Träskulptören Hans Lustig

Träskulptören Hans Lustig

I Uppsala är såväl jordbrukets som industrins historia relativt okänd. Likväl finns inom dessa näringar ett stort – näst intill bortglömt – kulturarv, som det finns anledning att plocka fram, förvalta och åskådliggöra. En som verksamt bidragit till att göra detta är träskulptören Hans Lustig.

För egen del lärde jag känna Hans Lustig på 1970-talet. Då var han tjänsteman på kommunens fastighetskontor. Hans, som på den tiden hade den lika unika som ålderdomliga tjänstetiteln ”åkerfogde”, hade då ansvaret för att den kommunägda jordbruksmarken inte låg för fäfot utan kunde arrenderas ut till intresserade lantbrukare i Uppsalas omnejd. Ingenting fick förfaras.

Med sina bilder vill han inte bara berätta om utan även visa lite av det arbetsliv och den gemenskap han varit med om. Hans skulpturer är konstverk av starkt personlig stil. Hans bilder är också en utomordentligt träffsäker etnologisk dokumentation av en numera försvunnen landsbygds- och industrimiljö.

Bilder hämtade från jordbruket

Hans Lustig är uppvuxen i Tunge socken – ett bördigt jordbruksland mellan kullriga berg och åsar – mitt i Göta älvdal. I den trakten tillbringade han sin barn- och ungdomstid och det var här han började tälja sina träfigurer. Till en början var det folket som levde där som han ville skildra. Det blev mycket av jordbrukets mödor och här kan man också skönja motivet bakom hans val av utbildning, som avslutades med en lantmästarexamen.

I den produktionen återfinns skulpturer som visar kvinnors hårda arbete vid tvättgrytan, skurning av golv och handmjölkning men också bondens hårda arbete med plöjning med häst, ”en känsla som levde kvar när jag blev vuxen och själv plöjde med häst”, berättade Hans Lustig för mig när vi för några år sedan satt i Industriminnesföreningens lokaler på Salagatan och pratade om vad det var som gjorde att han började tälja figurer i trä.

Av de samtalen framgick att för skulptören och filosofen Hans Lustig är naturens kretslopp grunden för allt mänskligt liv. Tillgång till rent vatten, ren luft och giftfri miljö är enligt hans uppfattning fundamentala rättigheter för alla människor och en förutsättning för frihet i vidare bemärkelse. ”Naturen förser oss med de grundläggande tjänster som krävs för att vi ska kunna bruka marken, för att vi ska  klara livsmedelsförsörjningen och för att vi ska ha tillgång till många andra fundamentala nyttigheter”, menade han. Och kanske är det därför många numera säger att vi har en skyldighet att bruka utan att förbruka, att inte föröda för kommande generationer.

Bilder hämtade från industrin

Intresset för att i skulpturens form skildra industriella förekomster kom inte på riktigt förrän Hans flyttat till Uppsala även om han redan som ung hemma i Tunge hade täljt figurer som visade bygdehantverkarnas strävsamma liv.

Den industriella produktionen har han i stor utsträckning hämtat från de industriella branscher som var vanligt förekommande i Uppsala; bilder från kvarnar, mejerier, slakterier, bryggerier, bagerier etc., fortfarande med anknytning till jordbruket.

I Uppsala industriminnesförenings utställningslokaler på Salagatan 16 A (öppet varje lördag kl. 11-14 och gratis entré) ingår ett 30-tal av Hans Lustigs skulpturer som han hämtat från industrin. Alla väl värda att ta del av.

Middagsvila

Hans Lustig är numera en gammal man, f. 1927, med ett lika intressant som intensivt liv bakom sig. ”Därför är middagsrasten numera rejält tilltagen, om inte annat för att hästarna måste hinna äta ordentligt”, säger han med en glimt i ögat. I skulpturen ”Middagsvila” visar han hur det går till.

Och visst ser det väl behagligt ut.