Träskulptören Hans Lustig

Träskulptören Hans Lustig

I Uppsala är såväl jordbrukets som industrins historia relativt okänd. Likväl finns inom dessa näringar ett stort – näst intill bortglömt – kulturarv, som det finns anledning att plocka fram, förvalta och åskådliggöra. En som verksamt bidragit till att göra detta är träskulptören Hans Lustig.

För egen del lärde jag känna Hans Lustig på 1970-talet. Då var han tjänsteman på kommunens fastighetskontor. Hans, som på den tiden hade den lika unika som ålderdomliga tjänstetiteln ”åkerfogde”, hade då ansvaret för att den kommunägda jordbruksmarken inte låg för fäfot utan kunde arrenderas ut till intresserade lantbrukare i Uppsalas omnejd. Ingenting fick förfaras.

Med sina bilder vill han inte bara berätta om utan även visa lite av det arbetsliv och den gemenskap han varit med om. Hans skulpturer är konstverk av starkt personlig stil. Hans bilder är också en utomordentligt träffsäker etnologisk dokumentation av en numera försvunnen landsbygds- och industrimiljö.

Bilder hämtade från jordbruket

Hans Lustig är uppvuxen i Tunge socken – ett bördigt jordbruksland mellan kullriga berg och åsar – mitt i Göta älvdal. I den trakten tillbringade han sin barn- och ungdomstid och det var här han började tälja sina träfigurer. Till en början var det folket som levde där som han ville skildra. Det blev mycket av jordbrukets mödor och här kan man också skönja motivet bakom hans val av utbildning, som avslutades med en lantmästarexamen.

I den produktionen återfinns skulpturer som visar kvinnors hårda arbete vid tvättgrytan, skurning av golv och handmjölkning men också bondens hårda arbete med plöjning med häst, ”en känsla som levde kvar när jag blev vuxen och själv plöjde med häst”, berättade Hans Lustig för mig när vi för några år sedan satt i Industriminnesföreningens lokaler på Salagatan och pratade om vad det var som gjorde att han började tälja figurer i trä.

Av de samtalen framgick att för skulptören och filosofen Hans Lustig är naturens kretslopp grunden för allt mänskligt liv. Tillgång till rent vatten, ren luft och giftfri miljö är enligt hans uppfattning fundamentala rättigheter för alla människor och en förutsättning för frihet i vidare bemärkelse. ”Naturen förser oss med de grundläggande tjänster som krävs för att vi ska kunna bruka marken, för att vi ska  klara livsmedelsförsörjningen och för att vi ska ha tillgång till många andra fundamentala nyttigheter”, menade han. Och kanske är det därför många numera säger att vi har en skyldighet att bruka utan att förbruka, att inte föröda för kommande generationer.

Fåra upp och fåra ner; plöjning med häst var ett hårt jobb
Att knäskura trägolvet med skurborste och såpvatten var en arbetssam sysselsättning för kvinnfolken
Stenröjning av åkrar och odlingsland var en lika tung som nödvändig syssla
Vridmaskinen innebar en lättnad. Nu kom tvätten fram halvtorr och lade sig i snygga veck i tvättlåren
Här fraktas suggan till galten. Efter några månader hade man förhoppningsvis en kull smågrisar

Bilder hämtade från industrin

Intresset för att i skulpturens form skildra industriella förekomster kom inte på riktigt förrän Hans flyttat till Uppsala även om han redan som ung hemma i Tunge hade täljt figurer som visade bygdehantverkarnas strävsamma liv.

Den industriella produktionen har han i stor utsträckning hämtat från de industriella branscher som var vanligt förekommande i Uppsala; bilder från kvarnar, mejerier, slakterier, bryggerier, bagerier etc., fortfarande med anknytning till jordbruket.

I Uppsala industriminnesförenings utställningslokaler på Salagatan 16 A (öppet varje lördag kl. 11-14 och gratis entré) ingår ett 30-tal av Hans Lustigs skulpturer som han hämtat från industrin. Alla väl värda att ta del av.

Kvarnarbete
Mejeriet var en miljö, som fängslade Hans Lustig
Bagerimiljön gav upphov till många skulpturer
På bygget var det oftast kvinnor som bar upp murbruket till byggets kung, muraren
UBB står för Upsala Bayerska Bryggeri

Middagsvila

Hans Lustig är numera en gammal man, f. 1927, med ett lika intressant som intensivt liv bakom sig. ”Därför är middagsrasten numera rejält tilltagen, om inte annat för att hästarna måste hinna äta ordentligt”, säger han med en glimt i ögat. I skulpturen ”Middagsvila” visar han hur det går till.

Och visst ser det väl behagligt ut.

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

09.07 | 21:54

Hej
Nu har Nils V Sterners grav överlåtits till NN. Hur tycker du att Uppsala bevarar sitt kulturarv på andra sidan?

...
14.06 | 23:01

Hej!!
Roland
Dessutom var Raab släkt med matematikprofessorn i Uppsala Arne Beurling , som knäckte den tyska G maskinens kod. Hur han lyckades är otroligt.

...
05.06 | 23:37

Allt Agius skrivit om Uppsala är mycket bra, inressant. Hittar man något inressant på datorn, är det Agius som gjort alltihop. Märkligt!Fortsätt med det.

...
06.05 | 13:21

Trevligt att hitta den här sidan. Mina minnen från Uppsala-Ekeby är från år 1974 då UE och finska Wärtsilä inledde ett samarbete mellan Rörstrand och Arabia.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS