Cykelfabriken Fram

Ursprunget till AB Josef Eriksson cykelfabrik startade 1897 då fabrikören Bernhard Öberg[1] startade en cykelfabrik på Svartbäcksgatan 14 där han tillverkade velocipeder, som han gav namnet ”Fram”. Märket Fram kom sedan att följa med fabriken i dess olika konstellationer ända till 1973 då produktionen i Uppsala avvecklades och flyttades från Uppsala till Helsingborg. I den produktion, som fortsatte i Helsingborg, kallades cykeln ”Fram-King”.

Fridtjof Nansens fartyg Fram

Stora idrottsliga framgångar

När 1900-talet var ungt, föreföll cykelmarknaden omättlig. Tillverkningen vid "Joffes" ökade och krävde snart större utrymmen. Företaget flyttade först till Svartbäcksgatan 10 och senare – 1917 – till S:t Persgatan 22. Cykeltillverkningen gick bra och företagets omsättning ökade snabbt. Byggnaderna, som inrymde fabriken, finns fortfarande kvar men rymmer idag helt andra verksamheter.

Med stor sannolikhet fick Bernhard Öbergs cykel namnet Fram efter den norske upptäcksresanden Fridtjof Nansens fartyg Fram. 1896 hade Nansen fullbordat sin tre år tidigare startade polarexpedition. Hans hemresa blev en triumffärd av stora mått och ryktet om Nansens bragd spreds över hela världen. När Framcykeln skulle döpas hade Bernhard Öberg Nansens fartyg i tankarna och för honom var det viktigt att namnet på hans cykel skulle symbolisera framåtanda. Just då var nog Fram det namn som passade bäst in i den andan.

Framcykeln kom också ganska snart att representera framåtanda. Det gällde inte minst på tävlingsbanan. Där var Ragnar ”Ragge” Malm det stora affischnamnet. Han vann på sin Framcykel olympiskt guld i Stockholm 1912, silver i Antwerpen 1920 och brons i lag vid OS i Paris 1924. Svensk mästare blev han 20 gånger. Och i alla hans idrottsliga framgångar tävlade han på en cykel av märket Fram. Han tävlade för IF Thor i Uppsala.

Men Ragnar Malm var inte ensam. Även Gunnar Sköld var en god representant för cykelmärket och det var på Framcyklar han körde och vann NM 1921 och 1923. Det gjorde han också när han i Paris 1924 blev olympisk bronsmedaljör i lag tillsammans med Ragnar Malm och Erik ”Orsa” Bohlin. Han vann också världsmästerskapens linjelopp för amatörer i Köpenhamn 1921, vilket var första gången som tävlingen kördes. Han tävlade för Uppsala CK.

Fabriken på S:t Persgatan 22

De idrottsliga framgångarna gav eko i cykelförsäljningen och en cykel från ”Joffes” i Uppsala var att lita på.

Med den stora konkurrenten i Uppsala, Nymans Verkstäder (Nymanbolagen), var det viktigt för Cykelfabriken Fram att profilera sig och vid flera tillfällen påminner man sina kunder om Frams och Gunnar Skölds VM-titel. I anslutning till den stora sammanslagningen mellan Nymans och Monark i Varberg passade det nya bolaget, Monark-Crescentbolagen (MCB), på att i sin reklam föra ut osanningar. I annonser i tidningarna ”Teknik för alla” och ”Veckorevyn” skrev man i sin annons: ”Det är kanske skojigt att veta, att Crescent är den enda cykel som vunnit VM-guld”.

För den osanningen fick MCB be om ursäkt samtidigt som man skyllde fadäsen på sin ”okunniga” reklamavdelning. Det berättas, att Gunnar Sköld, som blivit världsmästare på en Framcykel, den gången kunde hålla sig för skratt. Han lär ha blivit oerhört indignerad.

Men även AB Josef Eriksson (senare Cykelfabriken Fram) kunde - då 1900-talet fortfarande var ungt – kunde kosta på sig ”vågad” reklam med suspekta anspelningar. På den tiden var företaget återförsäljare av bilmärket Liberty. Efter det att man i reklamen påstått att Six (sex cylindrar) ”skulle passa en kvinnas känslighet och brist på muskelkraft”, fortsatte man: ”Om en kvinna kan köra en Liberty utan ansträngning – en hel dag och en hel natt – tänk då på hur en Liberty måste reagera när den står under en mans kontroll”.

Ny tillverkare av Fram

Det var 1905 som Bernhard Öberg sålde såväl cykelmärket Fram som fabrikationen till firma Josef Eriksson, som några år senare blev AB Josef Eriksson. Det var nu man i Uppsala mera allmänt började benämna företaget som ”Joffes”. Framgångarna inom cykelsporten gjorde att verksamheten expanderade och lokalerna på Svartbäcksgatan 14 blev för små och den utvecklingen ledde till att företaget 1917 kunde flytta in i nya moderna fabrikslokaler på S:t Persgatan 22 där man förvärvade ett äldre ridhus, som byggdes om till cykelfabrik.

1926 avled firmans grundare och ledare Josef Ehrle (tidigare Eriksson). Då hade aktiemajoriteten övergått till Uplands Enskilda Bank, som till ny VD utsåg överstelöjtnant Herbert Selander. 1932 var det dags för nästa ägarbyte. För Uplands Enskilda Bank var driften av en cykelfabrik ett främmande inslag och Industrikompaniet King i Helsingborg, som tillverkade cyklar av märket King, tog över. Herbert Selander fick lämna företaget och ersattes med Ernst Nissbeck som VD och Erik Spanier som driftledare och verkstadschef. Båda rekryterades från Nymans Verkstäder där de haft ledande befattningar. I övrigt innebar ägarbytet inga större förändringar; produktionen av Framcykeln fortgick som vanligt.

När cykeltillverkningen var som störst på 1940-talet tillverkade "Joffes" cirka 25-30 000 cyklar per år av märket Fram av drygt 200 anställda arbetare.

Efter en svår eldsvåda 1933 byggdes fabriken om och fick då sin välkända profil mitt emot Uppsala mejeri. 1955 ändrades firmanamnet till Cykelfabriken Fram. Namnbytet förändrade ingenting; till vardags var det fortfarande ”Joffes” som gällde.

1966 var produktionen så omfattande att lokalerna på S:t Persgatan 22 började upplevas som för små. Företaget köpte då en tomt i Boländerna på Verkstadsgatan 8 och där uppfördes en modern ändamålsenlig fabrik, som kunde tas i bruk 1966. Med den nya fabriken ökade cykelproduktionen men knappast lönsamheten.

Moped med en ”extra kraftig strömlinjeformad ram” utrustad med en Viktoria hjälpmotor med ”enastående backtagningsförmåga”

En ny tid 

Men det var inte enbart cyklar som tillverkades. Cykelfabriken Fram hängde väl med i den nya tidens populära motordrivna fordon. Från 1952 tillverkades även motorcyklar och mopeder. Frams motorcyklar, som aldrig fick något riktigt genomslag på marknaden, hade för det mesta en vinröd lackering med dekorer i ljusgrått och guld. Motorcykeltillverkningen blev inte heller särskilt långvarig. Här hade företaget uppenbara svårigheter att hävda sig i konkurrensen.

Mopedtillverkningen gick bättre och fick en snabb uppgång. Under ett antal år på 1950-talet tillverkades i fabriken på S:t Persgatan 22 drygt 7 000 mopeder per år. Det började med en specialbyggd cykel med en "extra kraftig strömlinjeformad ram" utrustad med en Viktoria hjälpmotor med "enastående backtagnigsförmåga". Nya modeller utvecklades och särskilt populära blev några varianter av Frams mopedscooter med Husqvarnamotor.                               

Mopedernas popularitet ebbade så småningom ut och produktionen minskade i takt med vikande efterfrågan. Tillverkningen fortsatte dock fram till 1966 då företaget flyttade till de nya fabrikslokalerna på Verkstadsgatan. 

1958 tog cykelfabriken upp en egen tillverkning av en ”trehjulig motorcykelbil”, ”Fulda Fram King”. De flesta delarna tillverkades i Uppsala men monteringen gjordes på Kingfabriken i Helsingborg. Motorcykelbilen tillverkades några år men blev inte precis någon succé.

Slutet för cykeltillverkningen i Uppsala

1971 fick Framfabriken uppleva sitt livs toppnotering på 32 000 tillverkade cyklar. Men glädjen blev kortvarig. Den ökade importen av billiga cyklar från kontinenten tillsammans med begynnande konjunkturella kriser gjorde att cykelproduktionen tappade i lönsamhet. Dessutom hade man byggt upp en relation till Kooperativa Förbundet (KF) och olje- och bensinbolaget OK, som tillsammans stod för 40 procent av försäljningen. När dessa två företag vände Cykelfabriken Fram ryggen och istället började sälja Öst-Europas lågpriscyklar blev det inte längre möjligt att producera Framcyklar. Utförsbacken blev brant.

Konkurrensen från billiga tjeckiska cyklar, som vällde in i Sverige tvingade Fram-Kingbolagen 1973 att koncentrera produktionen av Framcyklar till enbart Helsingborg. Konkurrensen blev alltför hård och 1973 lämnade den sista cykeln monteringsbandet på Cykelfabriken Fram. Ram och framgaffeltillverkningen levde kvar ett par år i Brunna (idag Vänge) utanför Uppsala, där en del av personalen öppnat en egen verkstad. Omkring 10 000 ramar och gafflar tillverkades under några år där för slutmontering hos Fram-King i Helsingborg.

Flytten från Uppsala till Helsingborg innebar dock inte att Framcykeln försvann som cykelmärke. Märket fanns kvar och även om cykeln efter flytten kallades ”Fram-King” så levde märket kvar långt in på 1980-talet. Men sagan om ”Cykelsala” avslutades däremot i och med att tillverkningen flyttade till Helsingborg.