Järnvägsstationen i Upsala-Ekeby
Bruksandan
I samband med den långsamma avvecklingen – praktiskt taget hela 1970-talet – hade jag, som företrädare för Uppsala kommun, anledning att många gånger besöka Upsala-Ekeby.
Vid dessa besök fick jag också tillfälle att samtala med – inte enbart företagsledningen – utan också med många äldre Ekebybor.
Vid dessa samtal fick jag intryck av att det i Ekeby sedan gammalt hade
funnits och delvis fortfarande fanns kvar en särskild bruksanda. Det berättades t.ex. för mig att det i företaget var stor skillnad mellan tjänstemän och arbetare.
■ Tjänstemännen bodde gratis i villor längs
en gata medan arbetarna bodde i flerfamiljshus vid en annan gata och de fick betala hyra. Men hyran var som regel ganska låg.
■ Men man höll styvt på skillnaden mellan arbetare och tjänstemän. På 1960-talet sa
inte arbetarna Du till verkmästarna utan lyfte istället på mössan.
■ När man bodde här höll man som regel nära kontakt med andra Ekeby-anställda, och man umgicks mycket med grannarna. Gick en ut med
en kaffekopp satt snart hela huset där.
■ Man hämtade sin rabatterade mjölk i ladugården, som var något av en allmän träffpunkt vid mjölkningsdags.
■ Midsommarafton ordnade företaget
majstångsresning, lekar för barnen, lövskrinda och de vuxna bjöds på förtäring på kvällen och därefter dans.
1930-talets kris och dess inverkan på Upsala-Ekeby
Det var
1930-talets kris som fick Upsala-Ekeby att upphöra med sin tegeltillverkning. I samma veva tog man över S:t Eriks kakel- och keramiktillverkning, som bara något kvartal efter förvärvet avvecklades. I stället införlivades
1936 Gefle Porslinsfabriks AB med Upsala-Ekebykoncernen och 1942 förvärvades AB Karlskrona Porslinsfabrik som specialiserat sig på framställning av fältspatsporslin.
Det här att köpa upp konkurrenter bara för
att avveckla deras verksamhet var något Upsala-Ekeby då och då ägnade sig åt. Det var inte bara S:t Eriks kakel- och keramiktillverkning som råkade ut för detta. Det gällde även Upsala Kakelfabrik, Boives Kakelugnsfabrik
m.fl.
Efter andra världskriget började plasten att göra sitt intåg på olika marknader runt om i världen och inom Upsala-Ekebykoncernen såg man plastprodukter som ett allvarligt hot mot bl.a. kakelindustrin och den
keramiska tillverkningen. Av den anledningen inköptes 1947 ett kemiföretag i Göteborg, som sedermera kom att bli en stor leverantör av råvarumaterial till båtindustrin.
För att ytterligare ”gardera sig”
(fast i realiteten rörde det sig om försök att bromsa farten i utförsbacken) etablerade sig koncernen även inom byggnadsindustrin genom inköp av Uppsala Byggnadsvaror, som senare såldes till Beijer Bygg.