Det är nog ganska få uppsalabor som känner till att det i Uppsala funnits en fabrik som tillverkade kameror. De flesta känner nog till namnen på de mest kända japanska och tyska kameramärkena liksom till det svenska
kameramärket Hasselblad. I sammanhanget värt att uppmärksamma är dock att det i Sverige – vid sidan av Hasselblads – funnits ytterligare elva svenska kameramärken; alla med begränsad framgång. Uppsalabon Henrik
Larssons HELA-kamera var en av dem.
Men från 1946 och fram till mitten av 1950-talet tillverkades kameror av märket HELA vid Larssons Kamerafabrik på Knivstagatan 5 i Uppsala. Det fanns två sorters HELA-kameror. Den
ena var en helautomatisk ateljékamera med eldrift, som laddades med bladfilm i format 18x24 cm. Den andra var en lådkamera med två ögon och spegelreflex för format 6x6 cm på rullfilm. Båda konstruerade av fotografen
Henrik Larsson (dessvärre hittar jag inget foto på honom), som också var den person som – med ekonomiskt bistånd av järnhandlaren Erik Wolrath - drog igång fabrikstillverkningen.
Kameratillverkningen påbörjades
1946 i källarvåningen i Larssons bostadshus i Graneberg, som på den tiden låg en bit utanför staden. Där tillverkade Henrik Larsson prototyper av de båda kameratyperna. Han demonstrerade sina alster för den i Uppsala
välkände järnhandlaren Erik Wolrath, som blev så intresserad av de båda kamerorna att han satsade pengar, köpte tomt och byggde en fabrik på Knivstagatan 5 där serieproduktionen kunde dras igång.
Ateljékameran
Henrik Larsson, som var gift med porträttfotografen Inga Larsson, konstruerade och tillverkade en helautomatisk ateljékamera. Den var eldriven och kunde ta 9-12 bilder ur en planfilm, som satt i en kassett på kamerans baksida. Kameran
var en enögd spegelreflex och tog en bild, flyttade fram kassetten och kunde ta hela serien utan omladdning. Kameran var stor, cirka 50x40x20 cm. Den stod på ett stativ som kunde höjas och sänkas hydrauliskt efter behag.
Slutaren utlöstes på elektrisk väg med strömbrytare på en 2,25 m lång kabel. Därefter flyttades kassetten och slutaren spändes automatiskt med den inbyggda elmotorn. Slutaren hade tre olika exponeringstider, objektiv
med bajonettfattning och brännvidderna 18-30 cm. Kameran och stativ var tillverkade i polerad alm.
Kameran tillverkades från ca 1946 och hade då krävt 10 års arbete. Tillverkningen påbörjades i källarvåningen
i Larssons villa i Graneberg. Där arbetade 5 specialarbetare. En av dem var Jan Andersson, som för 15 år sedan ritade av de båda kamerorna åt mig. Med ekonomiskt bistånd av Erik Wolrath ritades och byggdes en fabrik med plats
för 20 anställda. Fabriken kom dock inte någon gång att sysselsätta fler än 10 anställda.
I mitten på 1950-talet kom Hasselbladskamerorna och slog igenom stort hos många fotografer. I allt större
utsträckning började yrkesfotograferna att använda kameror av märket Hasselblad. Även tyska och japanska kameror förekom. Filmmaterialet blev också bättre vilket gjorde att rullfilm och 6x6-format gav tillräckligt
god kvalitet. Den till omfånget tämligen stora HELA-kameran kunde inte längre hävda sig i konkurrensen.
Fler fotografer i Uppsala, bl.a. Arne Johansson, Gösta Kilvén, Inga Larsson, Yngve Öhlund och bröderna
Östling använde i sina resp. ateljéer Henrik Larssons ateljékamera. Flera av dessa kameror finns bevarade i privata samlingar. I Uppsala industriminnesförenings samlingar på Salagatan 16 A finns t.ex. Arne Johansons –
J-sons fotoateljé på Svartbäcksgatan 33 – helautomatiska HELA-kamera med eldrift (se bild). Fotografen Yngve Öhlund – med fotoateljé på S:t Persgatan – fotograferade ända in på 1980-talet med
en HELA-ateljékamera.
Lådkameran
Wolrath drev på och ville att Larsson även skulle ta fram en mindre kamera. Det blev en tvåögd spegelreflex
lådkamera i formatet 6x6 cm, som tillverkades åren 1948-50. Kameran hade enkelt objektiv, med avståndsinställning. Den lilla kameran tillverkades i Uppsala, 1948–50. Kameran hade enkelt objektiv med avståndsinställning.
Den fanns i två varianter:
1) objektiv med fast bländare 1:6,3 med slutartider 1/25, och
2) objektiv 1:2,5
och bländareval 2,5 – 6,3 – 9 – 11 och 16 med slutartider 1/25, 1/50 och 1/100.
De tillverkades i ca 600-700 ex. men blev ingen större succé.