AB J. E. Blomqvist Möbelfabrik
Johan Erik Blomqvist var först bland möbelfabrikörerna i Storvreta. Hit kom han 1892 och började möbeltillverkning i liten skala i det hus med
adress Kilsgärdevägen 9 han byggde åt sig och sin familj. Dessförinnan hade han bl.a. arbetat i en snickerifabrik i Uppsala. Hans möbelverkstad växte och 1912 kände han sig mogen att omvandla sitt företag till AB J.
E. Blomqvist. Under 1920-talet namngavs hans industri som ”divanfabrik”[1] men namnet ändrades senare till ”möbelfabrik”.
Fram till sekelskiftet 1900 var möbeltillverkningen helt hantverksmässig.
Blomqvist var en företagsam person. Förutom att han var snickare och företagsledare var han även lekmannapredikant och som sådan grundade han Storvreta missionsförsamling. 1908 byggde han på egen bekostnad Missionshuset
i Storvreta inte långt ifrån järnvägsstationen på höjden mellan Hasselvägen och Missionsvägen.
I Storvreta fick han långt senare en gata uppkallad efter sig, ”Jan Eriks väg”. Varför
”Johan Erik”, som var hans rätta namn, blev ”Jan Erik” då gatan skulle få sitt namn sägs bero på att ingen visste med säkerhet vad han hette eftersom han aldrig kallades annat än Blomqvist eller
fabrikörn.
Tillverkningen bestod av beställningsarbeten och inredningar samt specialtillverkningar för partiförsäljning med bäddsoffor som stor produkt. Blomqvist inredningssnickerier fick gott rykte och många handelsbankskontor
i Sverige utrustades med inredningar som tillverkades i Storvreta. Detsamma gällde apotek, affärslokaler, institutioner vid universitetet i Uppsala m.fl.
Arbetsstyrkan varierade under åren men uppgick till ett 60-tal amställda
då företaget var som allra störst. Efter grundarens död 1949 övertog sönerna Bror Petrus Blomqvist och Jabez Emanuel Blomqvist företaget med den förstnämnde som verkställande direktör och den senare som
chef för möbelfabriken. Huvudkontoret hade man på Järnbrogatan 48 i Uppsala.
Så här efteråt – med facit i hand – verkar det som att sonen Jabez blev den mest namnkunnige av de båda bröderna.
Han var inte enbart en skicklig möbelfabrikant utan även en lika skicklig konsthantverkare som dessutom lade ned såväl möda som tid på Storvretas framtida utveckling.
Blomqvist Möbelfabrik deltog och prisbelönades
vid flera utställningar. Det gällde t.ex. Göteborgsutställningen 1923 och Parisutställningen 1925. Vid den sistnämnda utställningen fick företaget utställningens högsta utmärkelse, Grand Prix, för
en byrå i jakaranda och mahogny. Byrån förvärvades sedan av en medlem ingående i den amerikanska familjen Rockefeller. Det priset resulterade i beställningar från såväl det svenska som danska hovet som från
Nationalmuseum. Drottning Ingrid av Danmark lär ha varit särskilt förtjust i en del av de praktmöbler som tillverkades hos Blomqvists i Storvreta. Parisutställningen resulterade även i att möbelfabriken fick i uppdrag att
tillverka en hel del s.k. ”Malmstensmöbler”. Förutom utställningarna i Göteborg och Paris deltog Blomqvists även i liknande utställningar i Helsingfors 1924, i Stockholm 1930 och i London 1931.
[1] Divan, låg soffa utan ryggstöd och karmar