Uppsalas kvarnindustrier

Akademikvarn och S:t Eriks källa i en skiss av Erik Dahlbergh (1625-1703), som i skissen använder uttrycket ”Sala Fluvius” (Salaåns strömmar)

Uppsalas kvarnhistoria började 1286 med Mjölkvarnen vid Sala Fluvius; mera känd som Akademikvarnen. Men det namnet fick kvarnen förste 1647. Men kvarnen som sådan är en unik industrihistorisk företeelse som i Uppsala verkade oavbrutet till 1946, d.v.s. i 660 år! Såvitt jag vet finns det bara ett industriföretag i Sverige som ifråga om antalet verksamhetsår kan mäta sig med denna uppsaliensiska kvarnindustri och det är Falu koppargruva. 

1874 tillkom Upsala Ångkvarn; som resultat av en sammanslagning av en mindre kvarn vid Uppsala hamn – Eldkvarn – och Svartbäckens brännvinsbränneri. 1914 tillkom Upsala Valskvarn, som 1958 förvärvades av Upsala Ångkvarn. 1963 såldes sedan Ångkvarn till Sveriges Lantmäns (SLR) Kungsörnen AB. Idag är Valskvarn borta men gamla Ångkvarn finns kvar och heter numera Nord Mills. Sveriges Bönder är fortfarande ägare.

Mjölkvarnen i Sala Fluvius

Genom kung Magnus Ladulås bytesbrev med Uppsala domkyrka den 22 maj 1286 fick dåvarande ärkebiskopen Magnus Bosson rätten att driva en vattendriven mjölkvarn på Holmen i Sala Fluvius (i dag säger vi Kvarnfallet). ). Ån hette då Salaån. Professor Olof Rudbeck d.ä. tyckte att Salaån var ett alltför simpelt namn. Självsvåldigt döpte han om ån till Fyrisån och så fick det bli och så är det ännu idag. Varifrån han fick namnet ”Fyris är det ingen som riktigt vet.

I Uppsala är kvarnen mest känd som Akademikvarnen. Kvarnbyggnaden har under århundradenas lopp byggts om och till många gånger. Den nuvarande kvarnbyggnaden, som rymmer Upplandsmuseet, är från 1760-talet.

De är inte helt klarlagt huruvida den ursprungliga vattenkvarnen byggdes av Magnus Bosson eller om han bara övertog en befintlig rörelse. I bytesbrevet från 1286 nämns inte kvarnen direkt men antydningsvis kan man förstå att där existerade eller åtminstone borde existera en kvarn.

Om det sedan innebar att där skulle byggas en kvarn eller att där fanns en kvarn är svårt att veta. Oavsett vilket kan vi lugnt utgå ifrån att kvarnen i vart fall inte tillkom senare än 1286 och då vet vi också att det var en synnerligen långlivad industrietablering som den gången gjordes. Den levde vidare i hundratals år och kvarnhjulen malde ända till 1946, dvs. i minst 660 år, vilket gör kvarnen till en industrihistorisk unik företeelse.

Det är inte heller klarlagt om kvarnen var Magnus Bossons privata egendom eller om den tillhörde domkyrkan. Den kom under alla omständigheter så småningom att tillhöra kyrkan. En senare ärkebiskop - Nils Allesson - har i ett bevarat brev av den 8 januari 1296 bekräftat, att då var kvarnen en kyrkans angelägenhet. 

Under alla omständigheter är det mycket som talar för att denne andlige ledare, Magnus Bosson, även var en företagsam entreprenör. Som ärkebiskop hade han säkert ett finger med i spelet om hur hans domkyrka uppe på Vår Herres Berg skulle byggas. Under Bossons tid gjordes ändringar i byggsystemet såtillvida att man slutade att bygga med huggna gråstenblock till förmån för mera lätthanterliga tegelstenar. Varifrån de fick sitt tegel var länge en gåta. Långt senare (1943) påträffades en tegelugn under Biskopsgatan som historikerna daterat till 1280-talet.

I dag skulle vi nog ha sagt om denne Magnus Bosson, som uppenbarligen var med om att i Uppsala skapa industriella embryon inom kvarn- och lervaruindustrierna samt att han medverkade till en rejäl modernisering av byggindustrin, var utrustad med en synnerligen väl utvecklad industriell fingertoppskänsla.

Det är inte möjligt att exakt ange vare sig kvarnens eller holmens läge i Salaån. Några kartor från denna tid finns inte bevarade och senare tiders kartor (den äldsta från 1630- eller 1640-talet) ger naturligtvis ingen exakt bild av hur det såg ut 350 år tidigare.

Möjligen kan det ha varit så att det fanns två holmar i Salaån på den här tiden (det finns antydningar i den riktningen); en där nuvarande Upplandsmuseet ligger (Kvarnholmen) och en ungefär där nuvarande Saluhallen ligger (Adolphsholmen även kallad Studentholmen). Men detta är mycket oklara förhållanden och ska därför betraktas som gissningar. 

Om kvarnens öde under århundradenas lopp kan sägas att någon gång under reformationen, dvs. protestantismens brytning med den katolska kyrkan, tillföll kvarnen genom Gustav Vasas försorg Kronan.

Akademikvarnen som blev Upplandsmuseet

Nästa steg i utvecklingen inträffade 1647 då drottning Kristina donerade kvarnen till Uppsala universitet. Det var då kvarnen fick namnet Akademikvarnen.  Länge hade Akademikvarn ensamrätt i Uppsala att mala. Den rätten försvann med ändringar i näringslagstiftningen genomfördes på 1780-talet.  Kvarnsmedjan (i dag heter företaget SweSafe, tidigare Pettersson & Barr, och är Uppsalas äldsta i bruk varande industriföretag) från 1702 inreddes 1911 efter en eldsvåda till kvarnkontor. 

Fram till 1888 drevs kvarnen i Akademins regi. Men då utarrenderades kvarnen till H W Söderman, huvudägare till Uppsala Ångkvarn. 1908 övertogs arrendet av mjölnarmästare H Gustafsson och 1918 övergick arrendet till Upsala Valskvarn som drev kvarnen till 1946 då kvarnrörelsen avvecklades och en unik 660-årig industri i Uppsala gick i graven.

Akademikvarnen som blev Upplandsmuseet

Den gamla Akademikvarnen, som idag hyser Upplandsmuseet, ligger på Kvarnholmen i Fyrisån.  Redan 1286 startades driften i kvarnen och år 1643 fick Uppsala universitet kvarnen i gåva av drottning Kristina. Universitetet hade sedan monopol på all malning i Uppsala fram till 1780-talet.  Den nuvarande byggnaden uppfördes under 1760-talet och var i drift till 1946. 

Under slutet av 1950-talet byggdes kvarnen om för Upplandsmuseets räkning. Invändigt är standarden modern med vackra utställningslokaler, café och butik. I hjulhuset kan man se hur kvarnen fungerade och hur vatten strömmar genom byggnaden. Byggnaden är byggnadsminnesförklarad.

Väderkvanshöjden med mjölnarbostället fortfarande kvar (början på 1950-talet). Gatukorset i övre delen av bilden är Hj.Brantingsgatan-Väderkvarnsgatan

Fattigmagasinets Väderkvarn

Uppsala stads Fattigmagasinets väderkvarn byggdes 1788 av stadens borgare sedan universitetets nästan 150-åriga kvarnmonopol (Akademikvarnen) upphävts. Väderkvarnen var, som namnet anger, ett led i den dåtida socialvården. 

Väderkvarnshöjden, som delvis finns bevarad på baksidan av flerfamiljshuset längs Väderkvarnsgatan mellan Vaksalagatan och Hj. Brantingsgatan, syns bäst från Hj. Brantingsgatan. Mjölnarbostället fanns fortfarande kvar i början på 1950-talet. Väderkvarnen försvann långt tidigare.

H W Söderman, grundare och ägare till Upsala Ångkvarn

Uppsala Ångkvarn, Kungsörnen, Nord Mills

Uppsala Ångkvarn AB härleder sitt ursprung till 1864. Då fick Uppsala sin första ångkvarn, den s.k. ”Eldkvarn” vid hamnen. "Eldkvarn" ägdes av ett konsortium bestående av spannmålshandlaren, kvarnägaren och kryddkramhandlanden Carl Wilhelm Ulander[1] (1820-1911) tillsammans med bagarmästarna Carl Åberg och Hans Jessen Feith, båda framstående bagarmästare i staden. Särskilt Carl Åberg är känd som en skicklig mångsysslare och entreprenör. Han satsade pengar i såväl Upsala Valskvarn som i Upsala Ångkvarn och han var via sonen Edvard med om att starta verkstadsföretaget Fabriks AB Osmunds.

När Upsala Ångkvarn AB bildades 1874 skedde det genom fusion av ”Eldkvarn” och Svartbäckens brännvinsbränneri. Det senare ägdes av spannmålshandaren, brännvinstillverkaren och kryddkramhandlaren Henrik Wilhelm Söderman i konsortium med viktualiehandlanden Frans Otto Törnlund. Brännmästaren Adolf Olofsson svarade för brännvinstillverkningen.

____________________

[1] Carl Wilhelm Ulander (1820-1911) var 1864-1874 drätselkammarens verkställande ledamot (närmast motsvarande dagens finanskommunalråd). Han grundade även Uplands Enskilda Bank där han också var chef.

Carl Wilhelm Ulander
Frans Otto Törnlund
Carl Åberg
Axel Wenner-Gren
Upsala Ångkvarn

Förutom kvarnrörelsen och brännvinsbränneriet ingick i Upsala Ångkvarns produktion även en makaronifabrik och en jästfabrik. Kvarnrörelsen dominerade verksamheten, men under årens lopp har olika tillverkningar utöver mjölet skett. Så var t.ex. brännvin en stor produkt ända fram till 1946 och jäst fram till mitten av 1950-talet. Andra viktiga produkter var havregryn, makaroner och frukostflingor. 

De stora vinsterna kom från tillverkning och försäljning av brännvin, samma slags inkomster som möjliggjorde tillkomsten av Upsala Ångkvarn.

Här finns länken mellan Uppsalas första fabriksrörelse, brännvinstillverkningen från 1790-talet, och den moderna industrin. Detta var dock inte något, som företagsledningen och ägarna gjorde väsen av. 

Upsala Ångkvarn AB utvecklades snabbt och bolaget var år 1890 med sina 80 anställda Uppsalas största privata arbetsgivare. Men innan man kom så långt kantades vägen av intensiva slitningar mellan ägarna, vilket bl.a. ledde till att H W Söderman i slutet av 1870-talet tvingades bort från företaget några år. 

H W Söderman kontrollerade fortfarande en tredjedal av aktierna och som stor aktieägare - utan egentligt inflytande – drev han en kraftig kritik mot det sätt på vilket företaget nu sköttes. Samtidigt arbetade han intensivt med att köpa på sig än fler aktier i företaget och våren 1882 var det han som satt med aktiemajoriteten och vid en extra bolagsstämma den 23 maj valdes han på nytt in i styrelsen och blev samtidigt på nytt bolagets verkställande direktör och som sådan stannade han till sin död 1901 

Med Södermans återkomst 1882 genomfördes stora förändringar inte bara i företagsledningen (antagonisterna åkte väck och nytt folk kom in) utan också i produktionsapparaten. Nya maskiner anskaffades. "Upsala Aqvavit”, ett kumminbrännvin blev en storsäljare. 1885 utökads sortimentet med pressjäst och en fabrik för detta byggdes. 

Uppsala har gång på gång drabbats av förödande bränder. Inte heller Upsala Ångkvarn undkom. Den 29 november 1900 ödelades stora delar av kvarnen. Efter branden om-, åter- och tillbyggdes kvarnen.

När H W Söderman d.ä. avled 1901 efterträddes han av sin son H W Söderman d.y. som 1925 efterträddes av sin son som också hette H W Söderman. Företaget hade utvecklats till ett stabilt familjeföretag.

 

 

Nord Mills fantastiska kvarnhall

1957 sålde familjen Söderman kvarnrörelsen till Axel Wenner-Gren[1], som inte nöjde sig med detta utan han förvärvade även Upsala Valskvarn Året därpå fusionerade de båda kvarnföretagen för att senare sälja alltsammans till Kungsörnen AB[2], som också blev det nya namnet. Stockholmsföretaget Kungsörnen AB, hade grundats 1904, och ägdes nu av Lantmännen (SLR).

Idag ägs kvarnen i Uppsala av Nord Mills AB, som är Nordens ledande kvarnföretag med verksamhet i alla nordiska länder samt i Tyskland och Lettland. Nord Mills AB ingår i livsmedelskoncernen Cerealia som ägs av Sveriges Bönder. Vid kvarnen mals spannmål, som i allt väsentligt hämtas från Uppsalaslätten.


[1] Axel Wenner-Gren (f. 1881) blev grundare av den stora världskoncernen i dammsugare och vitvaror Electrolux.

[2] Kungsörnen är ett av Sveriges mest välkända varumärken. Nästan hela Sveriges befolkning har en relation till Kungsörnen som uppfattas som svenskt, pålitligt och står för kvalitet och tradition. 1985 delades Kungsörnen upp i två bolag. Kvarnindustrin fick namnet Nord Mills med bagerier, konditorier och livsmedelsindustrin som marknad. Den andra delen behöll namnet Kungsörnen med verksamheten inriktad på detaljhandeln och konsumentmarknaden. Bondeägda Cerealia är moderbolag till såväl Nord Mills som till Kungsörnen.

Martin Edlund

Uppsala Valskvarn

I kv. Njord vid Vaksalatorg fanns sedan 1880 ett mindre kvarnföretag som 1914 gick i konkurs. Detta företag övertogs då av det nybildade företaget AB Upsala Valskvarn. Bakom detta fanns driftiga entreprenörer som grosshandlaren Gustav Edlund, bagarmästaren Edvard  Åberg och  godsägaren Fredrik Gustafsson. VD i företaget blev Gustav Edlunds brorson Martin Edlund och under hans ledning utvecklades företaget snabbt.

Redan under sitt första verksamhetsår kunde Valskvarn redovisa vinst på en cirka en halv miljon kronor som då var oerhört mycket pengar. På bara några år var Upsala Valskvarn ett mångmiljonföretag och det ursprungliga aktiekapitalet om 150 000 kr mer än sexdubblat.

Upsala Valskvarn

AB Upsala Valskvarn marknadsförde sina mjölprodukter under namnet ”VASA”. Kvarnens ”ångpreparerade" ”VASA HAVREGRYN” och ”VASA HAVREMJÖL” lanserades i för-packningar utsmyckade med en bild av Uppsala slott. Vetemjölskvaliteter salufördes under varumärkena ”VASA LYX” och ”VASA KRONAN”. Dessutom producerades råg- och havremjöl. Därtill kom en omfattande partihandel med korngryn, ärter och kraftfoderblandningar. 

Kvarnrörelsen i kv. Njord kompletterades med den samtidigt arrenderade Akademikvarnen där bl.a. kraftfoderblandningarna producerades. 

Med Upsala Valskvarn fick Uppsala ett andra - vid sidan av AB Uppsala Ångkvarn - kvarnföretag i mångmiljonklassen. 1957 förvärvades Uppsala Valskvarn av då Axel Wenner-Grens Upsala Ångkvarn för att  rellativt omgående sälja alltsammans till Kungsörnen AB, som ägdes av Sveriges Lantmän (SLR)

Upsala Valskvarn hade 1950 en årsomsättning som uppgick till cirka 15 milj. kronor och drygt 120 anställda.

År 1930 byggdes den stora, numera rivna, kvarnbyggnaden i kv. Njord vid Väderkvarnsgatan med åttavåningars silos längs Väderkvarnsgatan. Anläggningen var ett under av modernitet med den ena stora salen efter den andra praktiskt taget utan damm och med moderna maskiner och apparater i blankt stål, som i allt väsentligt ”skötte sig själva”.

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Roland Agius | Svar 28.01.2014 11.17

Jo, där fanns Upsala Foder och Spannmål. Ölcaféet Väderkvarnen anspelar på den väderkvarn, som fanns på andra sidan gatan och ingick i brännvinsbränneriet där

Peter Lundell | Svar 27.01.2014 18.36

På Salagatan mellan Vaksalagatan och s:t Persgatan fanns det någon form av spannmålshantering på 50-talet. Bredvid fanns det ett ölcafe som hette "Väderkvarn".

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

14.11 | 00:40

Trevligt att läsa! Jag har arbetat med den här kameran i min fars atelje Fotostudion - K-E Foto i Rättvik.

...
15.10 | 09:24

ring mig

...
12.10 | 17:33

Jag har ett par föremål i silver som är graverade och skulle vilja komma i kontakt medmoderatorn för denna websida. tack

...
12.10 | 17:31

Hej
Hittade denna förträffliga websida när jag sökte på Josef Ehrle. Det visar sig att min morfar och kanske hans bror arit delaktiga i FRAM cykelfabrik i börja

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS