Kung Inge avsatt - ersattes av "Blot-Sven"

Kung Inge avsatt

tingets besked till kungen:

”blota eller avsäg dig kronan”

”Blot-Sven” ny kung

Kung Inge anländer till tinget i Upsala

Uppsala i göjemånaden 1084

Det blev stor dramatik på ”alla svears ting” i Upsala när tinget härom dagen ställde kung Inge[1] inför valet att antingen återuppta tron på asagudarna Odin, Tor och Frö eller frånträda kungadömet.  

”Blota[2] eller avsäg dig kronan” var tingets beska besked till kungen efter det att han talat om för tinget att han varken ville eller kunde fullfölja den sedan urminnes tid tillämpade seden att kungen i anslutning till tinget skulle blota.

Men kungen vägrade. 

”Jag kan inte kasta den tro, som är den rätta”, förklarade han med stor övertygelse och tände i samma ögonblick den gnista som fick hela tinget att bokstavligen explodera och som slutade med att kungen med sitt manskap fick fly fältet. 

Kungens svåger, Sven Kolsson, som gjort kungen sällskap till tinget, stannade kvar på tingsplatsen. När kungen flytt fältet, grep han tillfället och utnyttjade för egen vinning den upphetsade situationen. Han klev fram och erbjöd sig att i kung Inges ställe ta sig an deras blot mot att han fick bli deras nye konung.

Detta accepterades utan diskussion av tinget, som tyckte att Sven Kolssons begäran var rimlig. Med tanke på hans inställning till att blota bestämdes också att hans kunganamn skulle vara ”Blot-Sven”.

Tingshögen i Upsala

Det blev dramatiskt värre när förhandlingarna på ”alla svears ting” i Uppsala i går urartade till handgemäng mellan enskilda tingsmän och kung Inge och hans folk. Det hela urartade och kungen tvingades till slut att under hugg och slag tillsammans med sina hirdmän fly från tingsplatsen.

Tumultet började när kungen meddelade att han anslutit sig till läran om Kristus och samtidigt förklarade att han inte kunde utföra något så hedniskt som att blota. 

”Jag kan inte kasta den tro, som är den rätta”, förklarade han för de asatroende tingsmännen. Därmed tände han den gnista som fick hela tinget att bokstavligen explodera. Tingsmännen ansåg att kung Inge därmed bröt mot urgammal landslag och menade att han borde hålla fast vid seden att blota såsom hans far, kung Stenkil, alltid gjorde.

Kungen hade räknat med motstånd 

Kung Inge berättade senare på dagen, att han förutsett motståndet från de asatroende uppsvearna. Han hade inte heller uteslutit risken för upplopp. Därför hade han på sin väg från Västergötland till Uppsala försäkrat sig om hjälp i Östergötland. Där dominerade den mäktiga Sverkerätten vars huvudman var kung Inges svåger Sven Kolsson, som också gjorde kungen sällskap till Upsala. 

Att Sven Kolsson hörde asagudarna till förändrade ingenting, menade kungen, som sade sig ha varit övertygad om att blodsbandet dem emellan kom före. 

- Men här bedrog jag mig, sade senare en illa tilltygad, bitter och nedblodad före detta kung till skribenten av detta opus.

Sattes Odins regelverk om tingsfrid ur spel?

Flydde från tingsplatsen

Kungens vägran att blota fick tinget i uppror. Tingsman efter tingsman stod upp och i hårda ordalag gav de kungen sin uppfattning tillkänna. ”Blota eller avsäg dig kronan”, var genomgående deras besked. ”Vi uppsvear kan inte ha en kung som övergett våra fäders gudar sedan urminnes tid”.  Kungen höll dock fast vid sin nya tro och tillbakavisade tingsmännens krav. 

Situationen blev till slut så våldsam att kungen och hans män måste fly från tingsplatsen. Ingen brydde sig längre om den sedan urminnes tid gällande tingsfriden. Tingsmännen, som kom från Attundaland, Fjärdhundrundaland, Tiundaland och Roden, ropade högt och höjde hotfullt nävarna i luften i vredesmod mot kungen. Med sten i nävarna gick de till angrepp mot kungen och hans män och började slå dem. 

Tingsfriden var det ingen som tänkte på längre och dessutom var det många som hävdade att tingsfriden enbart förbjöd användandet av vapen. Nävarna, om än försedda med sten, sades det inget om. Kung Inge och hans män gjorde till en början motstånd men till slut lyckades de upphetsade tingsmännen från folklanden jaga bort dem från tinget. 

I skrivande stund är det fortfarande oklart om och i vilken omfattning kungen sårats i det tumult som uppstod. Det utdelades många hugg och slag. Många kunde berätta om att såväl kungens ansikte som hans klädesdräkt var rejält nedsölad av blod.

Här blotar den nye kungen, "Blot-Sven"

Svågern, Sven Kolsson, bad om att få bli ny kung 

Strax efter det att kung Inge och hans män flytt från tingsplatsen klev Sven Kolsson upp på tingshögen och talade till de församlade tingsmännen. I sitt tal förklarade han att kung Inge bröt mot gammal hävdvunnen landslag då han vägrade att förrätta Asablotet vid templet i Upsala. Enligt Sven Kolsson borde kung Inge ha följt sin fars, kung Stenkil, goda  exempel och låtit blotet förbli vid det gamla.

Sven Kolsson gick också till storms mot kung Inges övergång till kristtron som han menade inte hade annat syfte än att vredga Odin, Tor och de andra gudarna som sedan urminnes tid skyddat inte bara svear utan också östgötar och västgötar. Det är viktigt, sa Sven Kolsson vidare, att det råder ordning och reda oavsett var i landet vi bor och att vårt förhållande till gudarna är gott. Då duger det inte att kungen kommer dragandes med kristna villoläror. 

I slutet av sitt tal erbjöd han svearna att genomföra deras blot om de gav honom kunganamnet. Detta var alla med på och så vart Sven Kolsson tagen till konung över allt Svithjod. En häst leddes fram till tinget och höggs ned och fördelades till mat och med hästblodet rödfärgades blotträdet. Det bestämdes också att Sven Kolssons kunganamn skulle bli ”Blot-Sven”.