Sh-Bygg – ”Stensättar-Svensson”

Per Albin Hansson talade sig varm för det svenska folkhemmet

Perioden, slutet av 1920-talet – början av 1950-talet, var en spännande och innehållsrik tid i Uppsalas bebyggelsehistoria. Det är då Uppsala upplever sin verkliga förändring från en rofylld småstadsidyll till expansiv storstad för att bokstavligen explodera i början av 1970-talet då det byggdes drygt 3 000 lägenheter om året i kommunen. Antalet invånare växte på 40 år från 28 000 till 140 000 invånare. Och det intressanta är att stora delar av periodens bostadsproduktion liksom utformningen av gator och torg ännu i dag är av det attraktivare slaget. 

Det var ”Folkhemmets byggmästare” som visste hur bra hus, gator och torg skulle byggas. I dagens perspektiv framstår deras byggande på 1930- och 1940-talen som en idyll med småskaliga objekt och ett närmast hantverksmässigt utförande av det som skulle byggas. Men ett är säkert, vi kan vara alldeles säkra på att byggandet hanterades av skickliga yrkesmän som stod ”marknaden”, dvs. de som skulle bo i husen, och leva och röra sig på gator och torg, nära och därmed också kunde se vilka behov som förelåg.

Byggmästaren stod nära sina byggen, han kunde återföra erfarenheter från egen bostadsförvaltning direkt in i nya projekt. Han visste att det lönade sig både ekonomiskt och trivselmässigt att satsa på kvalitet i material och utförande, och han kunde göra det utan hinder av regler och besvärande byråkrati. Han var också övertygad om att det bästa byggandet var det som gjordes för egen förvaltning. Inga kvalitetskrav i världen har så stor verkan som detta att du själv ska förvalta det hus eller det bostadsområde du bygger.

Sh-Bygg grundades 1923 av då 28-årige Sven Heribert Svensson (1895-1961). Företaget, som idag är ett av Sveriges äldsta familjeägda byggföretag, sysslar i huvudsak med entreprenadverksamhet inom ROT – bygg och anläggning. Bolagets specialitet var och är stenarbeten.

Sven Heribert Svensson, Sh-Byggs grundare

Sh-Bygg 

Sven Heribert Svensson var redan på 1920-talet en modern entreprenör. Han lärde sig tidigt att nyckeln till framgång var samarbete. Och han hade en otrolig förmåga att skapa goda relationer till den egna personalen, till andra entreprenörer, fackförbund, arkitekter och myndigheter. Det hände också att han tog ett och annat initiativ av det mera ovanliga slaget. Hans stensättare gjorde som många andra på den tiden, de jobbade hårt och när löningen kom gick de ut med kompisarna för att festa och spela kort, vilket vållade problem för deras familjer. 

Sven Heribert valde då att ge gubbarna en ”fickpeng” på avlöningsdagen och gick sedan hem med resten av lönen till hustrun i familjen. Det var lite annorlunda men det fungerade bra, fruarna var mycket glada och gubbarna hade inte heller så mycket emot systemet. Fast den sortens sociala insatser är numera omöjliga och återfinns därför inte heller i dagens arbetsgivaruppdrag.

Entreprenadrörelsen, som i huvudsak arbetar inom renovering, om- och tillbyggnad av infrastruktur och hus samt avancerade stenarbeten, har idag kontor i såväl Uppsala som Stockholm och omsätter ca 500 milj. kr per år. Inom koncernen finns också ett fastighetsbolag. Koncernen har drygt 300 anställda.

Firmanamnet Sh-Bygg antogs 1976. Dessförinnan hette företaget S H Svenssons stensätteri i Uppsala. På 1950-talet ombildades företaget till aktiebolag med Sven Heribert Svensson som verkställande direktör. 1961 överlämnades ledningen för företaget till sonen Rune Svensson.  1983 blev Jan Svensson, sonson till grundaren, chef för företaget. Jan Svensson har också ett förflutet som ordförande i bransch- och arbetsgivareorganisationen Sveriges Byggindustrier.

”Att knacka sten blir som en feber i blodet. På våren går man och väntar på att tjälen skall gå ur backen så man kan sätta igång och knacka”. Så uttryckte sig stensättaren Lennart Hellström i en intervju inför sin pensionering 1995 då han efter 50 års anställning hos SH-Bygg skulle lämna jobbet. Stensättarjobbet är tungt, jobbigt och inte sällan obekvämt.

När Sven Heribert Svensson 1923 grundade sitt företag gick han in i en av de verkligt hårda branscherna. Stensättning var på den tiden ett arbete för ”riktiga karlar”. ”Jungfrun” eller ”Dockan”, som den också kallades, vägde 44 kg och användes för att stöta fast stenarna. Ett kraftprov gick ut på att med en ”Jungfru” i vardera handen svinga upp den på vagnflaket.