J W Nilsson Vagn- & Karossfabrik
J W Nilsson Vagn- & Karossfabrik på Timmermansgatan 4 grundades 1890 av fabrikör Johan Wilhelm Nilsson (1862-1931). När verksamheten 1902 flyttades till grannfastigheten
Timmermansgatan 4 skaffades bättre maskinell utrustning
Till en början var tillverkningen av vagnshjul en viktig produkt. Så småningom utvidgades tillverkningen till att omfatta kompletta vagnar, främst landåer för
”finåkning” och sirligt utformade slädar. I rörelsen ingick även åkerirörelse med hästar.
J W Nilssons företag hade i början 1900-talet 5 anställda. 1926 hade antalet anställda ökat
till 16. När J W Nilsson avled 1931 drevs företaget vidare av sonen Sven, f. 1898. Han växte upp i ett då ”bandytokigt” Uppsala där sporten totalt dominerades av IFK Uppsala. Sven Nilsson spelade aldrig i IFK:s bandylag
utan fick ”nöja” sig med att spela med Sirius. Det hindrade honom inte från att göra en lysande bandykarriär. Som Siriusspelare fick han sex gånger dra på sig landslagsdräkten och med Sirius var han med om
att bli svensk mästare i bandy två gånger, 1921 och 1922. Han fick också utmärkelsen ”Stor grabb” i bandy. Och det var med Siriusklubban hans företag skulle nå sina framgångar. Och när bandyklubbtillverkningen
var som störst hade företaget 25-30 anställda.
Med bilismens genombrott ändrades produktionen. Nu började firman tillverka karosserier av alla slag men framförallt till bussar och ambulanser. Chassit och motorn tillverkades
som regel av Scania-Vabis i Södertälje medan karossen gjordes av Nilssons Vagn- & Karossfabrik i Uppsala. De första bussarna var byggda nästan helt av trä och glas. Så småningom blev det en successiv övergång
till plåtchassin och då inledde det Nilssonska företaget ett samarbete med grannen på Repslagargatan, Svartbäckens Bil och Plåt. Lönsamheten avtog. Att tillverka bil- och busschassin hantverksmässigt blev såväl
orationellt som olönsamt. Notérbart är att alla karosser – oavsett det rörde sig om bussar, brandbilar, ambulanser etc.– så designades de av Sven Nilsson själv. Den sista bussen levererades 1945. Därefter var
produktionen helt inriktad på bandyklubbor.