S:t Eriks Lervarufabriker

Historiskt bildcollage från S:t Eriks

I nordvästra delen av Uppsala, i och intill den lilla stadsdelen Erikslund (för dagens uppsalabor en okänd stadsdel), låg S:t Eriks lervarufabriker med tillverkning av keramik, kakel och tegel av alla de slag. Få industrier kunde sägas vara så nära sammanväxta med den bygd, dit verksamheten var förlagd, som dessa fabriker. Det var den utmärkta uppsalaleran som var industrins förnämsta råmaterial. Det utnyttjades också i olika blandningar för vitt skilda ändamål. 

Det var år 1888 som fabrikören C A Wallén grundade företaget Upsala Nya Kakelfabrik. Verksamheten förlades till Blomgatan 9 som på den tiden låg en bit utanför staden. Sedan 1859 hade där funnits ett mindre företag, Upsala Kakelfabrik (inte att förväxla med det företag med samma namn som 1915 fusionerades med Upsala-Ekeby).

Även Walléns Upsala Nya Kakelfabrik hadeen ganska liten omfattning men med ett – i förhållande till sin storlek – omfattande tillverkningsprogram upptagande keramik, kakel och nästan alla slags tegel. Ekonomiskt gick hans företag inte särskilt bra. Därför sålde han 1890 större delen av företaget. Driften fortsatte – nu med Wallén som en av fem delägare. De nya ägarna var förutom Wallén även Gustaf Bergman, Fredrik Lindström, E L Henschen och August Liljedahl. I direkt anslutning till ägarförändringen bytte företaget namn till AB S:t Eriks Kakelfabrik.

S:t Eriks Tegelbruk, Tiundagatan, 1909

 

Tegelbruket

Sjutton år senare – 1907 – gjordes bolaget om av helt nya ägare – familjerna Anders Sjöstedt och Abel Bergman. Nu skulle bolaget heta S:t Eriks Lervarufabriker, ett nytt tegelbruk skulle byggas och keramikfabriken på Blomgatan utvidgas. Det nya tegelbruket var klart att tas i bruk sommaren 1909. Tegelugnen måste emellertid släckas redan på sensommaren samma år till följd av "storstrejken". Försök att anställa strejkbrytare gjordes men misslyckades. Strejkbrytarna fick ”alltför” mycket stryk när de gick hem från jobbet. Året innan, 1908, hade Anders V Starup utsetts till disponent för företaget; en position han hade kvar till 1929.

Förutom S:t Eriks anläggning fanns vid denna tid i Uppsala många andra lervaruindustrier såsom Upsala Ekeby, Vaksala Gamla Tegelbruk, Vaksala Nya Tegelbruk, Uppsala Norra Tegelbruk, Röbo Tegelbruk, Fyrisvalls Tegelbruk, Bergsbrunna Tegelbruk, m.fl. Konkurrensen var hård inte bara i Uppsala utan i hela landet. Anders Starup återgav detta i en beskrivning av svensk lervaruindustri, som han publicerade i Aftonbladets bilaga ”Lantmannen” den 24 maj 1916. Så här skrev han:

År 1916 finns i Sverige cirka 500 tegelbruk, som tillverkar 310 miljoner murtegel, 37 miljoner taktegel, 35 miljoner täckdikningsrör samt 50 miljoner eldfast tegel till ett sammanlagt saluvärde av 15 miljoner kronor. Om man tänker sig ett järnvägståg rymmande ett års svenska produktion skulle detta tåg bestå av 120 000 järnvägsvagnar uppställda på statsbanan räcka från Malmö till Sundsvall och 3 000 lokomotiv skulle erfordras för att dra lasten”. 

En mera målande beskrivning av svensk lervaruindustri går det knappast att göra. 

Det nya tegelbruket var en anläggning av ansenliga mått och uppfördes där Tiundagatan idag har sin sträckning. Fabriken byggdes i trä, 115 meter lång, 40 meter bred och 20 meter hög. Fabriksskorstenen var 51 meter hög. Ringugnarna med sina 16 portar hade en längd av 90 meter och rymde 200 000 st 10-tums tegel. 

Tegelbruket var fullständigt modernt och försett med varmluftstorkning varför arbetet med tegelproduktion kunde fortgå även vintertid. Här tillverkades fasad-, tak-, hål-, kabel-, golv-, isolerings- och rörtegel samt naturligtvis det då så moderna högporösa murteglet och mellanväggsplattorna. 

S:t Eriks produkter togs också i anspråk för många av våra monumentala byggnader såsom Stockholms Stadion, Tekniska Högskolan i Stockolm och restaureringen av Uppsala slott för att nämna några. 

Samtidigt med tillkomsten av S:t Eriks tegelbruk byggdes tegeltillverkningen i Sverige ut i stor omfattning. Enbart i Uppsala fanns vid denna tidpunkt ett tiotal likvärdiga tegelbruk. Konkurrensen var hård men behovet av tegelprodukter större.

Tegelbruksarbetet var tungt och krävande. Leran till såväl tegel- som keramikproduktionen grävdes för hand ända fram till mitten av 1930-talet. Arbetstiden var lång och av veckans sju dagar var det bara söndagen som var ledig. Någon lagstadgad semester fanns inte. 

Tegelbruksdriften lades ned 1962 och hela tegelbruket revs. Lertäktsområdet var då till fullo utnyttjat och bolaget hade under några år försökt att intressera staden för att bygga bostäder på det gamla lertäktsområdet. Det lyckades så småningom och i dag är hela tegelbruks- och lertäktsområdet bebyggt med bostäder och ingår i stadsdelarna Luthagen och Stabby.

Keramikfabriken

Keramikfabriken fortsatte i nyupprustade lokaler vid Blomgatan. Här tillverkades konstnärligt utformade kakelugnar (ofta kopierade 1700-talskakelugnar från Marieberg), byggnadskeramik som reliefer, fontäner, portomfattningar m.m. samt konstnärlig keramik skapad av ett stort antal välrenommerade konstnärer som anställdes i företaget. Några av de mera kända konstnärerna var Anna-Lisa Thomsson, Agda Österberg, Edvin Ollers, Sten Nordström, Aja Ununios-Gary, Greta Runeborg m.fl.

S:t Eriks fabriker kom i hög grad att bidra till att popularisera keramiken. Den ständigt stegrande omsättningen kom kraftigt att främjas av de stilfulla och trevliga modellerna, som skapades hos bolagets fast anställda konstnärliga medarbetare. Tillverkningen av konstkeramiken var i stor utsträckning hantverksmässig, även om dåtidens alla hjälpmedel utnyttjades. 

Bränningen skedde t.ex. huvudsakligast i helautomatiska elektriska ugnar, vilket underlättade användningen av de hundratals nästan dagligen utnyttjade olika glasyrerna. S:t Eriks specialitet på detta område var den då flitigt använda och mycket omtyckta grönsvartskiftande glasyren. S:t Eriks keramiktillverkning kom också att få stor betydelse i samband med en avsevärt ökad omsättning såväl inom Sverige som genom export till ett stort antal främmande länder.

Den svåra lågkonjunkturen i början på 1930-talet med bl.a. Kreugerkoncernens ekonomiska sammanbrott och konkurs 1932 ledde till ett antal ekonomiskt svåra år för S:t Eriks och då särskilt keramikfabriken. Det fanns inte marknadsmässigt utrymme för två stora keramiktillverkare i Uppsala och 1937 blev det aktuellt för S:t Eriks att sälja sin del till Upsala-Ekeby AB. I de förhandlingar som föregick affären lovade Upsala-Ekeby att fortsätta driften och trygga personalens framtid. Det löftet sveks och ett kvartal efter affärsuppgörelsen lades fabriken ned.

Edvin Ollers
Aja Ununios-Gary
Agda Österberg
Anna-Lisa Thomsson
Agda Österberg
Nils Arne Hellström

Cementvarufabriken

Cementfabriken startade våren 1942 i en nyuppförd tegelbyggnad i direkt anslutning till tegelbruket från 1909 med det vanliga programmet, rör och brunnsringar av olika format och dimensioner. Ungefär samtidigt uppstod nya konflikter mellan ägarna, motsättningarna accentuerades 1944 och det slutade med försäljning av hela bolaget till HSB Uppsala. 

Måhända var det något av ett vågspel att vid den här tidpunkten, när andra världskriget pågick som bäst, starta en cementvarufabrik. Konkurrensen på cementrörmarknaden var stor och ibland även osund. I staden fanns redan Uppsala Cementgjuteri, vars ägare och chef Mimmi Ekholm var en tuff dam som visste vad hon ville. Dessutom behärskade hon nästan allt råmaterial som sand, grus och singel i egna grusgropar. 

Med HSB:s tillträde som ägare inleddes en ny era i företagets historia. HSB:s avsikt med köpet var knappast att driva tegelbruk och cementvaruproduktion. HSB ville bygga bostäder och S:t Eriks ägde stora markarealer väl lämpade för bostadsproduktion. Samtidigt gick S:t Eriks med vinst och driften i de båda fabrikerna fick fortsätta.

I mitten på 1940-talet döptes bolaget om till S:t Eriks Fabriker med Erik Sintring som disponent. Vid årsskiftet 1961/62 var det dags för ännu en namnändring, nu till AB S:t Eriks Betong med Nils Arne Hellström först som ensam ägare och senare - fr.o.m. 1966 - tillsammans med Företagsfinans AB. 1971 blev Företagsfinans AB ensamägare till bolaget.

Under Nils Arne Hellströms ledning förändrades produktionen och i allt större omfattning kom den att omfatta betongplattor, kantsten, mosaikplattor (”ädelplattor”), färdigmonterade garage, eleganta trappor m.m. I samband med att tillverkningen av tegel och prydnadskeramik upphörde fanns nu enbart cementvarufabriken kvar inom S:t Eriks. Därav namnändringen till AB S:t Eriks Betong.

Betongfabriken

Betongfabriken

Varumärket S:t Eriks är för många fortfarande förknippat med keramikprodukter från början av 1900-talet, präglade av hög kvalitet och med karaktäristiska färger.  Inom byggbranschen kom varumärket mera att höra ihop med markplattor och andra masstillverkade betongvaror. Genom att lämna inriktningen med tegel och keramik kom man att undgå en tidig nedläggning. Företagets moderna historia kom istället att bli ganska typisk för branschen. Specialisering på högt förädlade produkter ledde istället till att företaget kunde skaffa sig en helt egen och mycket efterfrågad nisch inom byggsektorn.

Fabriken vid Geijersgatan blev så småningom för liten och 1963 flyttades företaget till en nyuppförd fabriksbyggnad om 4 000 kvm byggnadsyta i Librobäck. Företaget bestod då av 12 tjänstemän och 60 fabriksarbetare. 

Det var med Nils Arne Hellström som det stora lyftet för S:t Eriks kom. Med engelska förebilder byggde han i mitten av 1950-talet upp S:t Eriks första s.k. ”våtpress” för tillverkning av gångbaneplattor. Det nya med den metoden var att tillverkningen skedde under mycket högt tryck med flytande betong. Den första pressen – liksom de kommande – var av typ ”karusellpress”. Pressbordet hade tre stationer: 1) ifyllning av betongmassan, 2) pressning och 3) upplyftning av plattan. Den nya metoden ledde till att kvaliteten på produkterna blev helt överlägsen den tidigare tillverkningen av plattor. Betongplattorna blev också med tiden en stor och lönsam produkt för S:t Eriks.

Betongtakpannor
Stentrappa
Betongrör
Frilagd platta
Markstenar

Två företagsledare med ”det där lilla extra”

Med facit i handen är det två företagsledare som betytt det där lilla extra för S:t Eriks. Den ene är Anders V Starup (verksam som företagsledare mellan 1907 och 1929) och den andre är Nils Arne Hellström (verksam som företagsledare mellan 1957 och 1973). 

Starup byggde upp lervaruindustrin med dess keramikfabrik och tegelbruk från grunden. Efter dåtida förhållanden måste det ha varit en enastående prestation av Starup att på ett par år (1907-1909) uppföra en tegelbruksbyggnad med en längd av 115 meter, en bredd av 40 meter, en höjd av 20 meter och en 51 meter hög skorsten. I denna enorma byggnad installerades ringugnar med 161 portar i en längd av 90 meter, maskiner i form av förältare, valsverk, tegelpressar, flamugnar, etc.

Utöver detta såg Starup även till att de gamla lokalerna på Blomgatan 9 upprustade till en modern keramikfabrik som utrustades med de då modernaste maskiner som gick att anskaffa, keramiska formgivare anställdes och företaget fick en blomstrande keramisk industri.

S:t Eriks betongindustri, som under många år var Skandinaviens största och modernaste, utvecklades under senare delen av 1950- och 1960-talen. Det var Nils Arne Hellströms förtjänst. Det var han som såg till att den nya fabriksanläggningen i Librobäcksområdet kom till. Och det var med den anläggningen som förutsättningarna skapades för S:t Eriks skulle komma att utvecklas till den stora betongindustri företaget blev.

S:t Eriks idag 

Den 31 mars 2009 gick företagen Nordform och S:t Eriks samman och bildade ett av Sveriges ledande företag – AB S:t Eriks – inom mark- och VA-system. Det var två bolag som vardera hade en lång historia av betong. Tillsammans hade de mer än 200 års branscherfarenhet och 400 engagerade medarbetare. Företaget, som idag hör hemma i Staffanstorp, erbjuder produkter som marksten/plattor, rör/brunnar, stödmurar och takpannor av prefabricerad betong, kompletterat med nyckelfärdiga VA-stationer och andra anläggningsprodukter. Företaget är framgångsrikt på design och att gjuta unika specialprodukter. S:t Eriks kunder består av större och mindre entreprenadföretag i bygg- och anläggningsbranschen, kommuner, statliga verk samt återförsäljare. Företaget räknar också in konsultledet bland sina allra viktigaste samarbetspartners. Private Equity-bolaget Segulah är S:t Eriks nuvarande huvudägare som är en nordisk equity investerare där medlen (pengarna) i allt väsentligt kommer från internationella förvaltare av pensionskapital, privata familjestiftelser och försäkringsbolag. Idag är S:t Eriks Sveriges ledande leverantör av betongprodukter med många produktionsanläggningar runt om i Sverige, bl.a. i Uppsala, med huvudkontor i Staffanstorp. S:t Eriks försäljning uppgår till dryga miljarden kronor om året.

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Mia | Svar 28.10.2015 20.31

Känner ni till om Wallin hade någon koppling till något tegelbruk i Vittinge? Med vänlig hälsning Mia

roland agius | Svar 04.05.2015 21.13

Omöjlig fråga. S:t Eriks gjorde massor av grön keramik. Fråga Karl Knutsson på antikrundan!

Monica Andersson | Svar 02.05.2015 22.57

Hej
Vad kan du berätta om en grön frukostskål märkt S;t Erik 210? Ålder och värde tex? Tacksam för svar. mvh Monica

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

09.07 | 21:54

Hej
Nu har Nils V Sterners grav överlåtits till NN. Hur tycker du att Uppsala bevarar sitt kulturarv på andra sidan?

...
14.06 | 23:01

Hej!!
Roland
Dessutom var Raab släkt med matematikprofessorn i Uppsala Arne Beurling , som knäckte den tyska G maskinens kod. Hur han lyckades är otroligt.

...
05.06 | 23:37

Allt Agius skrivit om Uppsala är mycket bra, inressant. Hittar man något inressant på datorn, är det Agius som gjort alltihop. Märkligt!Fortsätt med det.

...
06.05 | 13:21

Trevligt att hitta den här sidan. Mina minnen från Uppsala-Ekeby är från år 1974 då UE och finska Wärtsilä inledde ett samarbete mellan Rörstrand och Arabia.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS