Under senare delen av 1800-talet byggde ingenjören Hjalmar Kallenberg upp en omfattande handels- och industrirörelse i Uppsala. Fyriswalls tegelbruk var ett av hans företag. Uppsala
Tvätt, som startades 1865 och länge var Uppsalas modernaste och största tvättinrättning var ett annat. Ett tredje var Kallenbergs Såg & Hyvleri och ett fjärde var Tunabergs Sandtag.
Fyriswalls Tegelbruk, som grundades
1850, har troligtvis legat på åtminstone två olika platser. Det tidigaste bruket låg sannolikt strax norr om Svartbäckstull omedelbart söder om nuvarande Karl-Johansgårdarna medan det senare bruket fanns i den trakt
där Fyrishovanläggningen idag finns.
Företaget tillverkade fasad-, mur-, tak- och rörtegel. I sin glans dagar producerade tegelbruket över 1 milj. murtegel, en halv miljon taktegel och en halv miljon rörtegel per år.
Tegelbruket blev lågornas rov i början av 1940-talet och återuppfördes inte efter branden.
För båda lokaliseringarna gällde att lertagen fanns i brukens omedelbara närhet. Flytten från den första
lokaliseringen berodde på att leran där tog slut.
Röbo Tegelbruk norr om Uppsala grundades i början av 1860-talet. På den tiden låg bruket ett gott stycke utanför
staden, ungefär mitt emellan Uppsala och Gamla Upsala. På 1950-talet övertogs Röbo Tegelbruk av AB Mälardalens tegelbruk i Stockholm. Dessförinnan hade bruket under en period av cirka 50 år skiftat ägare åtskilliga
gånger.
Tegelbruket hade på 1940-talet drygt 60-talet anställda arbetare. Alla hade smek- eller öknamn som t.ex. ”Flybergarn”, ”Bälinge-Pelle”, ”Forkarby-Olle”, ”Sme-Janne”,
”Vackra Uppland”, ”Brännar-Eken”, ”Lok-Björken”, etc. Deras riktiga namn var det få om ens någon som kände till.
Röbo Tegelbruk var länge ett ålderdomligt inriktat
tegelbruk. Ända fram till 1883 tillverkades teglet för hand på gammalt sätt. Det var först 1893 som tegelbruket övergick till maskinell drift.
Vid sekelskiftet 1900 tillverkades ca 850 000 murtegel; såväl rött
som gult fasadtegel, taktegel och nocktegel. Produktionen av tegel ökade år för år. 1925 levererades 1,5 milj. tegel, 1945 hade produktionen ökat till drygt 4 milj. tegel och en andra ringugn togs då i bruk. 1955 var produktionen
drygt 7 milj. fasadtegel. Då – i mitten av 1950-talet – vände trenden och produktionen började successivt att avta.
Lergroparna låg en bit öster om bruket och därifrån kördes leran på vagnar
dragna av ett lok. Det var mest murtegel som tillverkades men även lite taktegel och nocktegel. Senare blev det enbart det röda fasadteglet. Karolinska Sjukhusets i Solna fasader är t.ex. byggda med tegel från Röbo Tegelbruk.
För att underlätta distributionen av färdigt tegel hade bruket ett järnvägsspår mellan bruket och Gamla Upsala järnvägsstation. Tegelbruket var – när det avvecklades 1970 – det äldsta av de
tegelbruk som då fanns i Uppsala. Året före avvecklingen hade tegelbruket 24 anställda arbetare. Bruket ägdes då av AB Mälardalens Tegelbruk som i sin tur ägdes av Kooperativa Förbundet (KF).
Upsala Norra Tegelbruk, som grundades i mitten av 1890-talet av en tegelmästare vid namn Anders Johan Brundin, fanns i kv. Knut med adress Svartbäcksgatan 82. Tegelbruket, som var säsongsdrivet, kom
senare att ägas av skorstensbyggmästaren N Lundgren från Gävle. Det var under hans tid som bruket specialiserade sig på tillverkning av s.k. radialtegel (skorstenstegel). Under Lundgrens tid (obestämt hur länge men 30-40
år brukar nämnas) hade bruket i snitt ett 40-tal anställda under sommarhalvåret.
Produktionen uppgick till cirka 1 miljon tegel per år.
När tegelbruket avvecklades 1960 ägdes det av grundarens båda
döttrar, ”fröknarna Lundgren”, som båda bodde i Gävle.
Bergsbrunna Tegelbruk var egentligen tre skilda bruk på samma plats men under
olika tidsskeden. Bruket låg alldeles intill järnvägen i Bergsbrunna cirka en dryg halvmil söder om staden. Företaget, som hade en skiftande historia, hette till en början Norra Bergsbrunna Tegelbruk. Det bruket, som tillverkade
mur- och taktegel, grundlades 1890.
1898 moderniserades tegelbruket, som byggdes om till ett ångtegelbruk med murtegelproduktion och kallades fortfarande Norra Bergsbrunna Tegelbruk. 1905 ägdes bruket av kronolänsman
Fredrik Fryklöf i Uppsala. Två år senare fick Fryklöf kronofogden P J Åström som delägare. Något senare övertogs bruket av Sten Lagergren, som i sin tur – 1917 – sålde bruket till byggmästaren
Ivar Holmer. Nu duggade ägarbytena tätt. Tegelbruket var vid den tiden inte någon lysande affär. 1918 sålde Holmer tegelbruket till AB Byggnadsvaror i Stockholm som i sin tur – 1920 – först sålde hela produktionen
och senare – 1923 – hela tegelbruket till AB Mälardalens tegelbruk.
Med AB Mälardalens Tegelbruk som ägare byggdes bruket om och moderniserades. Nu kunde produktionen hållas igång året runt och i tegelbruket
sysselsattes under 1920-, 1930- och en bit in på 1940-talet ett 50-tal man.
Vid sekelskiftet 1900 tillverkades ca 400 000 tegel per år. Man hade tillverkning av mur-, fasad- och taktegel. Efter ombyggnationen 1923/24 låg
produktionen på ca tre miljoner tegel per år. Då tillverkades mur-, tak-, reveterings-, radial- och nocktegel, rör och rördelar. Man använde både röd- och gulbrännande lera, men mest den gulbrännande.1947
tillverkades ca fem miljoner tegel. På 1960-talet var tillverkningen uppe i ca nio miljoner tegel. Bergsbrunna tegelbruk hade år 1977 ca 70 anställda.
År 1947 förvärvades AB Mälardalens Tegelbruk av Kooperativa
förbundet (KF), som via detta bolag blev ägare till Bergsbrunna tegelbruk. Tio år senare, 1958, påbörjades en omfattande om- och nybyggnad av tegelbruket. När den var färdig 1961 var Bergsbrunna Tegelbruk ett helt nytt
bruk och ansågs då vara det modernaste tegelbruket i Europa. I samband med genomförandet av om- och tillbyggnaden övergick bruket successivt till att enbart producera gult tegel.
När leran i lertagen
i Bergsbrunna så småningom tog slut hämtades brukets behov av lera med lastbil från nya lertag, först i Brillinge och senare i Skälby, öster om Uppsala.
1982 påbörjades en successiv nedläggning av
tegelbruket. Lönsamheten försämrades i rask takt och 1984 gick det inte längre. Det fanns inte längre någon efterfrågan på det gula teglet och brännugnen vid Bergsbrunna Tegelbruk släcktes för gott
[1].
Tegelbruket i Bergsbrunna i Danmark, som denna del av kommunen heter, var länge en stor arbetsgivare. Det var först i mitten av 1940-talet som rationaliseringarna sattes in och då minskades antalet
anställda arbetare från 50 till 38. I samband med att företaget på 1960-talet tog den då nya fabriksbyggnaden i bruk minskades antalet anställda ytterligare, nu till ett 20-tal.
[1] Den socialdemokratiske politikern Hans Alsén har berättat att han som riksdagsman ”sommarjobbade” några veckor på Bergsbrunna tegelbruk.
Han var också ordförande i KF när nedläggningsbeslutet togs. Med den bakgrunden kände han det som sin plikt att samma dag som nedläggningsbeslutet togs också besöka tegelbruket för att informera personalen där
om vad som väntade. Vid mötet fick han ingen som helst kommentar från någon i personalen, men när mötet var slut kom den allra största ”gubben” fram och väste: ”Det trodde jag inte om Dig, Din jävel”.