Kommer vi i framtiden att läsa tidningen elektroniskt på mobilen eller på särskild läsplatta?
Den 3 december 2010 kunde UNT fira 120-årsdagen av sin tillkomst. Den dagen satte inga mera påtagliga spår efter sig. Det gjorde däremot tillkännagivandet inför 90-årsdagen som här återges. Den gången
var det tidningens dåvarande redaktionschef som på ett lika träffande som lekfullt sätt klädde tillkännagivandet i familjenotisens form:
”90 år fyller på onsdagen Upsala Nya Tidning. Sedan tillkomsten
på hösten 1890 i Västra Ågatan 22 i kvarteret Olympen har jubilaren varit hemstaden trogen … Dagens 90-åring har hela sitt liv ägnat omvärlden ett stort och levande intresse. På en krympande jord har
90-åringen alltmer noterat världens stora beslut och händelser men alltid har en speciell omtanke ägnats Uppsala och Uppland. Dess invånares göranden och låtanden från vaggan till graven har registrerats med ett
oavbrutet och vaket intresse … Trots sin höga ålder ser, hör och uppfattar jubilaren bättre än någonsin. Nya tekniska finesser och en sedan 1960 tredubblad skara rapportörer har vidgat umgängeskretsen så
att upplagen de senaste 20 åren ökat från 30 300 till dagens 58 700 … Full av aktivitet siktar nu 90-åringen på 100-årsdagen och ett spännande 80-tal … Födelsedagen tillbringas hemma i sedvanligt
sjudande aktivitet.”
Massmedieekonomen Karl Erik Gustafsson gav härom året papperstidningen dess dödsdom. I hans beräkningsmodell skulle den sista prasslande tidningen i USA nå läsarna 2041. I Sverige skulle
den bli kvar till 2081.
Det var naturligtvis en lek med ord men inbjöd samtidigt till en obehaglig tanke. I Uppsala vill vi gärna se att tryckarkonstens fader här, Paulus Grijs (1510), även i fortsättningen ska kunna sova lugnt
i sin grav. Det kan ändå vara svårt att låta bli att fundera över papperstidningens framtid. Faktum är att de flesta dagstidningarna i Sverige visar sjunkande upplagor. Allt fler – särskilt de yngre – vill
inte betala för sin tidning. Det går inte att bortse från att elektroniska medier tar över med sin snabba nyhetsrapportering. Och kanske blir det i framtiden så exklusivt att läsa tidningen på tryckt papper att bara några
få kommer att ha råd med det. I dag drar nio av tio tidningar åt svångremmen och försöker klara sig med färre anställda, en mindre upplaga och lägre omsättning. Några få har anpassat sig och
insett att de inte längre jobbar i pappersbranschen utan i mediebranschen.
Upsala Nya Tidning ägs av tre stiftelser vars ursprung finns – utan att vara särskilt omnämnda – i Axel ”Koftan” Johanssons testamente
från 1945 i vilket han uppdrog åt testamentsexekutorerna att förvalta den av honom efterlämnade aktiemajoriteten i tidningen, uppgående till 729 av 1 112 aktier. I många år har stiftelserna genom ett av dem upprättat
förvaltningsbolag ägt samtliga aktier i tidningsföretaget. Efter samgåendet med NTM äger förvaltningsbolaget och NTM 50 procent var. Utöver detta ska också tilläggas att förvaltningsbolaget äger 20 procent
av NTM. En inte helt solklar affär skulle man kunna säga.
Nästan samtliga tidningar i Sverige har under senare åt kommit att ingå i olika konstellationer av samarbete i större koncerner. UNT framstår i det perspektivet
som unik. Tidningen är stiftelseägd, vilket innebär att den inte ger någon utdelning till aktieägare. Det innebär samtidigt att tidningen inte kan få fram mera pengar från några aktieägare.
Under
2009 inleddes därför diskussioner, både i förvaltningsbolaget och i tidningens styrelse, om att undersöka möjliga nya samarbetspartner. Flera var intresserade men så småningom stannade UNT för att inleda ett
samarbete med NTM-koncernen (Nya Tidens Media), där de dominerande tidningarna är Norrköpings Tidning och Östgöta-Correspondenten men där det också ingår tidningar från Gotland och Norrbotten. Förhandlingarna
ledde till att UNT från årsskiftet 2009/2010 ingår i NTM-koncernen
Förvaltningsbolaget, inklusive stiftelser, och UNT:s styrelse och ledning gjorde den bedömningen att NTM:s finansiella styrka och inriktning på
utvecklingsmöjligheter inom nutidens många olika distributionsformer för journalistik skulle vara till gagn för UNT:s fortsatta existens och utveckling inom så många distributionskanaler som möjligt, både traditionella
och nya. Hur det blir får framtiden utvisa.