Hällestadsstenen
Fakta 2
I autentisk skrift möter oss namnet Upsala första gången på två skånska runstenar, båda av historikerna daterade till slutet av 900-talet. Båda stenarna skulle kunna hänföras
till slaget vid Fyrisvall. Helt säker på den saken kan man dock inte vara.
En av dessa stenar finns i Hällestad och på den stenen kan man läsa:
Ӏskil satte denna sten efter Toke, Gorms son,
sin hulde herre, som icke flydde vid Uppsala”.
Den andra stenen finns i Sjörup och på den kan man läsa:
”Saxe satte denna sten efter Asbjörn, sin krigskamrat, Tokes son, som ej flydde vid Upsala,
utan stred så länge han vapen hade”.
Fakta 3
Styrbjörn Starkesexistens är på intet sätt historiskt belagd. Berättelser om honom återfinns i den isländska
skaldediktningen där det berättas om honom och hur han hade fördrivits från Svitjod av uppsalakonungen Erik Segersäll och hur han som härjande viking vann inte bara ära utan även borgar och land och fick tillnamnet
”Starke”.
Enligt hävdatecknaren skulle Styrbjörns största bedrift ha varit när han intog Jomsborg, där jomsvikingarna hade sitt berömda fäste. Detta fäste, som beskrivs som ointagligt, skulle ha funnits
på ön Wollin i Östersjön, strax utanför floden Oders mynning. Här hade de vilda och stolta jomsvikingarna sitt tillhåll.
Här vet sagorna att berätta, att där, innanför murarna, fanns en stor hamn
där mer än 300 skepp rymdes. Styrbjörn hade vid ett tillfälle fått veta att jomsvikingarnas hövding var borta och han manade då sitt folk att ro för allt de förmådde. Inloppet till hamnen var försett
med ett valv som krönts med ett torn från vilket försvararna kunde kasta stenar och brinnande beck på eventuella inkräktare. Härutöver fanns även stora järnbeslagna portar som stängde infarten till hamnen.
Med ett härskri som ifråga om dån överträffade Tors framfart över himlavalvet bokstavligen ven Styrbjörns skepp fram genom vattnet, bommarna krossades och hamnportarna öppnades. Men även skeppen krossades och
Styrbjörns män fick simmande ta sig in i borgen. Väl där tvingade de jomsvikingarna att ta Styrbjörn Starke till sin hövding.
Styrbjörn Starke förvärvade makt och rykte, ja allt, som en vikingahövding
kunde åtrå. Jomsvikingarna antog med glädje honom som sin hövding. Likväl var han inte nöjd. Två ting saknades honom. Båda tyngde honom såväl dag som natt.
Det ena var att få stå på
sin fars gravhög i Uppsala och där hyllas som Svearnas konung. Det andra var att få äkta kung Eriks stolta sköldmö Hjälmdis.
Det var dessa drömmar som förde honom åter till Uppsala och fick honom att
söka strid med kung Erik i slaget vid Fyrisvall, som för Styrbjörns del slutade så illa att ingen av hans två återstående drömmar kunde uppfyllas.