Upsala Margarinfabrik

Upsala Margarinfabrik, Kungsgatan 79

AB Upsala Margarinfabrik grundades 1928 i lokaler med adress Kungsgatan 79 och var ett av de många industriföretag som Martin Edlund startade. Redan efter ett års drift var produktionen av margarin så omfattande att han måste utvidga sina fabrikslokaler. En hel del av industrimiljön finns kvar ännu idag. Andra företag i det Edlundska konglomeratet var Upsala Valskvarn, Upsala Ättiksfabrik som utvecklades och blev stora Slotts Industrier, Upsala Sidenväveri, Upsala Bröd och Upsala Foder & Spannmål.

Lars Georg Swärdson (1884 - 1948) är ett namn som förknippas med AB Upsala Margarinfabrik i vilket företag han i många år var disponent.

Redan från början rönte fabrikens margarintillverkning stor efterfrågan, som med åren kom att öka ytterligare, mycket beroende på den goda kvalitet margarinet ansågs ha. I produktionen hade den moderna teknikens alla finesser väl tillvaratagits och fabriken ansågs vid sin tillkomst vara en av landets nyaste och modernaste anläggningar inom sin bransch.

Marknaden översvämmades av margarinmärken

De första försöken att framställa margarin gjordes i Frankrike på Napoleon III:s tid. Redan 1870 lyckade fransmännen få till en smörliknande fettblandning avsedd att som folknäring komplettera natursmöret. Det var också en fransman – August Pellerin – som introducerade margarinet i Skandinavien. År 1894 startade han Pellerins margarinfabrik i Göteborg. Men då hade han sedan länge tillverkat margarin i Norge.   

I slutet av 1930-talet fanns det 23 margarinfabriker i Sverige och marknaden bokstavligen översvämmades av margarinmärken av alla de slag. Tillsammans producerade den svenska margarinindustrin då cirka 60 milj. kg margarin. Under åren med andra världskrigets ransoneringar reducerades den siffran till cirka 24 milj. kg och antalet fabriker reducerades till 15 stycken. Margarinfabriken i Uppsala klarade sig bra under krigsåren och behöll i stort sin årsproduktion om cirka 20 000 kg per dag, vilket ändå innebar att ett antal maskiner i fabriken inte kunde utnyttjas fullt ut och att antalet anställda i företaget minskade med cirka 15 procent. 1947 uppgick årsomsättningen till cirka 5 milj. kr.

Även Upsala Margarinfabrik höll sig med många margarinmärken. Bland företagets tillverkningar märktes särskilt naturblandningen Sagina, bordsmargarinen Splendo och Amiral, Upsala bagerimargarin i olika kvaliteter, det billiga och delikata Vasa Växt och matlagningsmargarinet ”Beoess”. Till en början uppgick produktionen till mellan 15 000 och 17 000 kg per dag. Årsomsättningen första produktionsåret var 2,,5 miljoner kr och antalet anställda uppgick då till cirka 40 fabriksarbetare och ett 15-tal tjänstemän med Georg Swärdson som disponent och chef sedan 1935.

Bönderna var till en början skeptiska till margarinet 

Ursprungligen framställdes margarinet som ersättning för smör. Rädslan för att den nya produkten skulle komma att dominera marknaden på smörets bekostnad var stor. Det förklarar också varför margarintillverkningen – åtminstone till en början – rönte hårt motstånd från bondehåll. Här upplevdes margarinet som en billigare och sämre variant av det smör, som deras egna mejerier producerade. Bland annat infördes 1933 den så kallade "margarinaccisen", en särskild skatt på margarin för att skydda smörproduktionen. Samtidigt förbjöds margarinreklam som anspelade på jämförelser med smör.

Men när bönderna senare fick klart för sig att de kunde tjäna mera pengar på att odla raps, ryps och senap på sina åkrar mildrades motståndet. Det finns uppgifter som säger att bönderna på 1950-talet kunde få dubbelt så stort utbyte räknat i kronor per hektar genom att odla oljeväxter till margarintillverkningen i stället för att odla gräs till kreaturen. Dessutom visade det sig att smörkonsumtionen per capita snarare ökade än minskade.

…och så här tillverkades margarinet… 

När Lars Georg Swärdson i slutet på 1930-talet skulle beskriva hur margarintillverkningen vid Upsala Margarinfabrik gick till sa han så här: 

”Ursprungligen framställdes margarinet helt ur animaliskt fett[1], och kvaliteten var då inte mycket att hurra för. Kvalitetsförbättringen kom då vi började använda växtfett, oftast cocosfett. Tillverkningen av margarin inleds med att fettämnena blandas i en kärna med behövlig mängd i förväg pastöriserad och syrsatt mjölk. I kärnan sammanröres mjölken och fettet väl så att en gräddliknande vätska (emulsion[2]) uppstår.  Genom att hastigt avkyla den gräddliknande vätskan på en kyltrumla[3] stelnar denna snabbt till en homogen massa, vilken som vackra flingor faller ner i mottagningsbehållaren för vidare bearbetning.

Sedan vidtager ältningen[4], som skall ge margarinet dess slutliga konsistens och smidighet. Ältningen sker i en serie för ändamålet avsedda maskiner, där margarinet blandas och knådas mellan valsar. Slutligen föres margarinet till de helautomatiska förpackningsmaskinerna, som formas till bitar samt att slå in dessa i pergamentomslag, med de välkända namnen ”Splendo”, ”Vasa Växt”, ”Beoess” och ”Amiral”. Hela processen försiggår utan att råvaran eller det färdiga margarinet vid något tillfälle röres av människohand, i rena, vita, kakelbeklädda fabrikshallar, där den noggrannaste hygien är högsta lag.” 

Råvaran till margarintillverkningen köptes i största utsträckning från Karlshamns oljefabrik och råvaran skeppades med båt från Karlshamn till Uppsala. 

Avveckling på grund av dålig lönsamhet

Lönsamheten vid Margarinfabriken i Uppsala, som till en början var god, försämrades i slutet av 1940-talet och 1951 var lönsamheten så dålig att det inte längre gick att fortsätta. Företaget lades ned 1951 och produktionen flyttades till Kärnans Margarinfabrik i Helsingborg.