Folkhemsbyggare i Uppsala

Brf. Årsta

1947 års bostadspolitiska beslut ledde till att bostadsbyggandet genomgick stora förändringar, så även i Uppsala. De privata mindre byggföretagen hamnade i strykklass. Det var också avsikten hos dem som drev igenom beslutet; bostadsförsörjningen skulle socialiseras. Politiskt styrda organ skulle fördela bostadsbyggandet bland aktörerna och de privata byggföretagen fick nöja sig med de smulor som blev över när byggherrarna, Uppsalahem, HSB och Riksbyggen, fått vad de ville ha. Nu skulle mängden lägenheter prioriteras på bekostnad av kvalitén. Idag ser vi resultatet när det bostadsbestånd som då byggdes ska renoveras. Renoveringskostnaderna blir så stora att folk inte har råd att bo kvar.

Det var i det här skedet som byggnadsfirmorna Rosander, Fredlund, Rosén och Roos inledde sitt nära samarbete. Och då kunde det bli en och annat bostadsrättsentreprenad över även till dessa.

Det här hänger ihop med att under 1950- och 1960-talen cementerades ett system som gick ut på att kommunens markfördelning för byggande av bostäder huvudsakligen innebar att först skulle de stora ”drakarnas” behov tillgodoses och blev det någon mark kvar att fördela kunde de privata byggföretagen få dela på den skärven. För att fördela rättvist och ge möjlighet för alla byggmästare att vara med, bildade några av de mindre privata byggföretagen samarbetsföretaget Fyrisbyggen AB.

Brf Årsta tillkom t.ex. via Fyrisbyggen som projekterade området och gav företagen Fredlunds, Roos och Rosander i uppdrag att bygga var sin del om fyra hus var och med lika utförande och standard. Bygglov beviljade 1968, de första husen blev inflyttningsklara 1969 och lägenheterna fördelades via kommunens bostadskö.

Insatserna kunde hållas låga, ca 4.000 kr, tack vara statliga skattesubventioner. Månadskostnaden var ca 550 kr för 3 r o k och ansågs då ganska hög. Brf Årsta blev en pärla i stadsdelen. Årstaområdet var vid den tiden en lantlig idyll och många trädgårdsmästare hade sina anläggningar här innan bostadsbyggandet tog över.

De som bodde i det gamla Årsta fick anvisning på bostad i nyproduktionen. I övrigt var det mest barnfamiljer och ungdomar som fick sin första bostadsrättslägenhet här. I dag är barnfamiljerna färre och många äldre har funnit att Brf Årsta fortfarande är trivsamt och bekvämt att bo i.

För de berörda byggföretagen gick det sämre. Bostadsbyggandets socialisering tvingade successivt bort dem från marknaden. Byggmästarens tid var förbi.

Nils Rosander

Byggnadsfirman Nils Rosander 

År 1936 kände byggnadsingenjören Nils Rosander att tiden var mogen att starta ett eget byggföretag, Byggnadsfirman Nils Rosander. Han drev sitt företag som enskild firma fram till 1971/72 då firman avvecklades. 

Nils Rosander upplevde då att han, som företagare i byggbranschen, fick allt svårare att hävda sig i konkurrensen där politiska beslut och krångliga lånebestämmelser i allt större omfattning kom att styra vad som skulle byggas, hur det skulle byggas och vem som skulle bygga.

Nils Rosanders byggnadsfirma var ett typiskt byggmästarföretag med byggande och förvaltning som parallella verksamheter. Firman byggde bostadshus i egen regi, inte sällan med en blivande bostadsrättsförening som beställare men också på entreprenad åt HSB. Merparten av de byggnader som finns på förutvarande Kungl. Upplands Flygflottilj (F16) Uppsala resp. Kungl. Södertörns Flygflottilj (F18) i Tullinge byggdes av Byggnadsfirman Nils Rosander under resp. omedelbart efter andra världskriget.

Hj. Brantingsgatan 8-10, byggt av Nils Rosander 1942
Malma Stensväg 2-10 var en entreprenad åt HSB 1946
Källgårdens lanthushållsskola vid Jälla
F16:s kanslihus byggdes 143
Brf. Eken, Byggmästargatan 8-10, byggdes 1957

Även om Byggnadsfirman Rosander främst var ett Uppsalaföretag så hade man produktioner även på andra håll i landet som t.ex. Sandviken, Hudiksvall, Söderhamn, Ockelbo, Skutskär, Strängnäs m.fl. orter. 

I många år var Nils Rosander en tongivande representant för Uppsala Byggmästareförening. Två år efter det att han bildat sitt företag invaldes han i styrelsen för Uppsala Byggmästareförening och där förblev han medlem fram till dess att han avvecklade firman; de sista tolv åren som föreningens ordförande. I den rollen kom han syssla med utveckling ochinnovationer, med arbetslöshet och arbetskraftsbrist, med god och dålig lönsamhet. Som många andra ”folkhemmets byggmästare” var han en individualist verksam i en flexibel industri med skicklig anpassning till konjunkturerna.

Byggnadsfirman Axel Fredlund

Byggnadsfirman Axel Fredlund var med från folkhemsbyggandets tidiga skede. Han grundade sitt företag redan 1914 och han hade rykte om sig att bygga bra småhus. Företaget åtog sig också ett stort antal småhusentreprenader men också ett och annat flerfamiljshus och då företrädesvis åt AB Uppsala Bostäder. Under 1930- och 1940-talen byggde firman ett stort antal flerfamiljshus åt olika bostadsrättsföreningar i Uppsala. Här var Axel Fredlund något av en föregångsman i Uppsala. 

Axel Fredlund, som fick sin utbildning vid folkhögskolan i Karlskoga men framförallt i Carl Löfroths digra uppslagsbok Byggnadsindustrin från 1912, ingick i den grupp av byggmästare som den 6 mars 1920 samlades för att bilda Uppsala Byggmästareförening. I övrigt bestod den gruppen av byggmästarna Oscar Rosén, C Nilsson, E Matias Mattsson, Axel Pettersson, Albin Ruhngård och Alfred Gustafsson samt ingenjörerna Simon Lindsjö och A G Hallström.

Axel W Fredlund
Ett folkhemshus med Axel Fredlunds signum, Väderkvarnsgatan 44
S:t Göransgatan 31-33 byggdes 1935
Folkhemmets byggmästare var noga med entréportarna skulle vara vackra

1921 startade Axel Fredlund även byggmaterialsaffären "Acke" på Säbygatan 11-13 med försäljning av byggnadsmaterial samt tillverkning av murbruk, slaggbetong m.m. där efterträdaren Grönmarks fortfarande driver materialhandel på grossistnivå. Ackes hade även ett mindre snickeri för prefabricering av div. bröstningar m.m. för byggverksamheten.

Vid Uppsala Byggmästareförenings 25-årsjubileum den 3 april 1944 på Stadshotellet i Uppsala tilldelades Axel W. Fredlund föreningens minnespokal. 

I sitt tacktal erinrade Axel W Fredlund om sina många år i branschen och då bl.a. sa: ”En stor del av byggarbetet består i att flytta jord, grus och sten. Vi arbetar med lera, torv, rullstensåsar och berg. Men mest bygger vi hus. Löne- och arbetsmiljökrav har präglat utvecklingen. Betong hinkas och kärras inte längre, den pumpas och flyter. Murarsmäckor och tegelbärare finns inte längre på företagens lönelistor. Teglet kommer på pallar och inom en nära framtid kommer det att lyftas in som förtillverkade tegelbalkar.

Axel Fredlund dog 1953 och då övertogs verksamheten av sonen Sven Fredlund som drev firman vidare till 1979 då företaget avvecklades.  Sven Fredlund var styrelsemedlem i Byggmästareföreningen åren 1964-1979.

Byggnadsfirman Oscar Rosén

Byggnadsfirman O Rosén, grundades av byggmästare Oscar Rosén. I byggrörelsen ingick även en affärsrörelse som tillverkade murbruk och som saluförde visst byggnadsmaterial.

Byggnadsfirman Rosén svarade för en hel del större entreprenader i Uppsala med omnejd. Bland dessa ingick t.ex. Ekholms Skofabrik, Upsala Valskvarns havregrynskvarn, Upsala Åttiksfabrik, Sverkerskolan i Luthagen, Sigtunastiftelsens Internatskola i Sigtuna, ett flertal skolor i Uppsalatrakten, tillbyggnad av Västgöta nation 1927/28, Värmlands nations fyra våningar höga studentbostäder i kv. Sigar (hörnet av Torsgatan och Götgatan), det s.k. "Phyllebo" och ”Dygdebo”, m.m.

I Oscar Rosén hade uppsalabyggmästarna sin stöttepelare. Han hade redan 1919 varit med om att bilda Upplands Byggmästareförening där han redan från starten kom att ingå i styrelsen som föreningens sekreterare. Den funktionen hade han fram till 1929 då han fick ta hand om ordförandeskapet och byggmästareföreningens ordförande förblev han fram till 1949, då han med ålderns rätt drog sig tillbaka. 

Oscar Rosén var byggmästareföreningens ordförande under den tid då föreningen hade att kämpa mot svårigheter av olika slag, krigstid, depressioner, strejker, lockouter, arbetslöshet, arbetskraftsbrist, dyrtid m.m. Rosén, som var en lugn och vänlig man, hade en förmåga som det var få förunnat då det gällde att samla och ena motstridiga viljeyttringar.

Osar Rosén
Johan Ekholms skofabrik byggdes av Oscar Rosén
"Phyllebo" och "Dygdebo"

Vid byggmästareföreningens årsmöte den 11 mars 1949 blev Oscar Rosén föremål för omfattande hyllningar av sina byggmästarekolleger dels för sina insatser som stiftare av byggmästareföreningen, dels som styrelseledamot i 30 år därav som ordförande i 20 år. Han utsågs till byggmästareföreningens hedersledamot och konstnären Gotte Lundquist fick i uppdrag att måla hans porträtt. Oscar Rosén avled den 17 juni 1959. 

I hörnet av Torsgatan och Götgatan ligger Värmlands nations studenthem; ”Phyllebo” och ”Dygdebo”. ”Phyllebo” består av studentrum i korridorer. ”Dygdebo” kallas de nio lägenheter som finns i studenthemmen. Värmlands Nations Studenthem, kan sägas vara ett något speciellt ”Folkhemshus” från slutet av 1920-talet, byggt av Byggnadsfirman Oscar Rosén.

David Roos

Byggnadsfirman David Roos

För Byggnadsfirman David Roos var förutsättningarna ungefär desamma som för byggfirmorna Axel Fredlund och Nils Rosander. Fram till slutet av 1940-talet, innan politikerna tog över bestämmandet över bostadsproduktionen, kunde byggföretaget själv styra över sitt byggande.

Byggnadsfirman David Roos AB startades av David E Roos i mitten på 1950-talet och hade som sitt första uppdrag att på entreprenad för en bostadsrättsförenings räkning nyuppföra det s.k. centrumhuset i Alunda. Merparten av firmans verksamhet bestod dock av bostadsproduktion i egen regi för privata bostadsrättsföreningar i stadsdelarna Johannesbäck, Sala backe, Gränby, Årsta, Norby, Luthagen och Eriksberg i Uppsala. 

Byggnadsfirman genomförde också ett antal entreprenaduppdrag som t.ex. inom Karl Johansgårdarnas äldreboende, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Johannelunds Teologiska Institut. Byggnadsfirman anlitades också som årsentreprenör av Upsala Ångkvarn.

Eriksbergskyrkan i Uppsala

Flaggskeppet i firmans produktion av byggentreprenader är Eriksbergskyrkan i Uppsala. Kyrkan är utan tvekan det förnämsta byggnadsverk Byggnadsfirman David Roos lämnat efter sig. Kyrkan utgör ett huskomplex, vars flyglar är församlingsbyggnader. Kyrkorummet har glasade väggar mot innergården. Huvudingången finns i norr och koret i söder och i nordöstra hörnet ett klocktorn.

Eriksbergskyrkan i Uppsala byggdes 1958/60 i en sydlig utkant av centrala staden, nära både flerfamiljshus och grönområde av Byggnadsfirman David Roos efter ritningar av Sten Hummel Gumaelius. 

Kyrkorummet är en treskeppig sal med mycket smala sidoskepp, kor i söder och huvudingång i norr. De putsade murarna av lättbetong står under ett högt, brant sadeltak täckt med plåt. Altarväggen har ett fönster med glasmålning av Jan Brazda. 

Sydingången för närmast till ett litet utrymme, brukat som vapenhus. Kyrkorummet täcks av ett högt trätunnvalv. Ovanför altaret ett polykromt träkrucifix skapat av Erik Jerkeman. Kyrkan invigdes av ärkebiskop Gunnar Hultgren den 23 oktober 1960.

David E Roos kom från lantbrukarmiljö i Tensta, några mil norr om Uppsala. Som många andra av ”folkhemmets byggmästare” började han som snickare i olika byggföretag. Som byggföretagare hade han rykte om sig att vara en initiativrik, orädd, noggrann och kunnig yrkesman med stor portion fingertoppskänsla. Men 1975 gick det inte längre och företaget köptes av JM.

********** 

I dagens perspektiv framstår bostadsbyggandet under 1920-, 1930-, 1940- och 1950-talen som en idyll med småskaliga objekt och ett närmast hantverksmässigt uppförande av husen. Byggandet hanterades av skickliga yrkesmän som stod ”marknaden” – dvs. de boende – mycket nära och därmed kände dess behov. Det hade med kvalité att göra för byggmästarna tillförde husen och bostadsområdena fina värden. 

1947 års bostadspolitiska beslut förde in nya värderingar. Samhällsstyrningen skulle bli starkare och ”egenregibyggandet” skulle bort (man känner igen begreppet i dagens politiska debatt då samma grupperingar vill göra sig av med privata välfärdsföretag). Nu handlade det inte längre om att utnyttja kunskaper och kompetens och låta dem bygga husen som hade de yrkesmässiga förutsättningarna. Nu var det politiska värderingar och idéer som sattes i främsta rummet och bostadsbyggandet förvandlades från näringsgren till att bli ett politiskt verksamhetsfält. Och i allt väsenligt är det så än i dag.

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Jens Carstensen | Svar 25.08.2017 16.32

Mycket intressant att läsa! Nils Rosander är min morfar och jag har letat efter mer information om honom. Tyvärr verkar det inte finnas så mycket på nätet.

Isabelle Borg | Svar 07.06.2015 15.43

Vilken fantastisk sida! Kanske kan du säga mig var namnet Boländerna kommer ifrån ursprungligen?

roland agius 07.06.2015 18.02

Boländerna var ett åkerområde öster om nuvarande Kungsgat, och väster om Fålhagen. Finns på en karta fr. 1699.

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

16.09 | 15:21

Alltid av intresse att läsa Rolands sidor då han återger berättelserna så man kan se handlingarna som det vore en film.

...
04.09 | 17:20

Mycket intressant text.
Kan du eller vet du någon annan person som kan berätta något om ångslupen MENOTTI som 1864 - 1867 trafikerade Stockholm Flottsund ?

...
03.09 | 13:25

Roland, en utmärkt kort historik om Nymans i Uppsala.

Gunnar Grip

PS
Farfar Alvar Grip var Målarmästare och arbetsledare på den avdelningen, men startade ege

...
25.08 | 16:32

Mycket intressant att läsa! Nils Rosander är min morfar och jag har letat efter mer information om honom. Tyvärr verkar det inte finnas så mycket på nätet.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS