Tegelbruken i Uppsala

”År 1916 fanns i Sverige 500 tegelbruk, som tillverkade 310 miljoner murtegel, 37 miljoner taktegel, 35 miljoner täckdikningsrör samt 50 miljoner eldfast tegel till ett sammanlagt saluvärde av 15 miljoner kronor. Om man tänker sig ett järnvägståg rymmande ett års svensk produktion skulle detta tåg bestå av 120 000 järnvägsvagnar och uppställt på statsbanan räcka från Malmö till Sundsvall och 3 000 lokomotiv skulle erfordras för att draga lasten".[1]

I Uppsala var förutsättningarna extra bra. De tjocka lagren av ishavslera i och kring Uppsala gjorde att förutsättningarna för lervarutillverkning här var ovanligt bra. Här fanns råvara till den lervaruindustri som växte upp och som länge var en av de dominerande näringsgrenarna i staden med omnejd. Uppsala har en historia av drygt 700 års tegeltillverkning. Äldst är teglet i Helga Trefaldighetskyrkans fasad. En stor del av det teglet är från slutet av 1200-talet. Många byggnader och kyrkor i staden har byggts i tegel. Lervaru- och tegelindustrin och deras lertäkter kom också att prägla staden från slutet av 1800-talet till ca 1980. Uppsala kallades då med rätta för tegelstaden. Som mest fanns här samtidigt ett 15-tal tegelbruk i drift.

I Uppsala har också - ända sedan medeltiden - funnits tegelugnar, tegellador, tegelbruk, kakelfabriker och tillverkare av hushållskeramik. Den äldsta kända tegelugnen finns på Domkyrkoplan (Vår Herres Berg) under Biskopsgatan mellan Västra domkyrkotornet och Dekanhuset. Den är 11 m lång och 7,5 m bred och kan härledas till 1280-talet. Senare anlades särskilda tegelhagar. I Uppsala fanns ett antal sådana platser, t.ex. Slottstegelhagen, som låg bakom Svandammen och var kronans tegelhage och tegelbruk. Domkyrkans tegelbruk med tegelhage låg vid Seminariet och Seminarieparken. Stadens tegelbruk var Uppsala Gamla Tegelbruk, som kan härledas från Franciskanerklostrets tegelbruk och tegelhage i Svartbäcken. m.fl.

Sitt industriella genombrott fick tegeltillverkningen på 1890-talet; i Uppsala något tidigare. År 1861 anges tegelbruken i Uppsala vara fyra till antalet som tillsammans sysselsatte 159 tegelbruksarbetare. 1915 sysselsatte näringen 240 arbetare och 1960, då bara ett bruk fanns kvar, var näringens sysselsättningseffekt i Uppsala försumbar. Endast 27 arbetare jobbade då med att tillverka tegel.

I denna artikel berättar jag om några av de viktigare bruken. De stora giganterna – Upsala Ekeby AB och AB S:t Eriks Lervarufabriker – utelämnas här eftersom de fått egna artiklar på min hemsida. Men det fanns gott om tegelbruk; här följer några av de viktigaste.

  • Upsala Gamla Tegelbruk

När Upsala Gamla Tegelbruk grundades är svårt att säga. Bruket blev stadens tegelbruk 1529 men hade dessförinnan i kanske 200 år drivits av Franciskanerklostret. Under senmedeltid (1400-talet och början av 1500-talet) ägde Franciskanerklostret ett tegelbruk i Svartbäcken; Kloster-Tegelhagen. Det tegelbruket kom efter Gustaf Vasas uppgörelse med den katolska kyrkan att överlämnas till Uppsala stad; detta enligt ett bevarat brev daterat 8 april 1529 där man kan läsa att konungen (Gustav Vasa) ”förlänar borgmästare och råd för stadens bästa till evärdelig ägo munka tegelhusit, vilket indragits till kronan efter Västerås ordimantia”.

Under den första tiden efter det att tegelbruket hamnade i stadens ägo var bruket mestadels utarrenderat; inte sällan till magistratspersoner och till låga arrenden. Magistratspersonerna ville gärna uppfatta den kungliga förläningen till borgmästare och råd för stadens bästa” mera som en privat donation till just ledamöter av Magistraten.

På 1600-talet gick det inte så bra för bruket. 1639 stod där en tegelugn, ett torkhus och en torklada, samt en byggnad för arbetarna. Tegelbruket fick ett uppsving efter stadsbranden 1702 då staden skulle återuppbyggas. Ännu i slutet av 1850-talet fanns det byggnader på platsen som kunde härledas till det gamla tegelbruket. Tegelbruket torde dock ha upphört att leverera tegel något tiotal år tidigare.

Tegelbruket finns med i Theresa Weber-Qvarforts förnämliga kartläggning från 2011 om tegelbruk, kakelfabriker och lertäkter i Uppsala. Tegelbruket beskrivs där som Uppsala stads officiella tegelbruk. Tegelbruket använde både röd- och gulbrännande lera. Enligt Theresa Weber-Qvarfort kan man fortfarande hitta gamla tegelstenar i marken i gult och rött, både fasadtegel och högporöst tegel.

Kronan och kyrkan hade egna tegelbruk. Bakom Svandammen fanns Kronans tegelhage och tegelbruk medan Domkyrkans tegelbruk med tegelhage låg vid Seminariet och Seminarieparken.

  • Waksala Gamla Tegelbruk

Waksala Gamla Tegelbruk, grundades 1855 och låg ursprungligen på den plats som i dag är kv. Sverre, omedelbart öster om Vaksala torg. Botvidsgatan hette tidigare Tegelbruksgatan. Bruket flyttades 1897 till kv. Håkan mellan St Göransgatan och Torkelsgatan för att i slutet på 1940-talet flytta till Brillinge i Vaksala. Då hade man ett 50-tal anställda arbetare. Som mest hade bruket ett 100-tal anställda.

Tegelbruket, som i flera generationer ägdes av familjen Arrhenius, tillverkade murtegel, taktegel och dikesrör men upphörde successivt med sin produktion under åren 1965-1970. Kv. Håkan är idag bebyggt med attraktiva bostadshus i stadsdelen Fålhagen.

Produktionen låg 1928 på runt 1,5-2 milj. tegel årligen, ca 50 % dräneringsrör och 50 % byggnadstegel.  Produktionen per dag uppges ha varit ca 16 -17 000 murtegel, 5 500 taktegel och 43 000 dikesrör i olika dimensioner. Enbart rödbrännande lera användes. Det stora bostadshuset Tripolis byggdes av material från bruket.

Waksala  Gamla Tegelbruk hade sina lertag i direkt anslutning till tegelbruket avgränsat till området mellan Hj. Brantingsgatan och Frodegatan och Väderkvarnsgatan och Tycho Hedéns väg. Det innebär att en stor del av nuvarande Fålhagen är uppbyggt på gamla lertag som fyllt igen med allsköns mer eller mindre miljöfarligt bråte. 

1950 revs bruket i Fålhagen. 

När tegelbruket våren 1948 flyttades till den nybyggda anläggningen vid Brillinge ansågs det vara en anläggning som då var den modernaste i hela Sverige så till vida att det var det första tegelbruket med oljeeldad tunnelugn för bränning av tegel.. Efter en brand 1956 byggdes bruket upp på nytt. 1972 lades företaget ner. Produktionen var då ca 10 milj. fasadstenar i både rött och gult tegel. Brillingebruket revs 1977.

  • Waksala Nya Tegelbruk, Waksala-Eke Tegelbruk & Tegelindustri

Waksala Nya Tegelbruk, som grundades 1879 av E Lundquist, var beläget i kv. Harald i Petterslundsområdet med adress Lundagatan 8. Senare ägare var Wilhelm Lundquist och ingenjören Oscar Johansson. 1946 fick företaget sitt sista tillstånd att bryta lera i kv Björken, Petterslund och Harald. När tillståndet löpte ut blev det förbjudet att bryta mer lera. Österängens idrottsplats är anlagd i en av detta tegelbruks lergropar. Bruket flyttade senare - när leran tog slut – till Eke i Vaksala och bytte samtidigt namn till Waksala-Eke Tegelbruk & Tegelindustri.

Då driften vid Petterslundsgatan var i full gång uppgick årstillverkningen till ca 2,5 miljoner tegel och företaget sysselsatte ett 50-tal arbetare. I dag är hela området bebyggt med bostäder.

Företaget, som tillverkade lätt murtegel, radialtegel för runda skorstenar m.m., införlivades 1965 med AB Upsala Cementgjuteri. Anläggningens byggdes då om och produktionen kom nu att bestå av lättklinkerblock, Lecablock och murblock för användning i skilda slags byggnadsverk. Blocktillverkningen pågick där till 1989.



[1] Anders Starups – på den tiden disponent för S:t Eriks Lervarufabriker i Uppsala – beskrivning av situationen i Aftonbladets bilaga ”Lantmannen” den 24 maj 1916

Vaksala gamla tegelbruk
Fyrisvalls tegelbruk
Vaksala Nya Tegellbruk
Bergsbrunna Tegelbruk
Röbo tegelbruk
  • Fyriswalls Tegelbruk

Under senare delen av 1800-talet byggde ingenjören Hjalmar Kallenberg upp en omfattande handels- och industrirörelse i Uppsala. Fyriswalls tegelbruk var ett av hans företag. Uppsala Tvätt, som startades 1865 och länge var Uppsalas modernaste och största tvättinrättning var ett annat. Ett tredje var Kallenbergs Såg & Hyvleri och ett fjärde var Tunabergs Sandtag.

Fyriswalls Tegelbruk, som grundades 1850, har troligtvis legat på åtminstone två olika platser. Det tidigaste bruket låg sannolikt strax norr om Svartbäckstull omedelbart söder om nuvarande Karl-Johansgårdarna medan det senare bruket fanns i den trakt där Fyrishovanläggningen idag finns.

Företaget tillverkade fasad-, mur-, tak- och rörtegel. I sin glans dagar producerade tegelbruket över 1 milj. murtegel, en halv miljon taktegel och en halv miljon rörtegel per år. Tegelbruket blev lågornas rov i början av 1940-talet och återuppfördes inte efter branden. 

För båda lokaliseringarna gällde att lertagen fanns i brukens omedelbara närhet. Flytten från den första lokaliseringen berodde på att leran där tog slut.

  • Röbo Tegelbruk

Röbo Tegelbruk norr om Uppsala grundades i början av 1860-talet. På den tiden låg bruket ett gott stycke utanför staden, ungefär mitt emellan Uppsala och Gamla Upsala. På 1950-talet övertogs Röbo Tegelbruk av AB Mälardalens tegelbruk i Stockholm. Dessförinnan hade bruket under en period av cirka 50 år skiftat ägare åtskilliga gånger.

Tegelbruket hade på 1940-talet drygt 60-talet anställda arbetare. Alla hade smek- eller öknamn som t.ex. ”Flybergarn”, ”Bälinge-Pelle”, ”Forkarby-Olle”, ”Sme-Janne”, ”Vackra Uppland”, ”Brännar-Eken”, ”Lok-Björken”, etc. Deras riktiga namn var det få om ens någon som kände till. 

Röbo Tegelbruk var länge ett ålderdomligt inriktat tegelbruk. Ända fram till 1883 tillverkades teglet för hand på gammalt sätt. Det var först 1893 som tegelbruket övergick till maskinell drift.

Vid sekelskiftet 1900 tillverkades ca 850 000 murtegel; såväl rött som gult fasadtegel, taktegel och nocktegel. Produktionen av tegel ökade år för år. 1925 levererades 1,5 milj. tegel, 1945 hade produktionen ökat till drygt 4 milj. tegel och en andra ringugn togs då i bruk. 1955 var produktionen drygt 7 milj. fasadtegel. Då – i mitten av 1950-talet – vände trenden och produktionen började successivt att avta.

Lergroparna låg en bit öster om bruket och därifrån kördes leran på vagnar dragna av ett lok. Det var mest murtegel som tillverkades men även lite taktegel och nocktegel. Senare blev det enbart det röda fasadteglet. Karolinska Sjukhusets i Solna fasader är t.ex. byggda med tegel från Röbo Tegelbruk.

För att underlätta distributionen av färdigt tegel hade bruket ett järnvägsspår mellan bruket och Gamla Upsala järnvägsstation. Tegelbruket var – när det avvecklades 1970 – det äldsta av de tegelbruk som då fanns i Uppsala. Året före avvecklingen hade tegelbruket 24 anställda arbetare. Bruket ägdes då av AB Mälardalens Tegelbruk som i sin tur ägdes av Kooperativa Förbundet (KF).

  • Upsala Norra Tegelbruk 

Upsala Norra Tegelbruk, som grundades i mitten av 1890-talet av en tegelmästare vid namn Anders Johan Brundin, fanns i kv. Knut med adress Svartbäcksgatan 82. Tegelbruket, som var säsongsdrivet, kom senare att ägas av skorstensbyggmästaren N Lundgren från Gävle. Det var under hans tid som bruket specialiserade sig på tillverkning av s.k. radialtegel (skorstenstegel). Under Lundgrens tid (obestämt hur länge men 30-40 år brukar nämnas) hade bruket i snitt ett 40-tal anställda under sommarhalvåret. 

Produktionen uppgick till cirka 1 miljon tegel per år.

När tegelbruket avvecklades 1960 ägdes det av grundarens båda döttrar, ”fröknarna Lundgren”, som båda bodde i Gävle.

  • Bergsbrunna Tegelbruk 

Bergsbrunna Tegelbruk var egentligen tre skilda bruk på samma plats men under olika tidsskeden. Bruket låg alldeles intill järnvägen i Bergsbrunna cirka en dryg halvmil söder om staden. Företaget, som hade en skiftande historia, hette till en början Norra Bergsbrunna Tegelbruk. Det bruket, som tillverkade mur- och taktegel, grundlades 1890. 

1898 moderniserades tegelbruket, som byggdes om till ett ångtegelbruk med murtegelproduktion och kallades fortfarande Norra Bergsbrunna Tegelbruk. 1905 ägdes bruket av kronolänsman Fredrik Fryklöf i Uppsala. Två år senare fick Fryklöf kronofogden P J Åström som delägare. Något senare övertogs bruket av Sten Lagergren, som i sin tur – 1917 – sålde bruket till byggmästaren Ivar Holmer. Nu duggade ägarbytena tätt. Tegelbruket var vid den tiden inte någon lysande affär. 1918 sålde Holmer tegelbruket till AB Byggnadsvaror i Stockholm som i sin tur – 1920 – först sålde hela produktionen och senare – 1923 – hela tegelbruket till AB Mälardalens tegelbruk.

Med AB Mälardalens Tegelbruk som ägare byggdes bruket om och moderniserades. Nu kunde produktionen hållas igång året runt och i tegelbruket sysselsattes under 1920-, 1930- och en bit in på 1940-talet ett 50-tal man.

Vid sekelskiftet 1900 tillverkades ca 400 000 tegel per år. Man hade tillverkning av mur-, fasad- och taktegel. Efter ombyggnationen 1923/24 låg produktionen på ca tre miljoner tegel per år. Då tillverkades mur-, tak-, reveterings-, radial- och nocktegel, rör och rördelar. Man använde både röd- och gulbrännande lera, men mest den gulbrännande.1947 tillverkades ca fem miljoner tegel. På 1960-talet var tillverkningen uppe i ca nio miljoner tegel. Bergsbrunna tegelbruk hade år 1977 ca 70 anställda.

År 1947 förvärvades AB Mälardalens Tegelbruk av Kooperativa förbundet (KF), som via detta bolag blev ägare till Bergsbrunna tegelbruk. Tio år senare, 1958, påbörjades en omfattande om- och nybyggnad av tegelbruket. När den var färdig 1961 var Bergsbrunna Tegelbruk ett helt nytt bruk och ansågs då vara det modernaste tegelbruket i Europa. I samband med genomförandet av om- och tillbyggnaden övergick bruket successivt till att enbart producera gult tegel. 

När leran i lertagen i Bergsbrunna så småningom tog slut hämtades brukets behov av lera med lastbil från nya lertag, först i Brillinge och senare i Skälby, öster om Uppsala.

1982 påbörjades en successiv nedläggning av tegelbruket. Lönsamheten försämrades i rask takt och 1984 gick det inte längre. Det fanns inte längre någon efterfrågan på det gula teglet och brännugnen vid Bergsbrunna Tegelbruk släcktes för gott [1]

Tegelbruket i Bergsbrunna i Danmark, som denna del av kommunen heter, var länge en stor arbetsgivare. Det var först i mitten av 1940-talet som rationaliseringarna sattes in och då minskades antalet anställda arbetare från 50 till 38. I samband med att företaget på 1960-talet tog den då nya fabriksbyggnaden i bruk minskades antalet anställda ytterligare, nu till ett 20-tal.

 



[1] Den socialdemokratiske politikern Hans Alsén har berättat att han som riksdagsman ”sommarjobbade” några veckor på Bergsbrunna tegelbruk. Han var också ordförande i KF när nedläggningsbeslutet togs. Med den bakgrunden kände han det som sin plikt att samma dag som nedläggningsbeslutet togs också besöka tegelbruket för att informera personalen där om vad som väntade. Vid mötet fick han ingen som helst kommentar från någon i personalen, men när mötet var slut kom den allra största ”gubben” fram och väste: ”Det trodde jag inte om Dig, Din jävel”.

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Jan Hellberg | Svar 21.08.2017 09.08

Tack, för svar! Fann Theresas "skrift" som ett PDF-dokument via internet.

Jan Hellberg | Svar 20.08.2017 22.21

Du nämner Theresa Weber-Qvarfort och hennes "...förnämliga kartläggning från 2011 om tegelbruk, kakelfabriker..." kan du precisera, är det en bok eller vad?

roland agius 21.08.2017 08.20

Det 'r en länsstyrelserapport. Men Theresa jobbar just nu med en bk om Uppsalas lervaruindustri

Jan Lindström | Svar 07.07.2015 18.02

Jag växte upp i Almtuna på 40-talet och har många minnen förknippade med tegelbruken (2 st inom 700 meter från mitt hem). Tyvärr har paragrafryttarna i kommunen

Uno Larsson | Svar 20.12.2014 20.07

Hej!
Intressant läsning om tegelbruken i Uppsala. Är uppväxt i Svartbäcken,granne med Röbo tegelbruk. Många härliga minnen från lergroparna runt Tegelbruket.

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

16.09 | 15:21

Alltid av intresse att läsa Rolands sidor då han återger berättelserna så man kan se handlingarna som det vore en film.

...
04.09 | 17:20

Mycket intressant text.
Kan du eller vet du någon annan person som kan berätta något om ångslupen MENOTTI som 1864 - 1867 trafikerade Stockholm Flottsund ?

...
03.09 | 13:25

Roland, en utmärkt kort historik om Nymans i Uppsala.

Gunnar Grip

PS
Farfar Alvar Grip var Målarmästare och arbetsledare på den avdelningen, men startade ege

...
25.08 | 16:32

Mycket intressant att läsa! Nils Rosander är min morfar och jag har letat efter mer information om honom. Tyvärr verkar det inte finnas så mycket på nätet.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS