Upsala Nya Tidning

UNT:s första nummer; 3 december 1890

I den uppländska presshistorien var året 1890 ett betydelsefullt år. Då - den 3 december 1890 - fick Uppsala en ny tidning, Upsala Nya Tidning. I staden, som vid den tiden hade cirka 21 000 invånare, fanns redan tre tidningar, Upsala, grundad 1845, Upsala-Posten, från 1857, och Fyris från 1882.

Idén med en ny tidning växte fram bland några medlemmar i Studentföreningen Verdandi, egentligen ett matlag, bestående av Johan Liljehöök, Nils von Sneidern och Hjalmar Öhrvall. De tidningar, som redan fanns i staden, klassades av dessa som ”alltför” konservativa. Själva betecknade de sig som uppsalaradikalismens pionjärer. Tidningens förste redaktör var Yngve Svartengren, som hämtades till Uppsala från Karlstads-Tidningen.

Tidningens förste styrelseordförande var Hjalmar Öhrvall (1851-1929), som till vardags var professor i experimentell fysiologi och medicinsk fysik. Uppdraget som styrelseordförande behöll han fram till sin död 1929.

Sin första redaktion hade UNT i det hus som allmänt kallades Olympen vid Västra Ågatan 22. Från första början var tidningen egentligen en kvällstidning med utgivning kl. 18.00, måndagar, onsdagar och lördagar. Därifrån flyttade den vidare till Oxenstiernska huset vid Riddartorget. År 1898 ökade man utgivningen till fyra dagar i veckan, samt utgav en särskild veckoupplaga för landsbygden.

Cykeltävling på 1890-talet

********************

”Petroleumvelocipeden”

I juli 1895 upplevde Uppsala med omnejd något som då betraktades som en större sensation. En velociped med petroleummaskin anlände till Nymans i Uppsala från Hildebrand & Wolfmüller i München. Det resulterade i ett av de mera intressanta reportagen i UNT:s historia. Inte särskilt visionärt, men i alla fall.

UNT beskrev tilldragelsen så här:

”En betydelse, som den nya uppfinningen har, torde vara den, att kappridter på velociped försvinna. Ty det blir nog av föga intresse att mödosamt rulla fram på hjul, då man utan möda kan å petroleumvelocipeden åka förbi den förskräckligaste och bäst tränade själfarbetande cyklist.”

Petroleumvelocipeden inköptes av baron de Geer på Frötuna, som ägnade resten av sommaren till att skrämma vettet ur gubbar, gummor och kritter i Rasbo med omnejd. Petroleumvelocipeden gick att framföra med den hiskeliga farten av 20 km/tim.

Det skulle dröja till 1903 innan Nymans Verkstäder hade en egentillverkad petroleumvelociped, en Hermes Motorvelociped med en Clements påhängsmotor .

********************

Förr i tiden högaktade t.o.m. UNT monarkin

År 1901 togs steget att övergå till morgonutgivning sex dagar i veckan. I samband med detta utvidgades redaktionen med en tredje medarbetare. Den nytillkomne var en drygt 30-årig förutvarande teologie studerande, som spelat en uppmärksammad roll i Uppsalas studentvärld. Han hette Axel Johansson och redan 1903 blev han tidningens huvudredaktör. Det skulle han förbli fram till sin död 1948, då han också sedan länge innehade aktiemajoriteten i tidningsbolaget. Med Axel ”Koftan” Johanssons tillträde som chefredaktör för UNT 1903 började också ekonomin i tidningsföretaget att stabiliseras. 

Axel ”Koftan” Johansson föddes i Stockholm 1868 och avled i Uppsala 1948. Han kom som student till Uppsala 1886. Efter några år av misslyckade studier i teologi gled han successivt in på tidningsmannabanan. Efter en kortare tid på Dagens Nyheter kom han till Upsala Nya Tidning år 1900 där han ganska snart, 1903, blev tidningens chefredaktör och ansvarige utgivare. Den posten hade han till sin död, dvs. i nära ett halvt sekel.

Under Axel Johanssons ledning utvecklades tidningen oerhört och blev snabbt Uppsalas och länets största tidning, en position tidningen alltjämt har. I sitt testamente ålade Axel Johansson exekutorerna att tillse "att tidningen redigeras i liberal, icke i förbudistisk [1], frireligiös eller socialdemokratisk anda".

Axel Johansson var en framstående tidningsman och debattör om än utrustad med vissa för sin tid kontroversiella egenskaper. Dit hörde inte minst hans oförsonliga kvinnosyn och hans numera öppet omvittnade homosexualitet. 

På 1930-talet hade prenumerationspriset för UNT stigit till 17 kronor per år. Nu fanns, sedan 1928, tidningsredaktionen i egen fastighet vid Gamla Torget och här förblev man till mitten av 1960-talet då tidningen under några år successivt flyttade till nybyggda mera ändamålsanpassade lokaler i Boländerna med adress Danmarksgatan 28. 

Idag finns redaktionen vid Dragarbrunnstorg i centrala Uppsala. Tidningen trycks dock fortfarande i det tidigare UNT-ägda tryckeriet på Danmarksgatan 28, som numera ägs och drivs av företaget Pressgrannar AB [1]. Det hänger samman med att när UNT-koncernen 2009 gick samman med NTM [2] så överläts UNT:s tryckeriverksamhet i sin helhet till NTM-koncernen och fusionerades in i Pressgrannar AB vid årsskiftet 2009/2010.

På 1950-talet blev UNT för ett tiotal år framåt Sveriges upplagemässigt största landsortstidning.

Med Lennart Hirschfeldts tillträde som chefredaktör och ansvarig utgivare 1960 inleddes en ny epok i tidningens historia. Tidningen lämnade blyet och gick in i dataåldern med modern produktionsteknik. Teknikutvecklingen, som var en nödvändighet för företaget, kostade då inemot 20 miljoner kr i investeringar. 

1977 arbetade 670 personer med tidningen, 250 i direkt tidningsproduktion och 420 med tidningsdistribution. Tidningens positiva utveckling fortsatte under 1980-talet och 1984 passerade tidningsupplagen för första gången 60 000-strecket. Hirschfeldt avgick som chefredaktör 1982.

Kommer vi i framtiden att läsa tidningen elektroniskt på mobilen eller på särskild läsplatta?

Den 3 december 2010 kunde UNT fira 120-årsdagen av sin tillkomst. Den dagen satte inga mera påtagliga spår efter sig. Det gjorde däremot tillkännagivandet inför 90-årsdagen som här återges. Den gången var det tidningens dåvarande redaktionschef som på ett lika träffande som lekfullt sätt klädde tillkännagivandet i familjenotisens form:

”90 år fyller på onsdagen Upsala Nya Tidning. Sedan tillkomsten på hösten 1890 i Västra Ågatan 22 i kvarteret Olympen har jubilaren varit hemstaden trogen … Dagens 90-åring har hela sitt liv ägnat omvärlden ett stort och levande intresse. På en krympande jord har 90-åringen alltmer noterat världens stora beslut och händelser men alltid har en speciell omtanke ägnats Uppsala och Uppland. Dess invånares göranden och låtanden från vaggan till graven har registrerats med ett oavbrutet och vaket intresse … Trots sin höga ålder ser, hör och uppfattar jubilaren bättre än någonsin. Nya tekniska finesser och en sedan 1960 tredubblad skara rapportörer har vidgat umgängeskretsen så att upplagen de senaste 20 åren ökat från 30 300 till dagens 58 700 … Full av aktivitet siktar nu 90-åringen på 100-årsdagen och ett spännande 80-tal … Födelsedagen tillbringas hemma i sedvanligt sjudande aktivitet.”

Massmedieekonomen Karl Erik Gustafsson gav härom året papperstidningen dess dödsdom. I hans beräkningsmodell skulle den sista prasslande tidningen i USA nå läsarna 2041. I Sverige skulle den bli kvar till 2081.

Det var naturligtvis en lek med ord men inbjöd samtidigt till en obehaglig tanke. I Uppsala vill vi gärna se att tryckarkonstens fader här, Paulus Grijs (1510), även i fortsättningen ska kunna sova lugnt i sin grav. Det kan ändå vara svårt att låta bli att fundera över papperstidningens framtid. Faktum är att de flesta dagstidningarna i Sverige visar sjunkande upplagor. Allt fler – särskilt de yngre – vill inte betala för sin tidning. Det går inte att bortse från att elektroniska medier tar över med sin snabba nyhetsrapportering. Och kanske blir det i framtiden så exklusivt att läsa tidningen på tryckt papper att bara några få kommer att ha råd med det. I dag drar nio av tio tidningar åt svångremmen och försöker klara sig med färre anställda, en mindre upplaga och lägre omsättning. Några få har anpassat sig och insett att de inte längre jobbar i pappersbranschen utan i mediebranschen.

Upsala Nya Tidning ägs av tre stiftelser vars ursprung finns – utan att vara särskilt omnämnda – i Axel ”Koftan” Johanssons testamente från 1945 i vilket han uppdrog åt testamentsexekutorerna att förvalta den av honom efterlämnade aktiemajoriteten i tidningen, uppgående till 729 av 1 112 aktier. I många år har stiftelserna genom ett av dem upprättat förvaltningsbolag ägt samtliga aktier i tidningsföretaget. Efter samgåendet med NTM äger förvaltningsbolaget och NTM 50 procent var. Utöver detta ska också tilläggas att förvaltningsbolaget äger 20 procent av NTM. En inte helt solklar affär skulle man kunna säga.

Nästan samtliga tidningar i Sverige har under senare åt kommit att ingå i olika konstellationer av samarbete i större koncerner. UNT framstår i det perspektivet som unik. Tidningen är stiftelseägd, vilket innebär att den inte ger någon utdelning till aktieägare. Det innebär samtidigt att tidningen inte kan få fram mera pengar från några aktieägare.

Under 2009 inleddes därför diskussioner, både i förvaltningsbolaget och i tidningens styrelse, om att undersöka möjliga nya samarbetspartner. Flera var intresserade men så småningom stannade UNT för att inleda ett samarbete med NTM-koncernen (Nya Tidens Media), där de dominerande tidningarna är Norrköpings Tidning och Östgöta-Correspondenten men där det också ingår tidningar från Gotland och Norrbotten. Förhandlingarna ledde till att UNT från årsskiftet 2009/2010 ingår i NTM-koncernen 

Förvaltningsbolaget, inklusive stiftelser, och UNT:s styrelse och ledning gjorde den bedömningen att NTM:s finansiella styrka och inriktning på utvecklingsmöjligheter inom nutidens många olika distributionsformer för journalistik skulle vara till gagn för UNT:s fortsatta existens och utveckling inom så många distributionskanaler som möjligt, både traditionella och nya. Hur det blir får framtiden utvisa.