikssalen på Uppsala slott 1931-32, Uppsala Domkyrka 1935-1976, Skoklosters slott 1968-1972, Palmhuset i Trädgårdsföreningen i Göteborg 1982-1984 m.fl. Själv var Anders Diös mycket stolt över vad han åstadkom
med Vaksalaskolan i Uppsala, som han byggde 1926-1927.
Anders Diös verkade också som mecenat i olika kulturella sammanhang och han gav ut ett 30-tal böcker och skrifter av varierande omfattning som beskrev
verksamheten inom "firman" som han helst av allt kallade sitt företag. I koncernen, som på senare tid kom att heta Diös AB, kvarstod under några år ett omfattande fastighetsinnehav, som numera är avyttrat. Diös AB hade
också ägarintressen i AB Adeförvaltning, Upplandsbetong AB, Dahlströms fastig-hetsservice AB, Uppsala Science park, m.fl.
På 1970-talet, då upphovsmannen till denna presentation var finanskommunalråd i Uppsala,
sa Anders Diös till mig:
”Du kommer väl ihåg Agius, när jag 1926 kom till Uppsala och började bygga Vaksalaskolan....” Den gången hade jag fullt upp med att förklara för ”farbror Anders”,
som han också kallades, att vid den tidpunkten (1926) var jag inte ens en glimt i mina föräldrars ögon.
Anders Diös poängterade ofta att han fäste stor vikt vid att hålla – och behålla –
bra yrkesmän i företaget. Det gällde inte minst verkmästarna (några gav han titeln byggmästare), som han såg som en nyckelgrupp när det gällde att bygga med bra kvalitet och god ekonomi.
För Anders Diös var den viktigaste egenskapen att man måste vara nog-grann i detaljerna, både praktiskt/tekniskt och ekonomiskt. ”Och lämnar man ifrån sig ett fullgott arbete så har man goda förutsättningar
för framtiden, man blir betrodd – och jag tror att jag lyckats med detta” kunde Anders Diös stolt berätta. Diösbyggda hus från ”folkhemsperioden” bekräftar vad han kände.