Tullgarns Gjuteri & Mekaniska Verkstads AB

Genom sin inriktning på produktion av kapitalvaror för att tillgodose såväl den övriga industrins som enskilda konsumenters behov blev verkstadsindustrin något av en nyckelbransch i det uppsaliensiska industrisamhället. Detta gäller än i dag även om den ”gamla” sortens industri som näring betraktad inte längre sysselsätter särskilt många uppsalabor. 

Året 1899 anses också vara tillkomstår för Tullgarns Gjuteri & Mekaniska Verkstads AB. Då blev rekonstruktionen av det ursprungliga företaget, Nordenstedt & Holm, klar. I samband med detta gjordes företaget också om till aktiebolag.

Aktiekapitalet uppgick vid starten till 60 000 kronor och det var den dåvarande huvudägaren disponenten C Ekendahl som gjorde om företaget. Han blev också dess förste verkställande direktör. Vid denna tidpunkt hade företaget ett 15-tal anställda arbetare och man levererade ca 115 ton gjutgods per år. Till en början bestod produktionen enbart av gjutgods av tackjärn men kom senare att även omfatta tillverkning av bl.a. kylmaskiner, som kom att bli företagets stora produkt, tegelpressar till tegelbruken, pumpar och ångsprutor m.m. 

År 1902 efterträddes C Ekendal som VD av disponenten A Wulf, som två år senare efterträddes av ingenjören Anders Johan Granell. Med Granell som chef för företaget påbörjades en omfattande utbyggnad. Anders Johan Granell blev kvar i sin chefsbefattning till 1922 då han efterträddes av sin son Klas Erik Granell.

Under far och son Granells tid utvecklades företaget enormt. Det var under deras tid Tullgarns började tillverka kylmaskiner, ångsprutor, pumpar, renhållningsmaskiner, septiska tankar m.m. 1910 levererades den första kylmaskinen. Den gick till Stenbockens Bryggerier i Malmö där kylanläggningen var i drift i drygt 40 år.

Kylanläggningen till Sveriges första konstisbana, Johanneshovs idrottsplats i Stockholm, levererades av Tullgarn. På den tiden, 1940-talet, hade Tullgarns cirka 160 arbetare anställda. Det som nu är Hovet var sedan 1920-talet en idrottsanläggning som hette Johanneshovs Idrottsplats. 1962 nyinvigdes Johanneshovs Isstadion som Sveriges största inomhusrink för ishockey. Under 2002 fick Hovet en rejäl ansiktslyftning och är idag en multiarena som nyttjas till både sport, konserter och företagsevenemang.

Kärnmakare Gustav Gjertz i arbete vid Tullgarns

Det var alldeles uppenbart, att ASEA såg Tullgarns som en besvärlig konkurrent som det gällde att få bort från marknaden så fort som möjligt. Avrustningen av Tullgarns inleddes omgående och några år senare - 1961 - var det dags för den sista smältan att rinna ur ugnen hos Tullgarns gjuteri & mekaniska verkstads AB. De 95 arbetarna och 15 tjänstemännen var upprörda och hade svårt att förstå vad som hände.

Gjutaravdelningens kassör Kalle Engström

Gjutaravdelningens kassör Kalle Engström fångade måhända situationen bättre än någon annan när han som företrädare för personalen sade:

- Det här är verkligt upprörande. Vi har haft beställningar för flera miljoner som de (ASEA) skickat bort. De har rationaliserat, inköpt nya fina maskiner som knappt kommit till användning. Några av de nya ugnarna har aldrig blivit använda. Ändå lägger de ned både verkstaden och gjuteriet. Vi arbetare har väldigt svårt att förstå den här sortens företagspolitik.

Fredagen den 17 mars 1961 levererade smältgrytorna vid Tullgarns för sista gången sitt flytande järn till formarna och järnet blev hjul för remskivor, detaljer i kylaggregat och personliga souvenirer som arbetarna tillverkade åt sig själva. Ingen i gjuteriet nappade på ASEA:s erbjudande om arbete i Västerås eller Stockholm. Sex man blev kvar i yrket och flyttade till ett gjuteri i Stäket. Resterande del av arbetsstyrkan sökte sig andra utkomstmöjligheter i Uppsala.