Sidenväveriet i Upsala AB

Martin Edlund

Vid Vaksala torg fanns 1914 en kvarnrörelse i konkurs. Grosshandlaren Gustaf Edlund tillsammans med bagarmästaren Edvard Åberg och godsägaren Fredrik Gustafsson tog över konkursboet. Samtidigt bildade de – den 23 juli 1914 – företaget AB Upsala Valskvarn, som fick till uppgift att ta hand om det illa åtgångna kvarnföretaget. Till verkställande direktör i bolaget utsågs grosshandlare Edlunds brorson Martin Edlund. 

Det här blev upptakten till familjen Edlunds lika omfattande som framgångsrika industrikonglomerat i Uppsala där bl.a. Upsala sidenväveri kom att ingå.  Det började 1914 med Upsala Valskvarn, som blev ett stort och betydande kvarnföretag i staden. Det fortsatte 1919 med Upsala Ättiksfabrik som utvecklades till att bli i Uppsala välkända Slotts Industrier, mest känt för sin senap – Slotts senap – som numera tillverkas i Polen.

Inom familjen var Martin Edlund företagsbyggaren. Förutom Upsala Valskvarn och Upsala Ättiksfabrik var han 1925 med om att starta Upsala Bröd, som 1928 följdes av Upsala Margarinfabrik och 1936 av Sidenväveriet i Uppsala AB.  Utöver här nämnda industriföretag drev familjen även spannmålshandlarföretaget Foder & Spannmål. 

Knappast någon familj kom under den här perioden – från 1914 och fram till 1960-talet – att betyda mer än familjen Edlund då det gällde Uppsalas industrialisering. Förutom Gustaf Edlund och dennes brorson Martin har Martin Edlunds son och sonson Folke resp. Hans Edlund i tur och ordning haft ledande befattningar inom familjekoncernen.

Upsala Sidenväveri 

I ombyggda lokaler efter Fyris Chokladfabrik i Kålsängsgränd (i dag heter denna del av gränden Suttungs gränd) startade Martin Edlund 1936[1] Sidenväveriet i Upsala AB, som då kom att ingå som dotterbolag till Upsala Valskvarn.

Den som såg den anonyma och i april 2014 rivna byggnaden med adress Suttungsgränd 4 kunde knappast ana att detta hus kunde vittna om en viktig del av Uppsalas industrihistoria. Här hade tidigare Chokladfabriken Fyris hållit till med sin produktion innan Upsala Sidenfabrik flyttade in. Och efter sidenväveriet kom en mindre filial till Nymans verkstäder. En tillbyggnad gjordes 1941 (av Anders Diös AB), som numera också har rivits.

”Jag köpte en chokladfabrik, men den var inte så lönsam så jag gjorde om den till en sidenfabrik”, sa Martin Edlund med glimten i ögat.

Företaget tillverkade klänningstyger av konstsiden och helsiden men även tyger av natursilke, ylle och nylon, vilka kom till användning för klänningar, blusar och skjortor. Verkställande direktör i företaget var Folke Edlund, son till Martin. Företaget startade i relativt liten omfattning och hade till att börja med bara 15 – 20 anställda. 

I början av 1940-talet utvidgades verksamheten och vid årsskiftet 1947/48 flyttade företaget in i då nybyggda lokaler som uppfördes av Byggnadsfirman Gottfrid Lindgren mellan Kungsgatan och järnvägen (Kungsgatan 64-66). I de nya lokalerna ingick bl.a. en över 150 m lång vävsal, som rymde upp till 250 vävstolar i vilka vävdes ett 30-tal kvaliteter av sidentyger. Den bullernivå som där uppnåddes skulle under inga förhållanden accepteras med dagens arbetsmiljökrav. 

I samband med invigningen av den nya fabriken föreslog dåvarande landshövdingen Hilding Kjellman att gatan utanför fabriksbyggnaden (Kungsgatan) borde döpas till ”Sidenvägen”.[2]

Upsala Sidenväverier var då ett av de större industriföretagen i Uppsala och sysselsatte cirka 250 personer som arbetade i skift. Tygerna såldes av bolagets resande till textilförbrukare, grossister och detaljister, i hela landet.

I slutet av 1960-talet började den internationella konkurrensen bli för svår för företaget och 1971 var det färdigt; företaget avvecklades. Tekokrisen under 1960- och 70-talen, som innebar att 70 000 arbetstillfällen försvann i Sverige, framtvingade beslutet om Sidenväveriers nedläggning.

Efter det att Upsala sidenväverier upphört stod byggnaden vid Kungsgatan 66 kvar och användes av Cadbury Slotts AB. Byggnaden var en s.k. "sval länga" och typisk för sin tids ideal. Under 1980-talet revs anläggningen för att bereda plats för Slotts nya fabrik.



[1] I pressklipp från 1936 kan man läsa att ”det tillhör inte vanligheterna att en livsmedelstillverkare med kvarnar, havregryn, mjöl och senap plötsligt börjar väva det finaste siden”. Samtidigt säger det en hel del om vilken kreativ entreprenör Martin Edlund var.

[2] Sidenvägen var under antiken den viktigaste handelsvägen mellan Europa och Kina. Den gick via Centralasien och på karavanvägar fördes redan från andra århundradet f.Kr. siden från Kina till länderna vid Medelhavet.

 

Den första fabriken, den på Suttungs gränd
"Nya" fabriken på Kungsgatan 64-66
En av de många vävstolarna
Från invigningsfesten
Den "riktiga" Sidenvägen

Precis som skoindustrin utvecklades textil- och konfektionsindustrin i påtaglig grad ur hantverket. Men till skillnad från skoindustrin var textil- och konfektionsindustrin en utpräglad kvinnoindustri. Ingen annan bransch kom ens i närheten av denna då det gällde att anställa kvinnor. 

Sett i ett globalt perspektiv är textilindustrin förmodligen världens äldsta och kanske också största industribransch. De äldsta textilfynden, som kan härledas från tiden cirka 7 000 f.Kr, kommer från Sydamerika och Turkiet.

I Uppsala har textilindustrins utveckling gått via professor Rudbecks stamverk, Pouseths strump- och mössmanufaktur, Borells klädesfabrik till modernare tiders textilföretag som AB Hjalmar Söderberg, AB Uppsala Kappfabrik, AB Upsala Sidenväverier och Berglöfs stick-, trikå- och syfabrik m.fl. 

Textilindustri av betydelse fanns i Uppsala i ungefär 70 år (1900-1970). Vid sekelskiftet 1900 sysselsatte textilindustrin i Uppsala ett 50-tal arbetare. Femtio år senare, då textilindustrin i Uppsala var som störst, sysselsatte den ca 1 000 arbetare för att 1970 vara tillbaka till den sysselsättningsnivå branschen hade år 1900.

AB Uppsala Kappfabrik (1912-1970), AB Hjalmar Söderberg (1891-1958), AB Uppsala Sidenväverier (1936-1971) och Gustav A Berglöf AB (Berglöfs trikåfabrik) (1865-1950) var Uppsalas stora företag inom textil- och konfektionsindustrin. Alla är som synes borta. Vissa av deras gamla fabrikslokaler finns kvar men är i dag ombyggda för annat ändamål.

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Claës Kylberg | Svar 08.10.2014 19.45

Jag fick höra av min Pappa att detta var den längsta sammanhängande
ekparkett i denna byggnad.
Tack för Din insats
Hälsning
Claës Kylberg

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

09.07 | 21:54

Hej
Nu har Nils V Sterners grav överlåtits till NN. Hur tycker du att Uppsala bevarar sitt kulturarv på andra sidan?

...
14.06 | 23:01

Hej!!
Roland
Dessutom var Raab släkt med matematikprofessorn i Uppsala Arne Beurling , som knäckte den tyska G maskinens kod. Hur han lyckades är otroligt.

...
05.06 | 23:37

Allt Agius skrivit om Uppsala är mycket bra, inressant. Hittar man något inressant på datorn, är det Agius som gjort alltihop. Märkligt!Fortsätt med det.

...
06.05 | 13:21

Trevligt att hitta den här sidan. Mina minnen från Uppsala-Ekeby är från år 1974 då UE och finska Wärtsilä inledde ett samarbete mellan Rörstrand och Arabia.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS