Pharmacia AB

Pharmacia AB, som under många år var Uppsalas största och dominerande företag, skulle ha fyllt 100 år 2011. Något jubileum blev det inte för 2003 köptes bolaget av det amerikanska läkemedelsbolaget Pfizer. Pharmacia fanns inte kvar på 100-årsdagen, men verksamheterna finns trots detta till stora delar kvar i andra bolag med andra ägare.

För Uppsala kommun kom Pharmacia att spela stor roll. Inte minst etableringen i stadsdelen Fyrislund blev en viktig bas i uppbyggnaden av ett forskningsinriktat, expansivt och internationellt bolag med verksamheterna läkemedel, separationsprodukter, diagnostik och ögonkirurgi på programmet. När anläggningarna i Fyrislund uppfördes fick de en påfallande futuristisk arkitektur och laboratorierna var vid sin tillkomst bland de modernaste i världen. Som arkitekt anlitades Carl Nyrén, som kom att ha ett 30-årigt samarbete med såväl företaget och naturligtvis indirekt också med Uppsala kommun.

Som först stadsbyggnads- och sedan finanskommunalråd hade jag anledning att tillbringa åtskilliga dagar tillsammans med företrädare för såväl företaget som arkitektkontoret för att diskutera Fyrislundsanläggningens fortsatta utbyggnad. Behöver jag tillägga att samarbetet förflöt över hövan bra?

Elis Göth

Pharmacias rötter 

I Sverige var tillverkningen av läkemedel länge ett apoteksprivilegium. Flera av de svenska läkemedelsföretagen grundades också i den gamla apotekstillverkningen av läkemedel. Detta gällde inte minst det uppsalabaserade läkemedelsföretaget Pharmacia AB med rötterna i Stockholmsapoteket Elgen.

Fast egentligen hade Pharmacia AB sina rötter i såväl Italien som i Sverige sedan över hundra år. Företagets ursprung kan härledas till tre olika företag: 1) Carlo Erba efter en italiensk apotekare med samma namn, 2) Kabi, som blev Kabi Pharmacia och 3) Pharmacia, som bildades 1911 i Stockholm.

Det svenska Pharmacia hette från början Enorgon och bildades den 4 oktober 1911 för att den 30 november samma år namnändras till Pharmacia AB. Verkställande direktör i det nya bolaget var apotekaren G F Grönfeldt och aktiekapitalet uppgick till 32 100 kr.

Bolaget, som gick bra och var framgångsrikt inledde i mitten av 1940-talet förhandlingar med Uppsala stad om förvärv av lämplig mark för en ny fabrik. Den fann man i industristadsdelen Boländerna där bolaget 1946 köpte 30 000 m2 industrimark för 8:25 kr/m2. 1950 var första delen av utbyggnaden i Uppsala klar och Pharmacia flyttade från Stockholm till Uppsala. En person som senare, under 1960- och 1970-talen, ofta personifierades med Pharmacia var dåvarande verkställande direktören Gösta Virding [1]. En annan var Virdings företrädare på VD-stolen Elis Göth [2].


[1] Gösta Virding var verkställande direktör och koncernchef för Pharmacia AB under åren 1966 -1979. Han var initiativtagare till Fyrislundsanläggningens tillkomst, han satte tydliga avtryck i Pharmacias utveckling både avseende utbyggnaden i Fyrislund och nya projekt för att bredda Pharmacias produktportfölj.

[2] Elis Göth var verkställande direktör i Pharmacia AB 1940 – 1965.

Anläggningen i Boländerna

En anledning till att Uppsala valdes som etableringsort var företagets samarbete med fysikalisk-kemiska institutionen vid Uppsala universitet. Det samarbetet hade inletts redan 1943. Företagsledningen såg möjligheter att utvidga det här samarbetet även med andra institutioner vid universitetet och insåg tidigt att detta skulle kunna få betydelse för företagets framtida utveckling. Även påbörjade diskussioner om en eventuellt kommande internationell storflygplats mellan Uppsala och Stockholm (dagens Arlanda) vägde naturligtvis tungt vid valet av etableringsort.

Uppsala stad var på sin kant angelägen om att få en motvikt till den konjunkturkänsliga industri som vid denna tidpunkt dominerades av cyklar, kvarnar, kosmetik, keramik, tegel och konfektion. Pharmacia som läkemedelsindustri skulle här kunna bli ett utmärkt komplement. Få – om ens någon – anade väl då vilken utvecklingspotential företaget hade.

 

Fyrislunds gård

Byggnationerna påbörjades och inflyttningen började 1950. I juni 1951 fanns hela företaget på plats i Uppsala. Antalet anställda var då 283 st. Sett med dagens ögon ter sig investeringen för flytten på ca 5,5 milj. kr inte alltför imponerande. Men det var likväl ett lika framsynt som djärvt beslut. Pharmacias årsomsättning vid denna tidpunkt var 6-7 milj. kr, vilket innebar att företaget i praktiken satsade nästan en årsomsättning i den nya fabriken. För Uppsala stad var det något väldigt stort även om ingen då riktigt förstod vad framtiden skulle komma att erbjuda.

Men stort blev det. Över 20 företag runt om i Europa och USA kom under årens lopp att upptas i Pharmacia, som blev ett av de 15-20 största läkemedelsföretagen i världen. Under åren 1974-1983 ingick Pharmacia i Fortia AB med såväl Pharmacias som Fortias huvudkontor placerade i Uppsala. Under en lång följd av år var Pharmacia också Uppsalas största arbetsgivare (ca 3 000 anställda) utanför den offentliga sektorn.

Fyrislund

Pharmacia utvecklades snabbt under 1950- och 60-talet. Den ursprungliga tomten i Uppsalastadsdelen Boländerna började kännas trång och företaget ställdes inför kravet att skaffa ny mark för framtida expansion. Kontakt togs med kommunen och det diskuterades alternativa förslag på markområden. Efter en del olika förslag landade det vid att Pharmacia skulle köpa Fyrislunds gård med tillhörande markområde, en yta på ca 800.000 kvadratmeter. Och så blev det.

 

Arkitekt Carl Nyrén

I den här frågan var Pharmacias dåvarande VD Gösta Virding en drivande kraft. Han ville få till stånd ett industriområde; unikt för Pharmacia och som inte liknade något annat. Så här efteråt kan man väl knappast säga annat än att han lyckades i sitt uppsåt. Här kom också hans intresse för arkitektur väl till pass. Han gav arkitekten Carl Nyrén i uppdrag att utforma industriområdets framtida struktur och arkitektur, som han gestaltade i en särskild generalplan för området. Och valet av arkitekt var nog ingen slump. Carl Nyrén hade redan gjort sig känd som en nytänkande arkitekt.

Gösta Virding

Gösta Virding hade visionära idéer. Ursprungsplanen var mycket omfattande och han var intresserad av det prefabricerade byggandet och den modernistiska och futuristiska stilen. Dessa hans idéer kom också att prägla hela industriområdets utformning.

1970 satte arbetet med Fyrislund igång. Byggnadsarbetet pågick i etapper och i februari 1972 stod det nya huvudkontoret inflyttningsklart. Och därefter byggdes i en rasande fart ett flertal forsknings- och laboratoriebyggnader, produktionsbyggnader, personalrestaurang m.m.;  tillhopa ett 20-tal olika byggnader enbart under 1970-talet.

Generalplan för Fyrislundsområdet
Pharmacia AB
Pharmacia Uppsala
Läkemedelsproduktion
Laboratorium och konferens

Forskningen

I Sverige finns en lång tradition av framgångsrik läkemedelsforskning. Läkemedelsföretag med ursprung i Sverige – inte minst Pharmacia – har bidragit till att flera världsberömda originalläkemedel kommit ut på marknaden. Under de senaste 25 åren har dock - då svensk industriell läkemedelsforskning krympts och antalet kliniska prov drastiskt minskat - antalet nyintroducerade originalläkemedel kraftigt minskat.

Här följer några exempel på läkemedel, som under åren tagits fram och tillverkats av Pharmacia med hela världen som marknad och som kommit att inta dominerande platser i företagets produktportfölj:

 

  • Ett av de första svenska originalläkemedlen var Salazopyrin, ett läkemedel mot reumatism, som kom 1940. Det utvecklades av medicinprofessorn Nanna Schwartz och kemisten Harry Willstedt på Pharmacia. Användningen av Salazopyrin vid indikationen kronisk ledgångsreumatism kom av olika anledningar att avta. Det vanligaste användningsområdet blev istället inflammatoriska tarmsjukdomar, ulcerös colit och Crohns sjukdom. Salazopyrin blev en stor produkt och hade mycket länge en dominerande plats i Pharmacias produktportfölj.

 

  • 1943 inledde Pharmacia samarbete med kemisten Björn Ingelman och fysiologen Anders Grönwall vid Uppsala universitet. De analyserade innehållet i sockerbetor för Sockerbolagets räkning och fick då idén att använda dextran som blodersättningsmedel. Detta kom att bli ett viktigt produktområde för Pharmacia som 1951 flyttade till Uppsala. Uppsala och då särskilt Pharmacia var nu ett viktigt centrum för avancerad läkemedelsforskning och -industri. Det ledde bl.a. till att dextran - efter forskning av Jerker Porath och Per Flodin under 1950-talet - kom att utnyttjas i flera Pharmaciarodukter inom separationsteknik, under namnet Sephadex.

 

  • Healon började användas vid ögonkirurgi 1979. Detta blev upptakten till ett mycket framgångsrikt koncept som bokstavligen revolutionerade kataraktkirurgin (grå starr). Healon blev en av Pharmacias riktigt stora internationella framgångar (ett miljardsäljande läkemedel) baserat på ”glykosaminoglykanen hyaluronan”, som med stor framgång kunde användas i samband med ögonkirurgi. Preparatet tillverkades på Pharmacia i Uppsala och utvanns ur tuppkammar, en vävnad som innehåller höga halter av det kroppsegna ämnet ”hyaluronsyra”. 

 

  • Det kan vara värt att här något berätta om den procedur som satte hyaluronsyra på den medicinska kartan, operation av gråstarr. När linsen plockats ut ur ögat säckar ögongloben ihop, eftersom det inte finns något som håller den utspänd. Den flytande gelen hyaluronsyra sprutas in för att stabilisera ögat och hålla det i rätt form under ingreppet. På så vis underlättas arbetet att sätta in en ny lins. När den nya linsen väl är på plats sugs hyaluronsyran ut igen utan att ha orsakat någon skada i ögat.

 

  • Xalatan är ett läkemedel mot glaukom (grön starr). När Pharmacia på 1980-talet tog fram Xalatan, valde företaget en fusionsstrategi i stället för en nischstrategi. Xalatan försvann i fusionskarusellen och blev en okänd produkt, som numera hos den nuvarande tillverkaren, amerikanska Pfizer, världens största läkemedelsföretag, är en av tio "blockbusters", dvs. produkter som under ett år sålde för över en miljard dollar. Ögonläkemedlet Xalatan, som hos Pfizer blev och fortfarande är en försäljningssuccé av sällan skådad omfattning, hade - vid ett annat strategival av Pharmacias ledning - mycket väl kunnat bli stommen i ett svenskt börsbolag värt hundratals miljarder kronor. I stället blev det början till slutet på de svenska läkemedelsframgångarna.

 

Läkemedel från Pharmacia
Mänskliga tarmepitelceller i cellodling
Läkemedelsforskning
Forskning och utveckling

Pharmacias kliniska forskning i Sverige avvecklades i hösten 2002. Ledningen för den kliniska forskningen flyttades till London och stora delar av verksamheten överfördes till ett nytt bioteknikföretag. Därmed kom Pharmacia att följa den gängse trenden inom den globala läkemedelsindustrin i så måtto att man sålde av den egna verksamheten för att istället initiera externa samarbeten. För Pharmacia kom det att innebära samarbeten med t.ex. Active Biotech, Biacore och Amersham Pharmacia Biotech. Konsekvensen blev emellertid att Pharmacia inte längre hade någon egen forskning kvar i Sverige utan företaget hade i ett penndrag degraderats till att bli ett renodlat marknadsföringsbolag.

Vi gör det därför att vi vill frigöra resurser och fokusera på våra kärnverksamheter, sa Pharmacias europeiska informationschef Rolf Gulliksen. Och alla vi som trodde att läkemedelsforskning var en stor del av Pharmacias kärnverksamhet kände oss blåsta.

Internationaliseringen

Pharmacias första dotterbolag i USA grundades redan 1952. Man skulle kunna säga, att det var då internationaliseringen började. Den pågick fortlöpande under årtiondenas lopp och något år före sammanslagningen med Upjohn (1995) hade Pharmacia 56 dotterbolag i 22 länder.  Sett över hela världen hade företaget över 30 000 anställda.

År 1989, dvs. före samgåendet med Procordia, stod utlandsförsäljningen för 88 procent av Pharmacias totala försäljning. Västeuropa, exkl. Sverige, stod för 40 procent, Nordamerika för 28 procent och Japan för 10 procent. 1989 hade Pharmaca egna dotterbolag i Australien, Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Hongkong, Irland, Italien, Japan, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Tyskland och USA. Representationskontor fanns i Kina, Grekland, Indien, Korea och Singapore. I en rad länder därutöver hade Pharmacia agent- och distributörsavtal där andra bolag stod för försäljningen av bolagets produkter. I vissa länder fanns även licenstagare där tillverkning av bolagets produkter skedde på licens. Pharmacia var med andra ord ett stort multinationellt företag.

Avvecklingen

I början av 1990-talet tog planerna på att uppnå strategiska mål genom företagssamarbete förnyad fart inom Pharmacia. Plötsligt fanns det en uppsjö av anledningar till att genomföra allianser. Var det inte effektivitet, snabbhet och flexibilitet så var det marknadsskäl, produktionsskäl, utvecklingsskäl, transaktionskostnader, m.m. som kom att stå i förgrunden i det företagsinterna resonemanget. Konjunktursvängningar öppnade för ytterligare strukturaffärer. En och annan började fundera över vad de höll på med. Pharmacia hade definitivt bestämt sig för en fusionsstrategi i stället för en nischstrategi. Ett val som kom att få stora konsekvenser för svensk läkemedelsforskning och –industri.


Och nu gick det fort. 1990 fusionerades Pharmacia med Kabi. Året därpå köptes det fusionerade företaget av statsägda Procordia. Det var många som tyckte att det kändes tryggt men några år senare, 1994, sålde staten ut aktierna till allmänheten. Pharmacia var nu uppdelat i en bioteknikdel (Pharmacia Biotech), en diagnosdel (Pharmacia Diagnostics) och en farmaceutisk del. Företagsledningens uppfattning att fortsatta strukturaffärer var den snabbaste och mest effektiva vägen att uppnå strategiska mål kvarstod och 1995 ingicks fusionen med läkemedelsföretaget Upjohn. Bildandet av Pharmacia & Upjohn var ett faktum och huvudkontoret flyttades från Uppsala till London för att så småningom hamna i USA.

När samgåendet med Upjohn skedde hade Pharmacia marknadsbolag i 40 länder, sålde sina produkter i över 100 länder och hade ca 20 000 anställda. I samband med fusionen flyttades FoU (forskning och utveckling) i kärnverksamheten läkemedel i stor utsträckning från Uppsala till USA.

Pharmacia & Upjohn utvecklades till ett globalt forskningsinriktat läkemedelsföretag med ca 30 000 anställda i mer än 100 länder. 1998 flyttades huvudkontoret från London till New Jersey i USA. Företaget hade då tillverknings- och forskningscentra i Sverige, Italien, USA och Japan. Av de 30 000 anställda fanns vid sekelskiftet 1999/2000 ca 5 000 i Sverige och av dessa fanns cirka 1 500 i Uppsala.

Strukturförändringarna fortsatte och efter ytterligare några år hamnade bioteknikdelen hos brittiska Amersham i form av Amersham Biosciences. Nästa steg kom år 2000 då Pharmacia & Upjohn fusionerades med Monsanto och Pharmacia Corporation skapades.

Våren 2002 inleddes resonemang om försäljning av Pharmacia & Upjohn. Den amerikanska läkemedelsjätten Pfizer hade då anmält sig som intresserad köpare och lagt ett bud på näst intill ofattbara 550 miljarder kr. Affären godkändes senare i december samma år. Med den affären försvann det Pharmacia AB, som apotekaren G F Grönfeldt grundade 1911 och som under den senare halvan av 1900-talet växte till sig och blev inte bara Uppsalas genom tiderna i särklass största företag utan dessutom ett av världens ledande läkemedelsföretag. 2010 hade Pfizer lagt ned all verksamhet i Uppsala. Delar av den av den biotekniska verksamheten, som köptes av Amersham finns dock kvar i form av GE Helthcare. Även diagnostikverksamheten i Phadia finns kvar i Uppsala.

Läkemedelsindustrin som försvann

De svenska läkemedelsföretagen var framgångsrika. Det berodde bl.a. på att Sverige efter andra världskriget fick fart på tillväxten snabbare än de krigshärjade länderna. Under trettio år kunde vi utan några större uppoffringar bygga ut sjukvården kraftigt och satsa betydande belopp på utbildning och forskning.  Dessutom fanns i Sverige ett nära samarbete mellan läkemedelsindustrin och forskningen vid universitet och högskolor. I Uppsala fanns dessutom samarbetspartnern Akademiska sjukhuset. Mot slutet av 1970-talet började detta samarbete bära frukt i form av kommersiellt spännande produktportföljer i läkemedelsföretaget.

De svenska läkemedelsföretagen lyckades med att etablera sina läkemedel i den högsta globala divisionen.  Pharmacias ögonoperationspreparat Healon och Astras magsårsmedicin Losec blev närmast osannolika bevis för att vinsterna i läkemedelsindustrin kunde bli mycket stora.

Men i mitten av 1990-talet hände något. Då slogs först Pharmacia ihop med amerikanska Upjohn och sedan Astra med brittiska Zeneca. Därmed halverades i ett slag den svenska makten över läkemedelsindustrin. De flesta andra svenska bolag i läkemedelsbranschen hade vid det laget redan köpts upp av Pharmacia. Till att börja med var de flesta positiva till de strukturella storaffärerna. De ansågs vara naturliga och intressanta och alla trodde att de skulle leda till ökade forskningsresurser och ökad riskspridning. Men nästa alla bortsåg från att erfarenheten talade för att utförsbacken ändå hade påbörjats när kärnverksamheten fick ge vika för strukturaffärerna.

Visserligen försvann i rask takt en stor del av Pharmacias verksamhet från Sverige, men vad spelade det för roll tycktes företagsledningen resonera. I tomrummet uppstod ju ett växande, nyföretagande inom branschen med högmotiverade forskare vid rodren. Var inte det lika bra?

Resultatet lät inte vänta på sig. Några år in på 2000-talet hade strömmen av nya läkemedel kraftigt minskat; kreativiteten tycktes ha gått i stå. Nu besannas de farhågor som väcktes vid fusionerna med Upjohn. Forskningen inom Pharmacia lämnade Sverige. Aktiekurserna bromsade in och den globala finansmarknadens förkärlek för företagsfusioner började ifrågasättas, i alla fall när det gällde en så komplex verksamhet som läkemedelsforskning.

Uppsala universitet

Vad blev kvar?  

Men den befarade katastrofen inträffade inte när Pharmacias forskning lämnade Uppsala 1996. Flytten frigjorde idéer, entreprenöranda och management som i sin tur ledde till en framgångsrik internationell bioteknisk utveckling. Riklig tillgång på nytt riskvilligt kapital fick regionens bioteknikföretag att blomstra som aldrig tidigare.

Bioteknikutvecklingen  

”Avknoppningarna” i samband med fusionen Pharmacia-Upjohn, med bioteknikföretaget Amersham Pharmacia Biotech, nutritionföretaget Fresenius Kabi, biosensorföretaget Biacore, diagnostikföretaget Phadia, Q-Med, GE Healthcare m.fl. i spetsen, utvecklades snabbt till lika lysande som framgångsrika företag. 

Trots att läkemedelsindustrin satsar mångmiljardbelopp på läkemedelsforskning kommer årligen endast enstaka originalpreparat ut på marknaden. Den ytterst framgångsrika biomedicinska grundforskningen har inte resulterat i den förväntade floden av nya läkemedel. Orsakerna är många. En kan vara att det är svårt att förutsäga om nyutvecklade läkemedel kommer att vara tillräckligt fria från bieffekter. Att utveckla ett läkemedel kostar i dagsläget enorma belopp. Och skulle det komma fram något riktigt revolutionerande preparat blir det genast uppköpt av företag som verkar i ekonomiskt betydligt starkare regioner än Sverige. Den stora kostnaden ligger i de s.k. fas III-prövningarna då de nya preparaten testas på stora patientgrupper för att verifiera effekten. 

Uppsala betraktas i dag som ett av världens biotekniktätaste regioner.  I dag (2014)  finns ca  200 företag av varierande storlek vars verksamhet är inriktad på olika former av bioteknik. I Uppsala är läkemedel ett stort bioteknikområde men långtifrån det enda. Här finns också representerat diagnostik och verktyg för bioteknisk forskning och produktion. 

Även om det råder en förhållandevis stor samstämmighet i uppfattningen om att Pharmacia haft stor betydelse för framväxten av Uppsala som en betydande bioteknikregion, så finns det också uppfattningar som säger att detta är en myt, som riskerar att leda fram till fel slutsatser om vad som krävs för att nya företag skall ha möjlighet att födas och utvecklas. I dagsläget är det fortfarande för tidigt att säga vilken tes som är korrekt.

 Pharmacias flytt frigjorde idéer

Det var många som trodde att utvecklingen i Uppsala efter Pharmacias samgående 1996 med den amerikanska läkemedelsjätten Upjohn och det beslut som då togs om att flytta forskning och utveckling i kärnverksamheten läkemedel från Uppsala till andra sidan Atlanten skulle innebära Uppsalas industriella dödsstöt. Men den befarade katastrofen uteblev. Visserligen flyttade Pharmacia-Upjohn sin forskningsverksamhet till USA, men fyra år senare arbetade i Uppsala betydligt fler med forskning och utveckling inom bioteknik och angränsande områden än före Pharmacia-Upjohns flytt till USA. 

Enligt Uppsvenska Handelskammaren arbetade vid sekelskiftet 1999/2000 ca 4 500 anställda i 136 (idag 2014 ca 200) uppsalaföretag verksamma inom biologiskt, medicinskt och agrikulturellt inriktad forskning och utveckling, vanligen med tvärvetenskaplig prägel. Avknoppningarna i samband med Upjohn-fusionen blev många.

De här uppsaliensiska bioteknikföretagen är många och de drar till sig enorma summor (räknat i miljarder kronor) i nytt riskvilligt kapital. Behovet av högt kvalificerad arbetskraft är också stort.

Som det hittills ser ut har Pharmacias flytt av sin forskningsverksamhet inte varit till någon nackdel för Uppsala. Viktiga forskningsprojekt, patent och idéer tycks ha stannat i staden. Likaså förefaller det som att det industriella kunnandet och entreprenörskapet blivit kvar. Nätverket av strategiska stödkompetenser, akademiska institutioner och centra med forskning av världsklass följde uppenbarligen inte med till USA. Det intellektuella kapitalet och kunskapstillgångarna stannade kvar i Uppsala för att utvecklas här.   

Utflyttningen av Pharmacias forskning och utveckling har således - i varje fall hittills - kunnat frigöra resurser i form av idéer och patent. Ännu viktigare är att industriellt kunnande och entreprenörskap blev kvar i Uppsala. Praktiskt taget omedelbart efter USA-flytten 1996 startades ett stort antal företag. Många framstående forskare valde att stanna kvar i Uppsala. Utflyttningen frigjorde resurser och outnyttjade idéer inom Pharmacia som i stället kom att utvecklas i mindre, nystartade bioteknikföretag. Vissa var rena avknoppningar, t.ex. Biacore och Gyros, medan andra, såsom Pyrosequencing och Q-Med, var företag som byggdes upp av f.d. ledande nyckelpersoner inom Pharmacia. Och resultatet lät inte vänta på sig; idag är Sverige en av världens ledande nationer inom bioteknisk och biomedicinsk forskning och i Sverige är Uppsala den ledande regionen.

 

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Gunnar Grip | Svar 27.05.2016 14.28

En utmärkt sammandrag om Pharmacia's historia och som visar möjligheten att frigöra resurser i form av idéer och patent som expanderar.

anette Pernevi Side'n | Svar 28.04.2015 17.09

Vilken kurs såldes aktierna ut till allmänheten för i juni/juli 1994 av staten ?

roland agius 29.04.2015 09.42

Dessvärre har jag inget annat svar än "ingen aning"

Gunnel | Svar 24.02.2014 09.52

Imponerande historik. Och utvecklingen verkar trots allt fortsätta.

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

16.09 | 15:21

Alltid av intresse att läsa Rolands sidor då han återger berättelserna så man kan se handlingarna som det vore en film.

...
04.09 | 17:20

Mycket intressant text.
Kan du eller vet du någon annan person som kan berätta något om ångslupen MENOTTI som 1864 - 1867 trafikerade Stockholm Flottsund ?

...
03.09 | 13:25

Roland, en utmärkt kort historik om Nymans i Uppsala.

Gunnar Grip

PS
Farfar Alvar Grip var Målarmästare och arbetsledare på den avdelningen, men startade ege

...
25.08 | 16:32

Mycket intressant att läsa! Nils Rosander är min morfar och jag har letat efter mer information om honom. Tyvärr verkar det inte finnas så mycket på nätet.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS