Fattigvårdsbarn
Erik Ofvandahls liv kundeha börjat bättre. Han blev tidigt föräldralös och kom som fattigvårdsbarn till byn
Ovandal i Stora Tuna efter vilken han som vuxen tog sitt släktnamn. Han föddes 1848 med namnet Erik Andersson. Själv uppgav han att han "ej kommit i åtnjutande av ens den skolbildning som bestods på landsbygden i Dalarne på
1850-talet". Han auktionerades bort till lägst bjudande av fattigvården.
Det var då han hamnade hos en bonde i byn Ovandal i Stora Tuna strax utanför Borlänge. Han fann sig inte tillrätta vid plogen och drängjobbet.
Vid 23 års ålder bröt han upp och begav sig till Uppsala som sockerbagaregesäll. Efter ett kort mellanspel som konditor i Sala återvände han till Uppsala för att öppna ett ”Konditori och Damkafé”.
”Damkafé” eftersom kaféet enligt honom själv var ”så rangerat att Damer och Herrar trivas gott”. Inrättningen flyttades två år senare till den nuvarande adressen på Sysslomansgatan,
under namnet Café Dahlia. 1901 ändrade Erik Andersson sitt namn till Erik Ofvandahl efter hembyn i Dalarna. Konditoriets nya namn blev samtidigt Ofvandahls konditori.
Konditor och pekoralförfattare
Även omhans tryfflar senare skulle bli berömda, vardet lyriken som var hans passion.Men det råder knappast någon tvekan om att han hade större framgång som konditor än som poet.Som bagare och konditor skapade han lika berömda som fantastiskt goda bakverk som Linnébakelsen,Vårbakelsen och Studentskan. Som poet gav han ut publikationer som ”Opera i Menniskobröstet”,
”Sagodikt”och ”Blick och tanke”. År 1901, vid fyllda
50 år, bytte han namn till Ofvandahl och Kafé Dahlia förvandlades samtidigt till Ofvandahls konditori. Där bakade han sina sötsaker fram till 1939, då två av hans döttrar tog över. Den 14 januari 1948 firade han sin hundraårsdag
och om den händelsen kan man läsa i UNT dels den 5 januari och dels den 15 januari.
Vid sidan av konditoryrket var Erik Ofvandahl även litterärt
intresserad och han ägnade en del tid åt poesi. Han gav ut flera diktsamlingar och med tiden blev han också känd som Sveriges främste pekoraldiktare. En utnämning som kanske inte var enbart smickrande då ett pekoral anses
vara ett diktverk skrivet med allvarliga ambitioner men som i stället blir löjeväckande. Åtminstone ett av Erik Ofvandahls poetiska pekoral har dock lästs av de flesta av oss. För vem känner inte igen versen om våra
månader: "Trettio dagar har november, april, juni och september, tjugoåtta en allén, alla de övriga trettioen."[1]
Även om många betraktade hans poesi som trams blev Erik Ofvandahl en legend bland Uppsalastudenterna och ofta arrangerade han poesi- och lyrikaftnar på konditoriet där han
då själv läste sina egna verk ackompanjerat av såväl skratt som applåder. En av Ofvandahls dikter kan dock ses som en framtidsprofetia som slagit in:
"Samtiden må mig nu döma / med godtycklighet / Framtiden skall mig ej glömma / det jag säkert vet.”
När boken ”Dåliga dikter – garanterat usel poesi” kom ut år 2006 var det en bok som ingen ville medverka
i. De flesta dikterna i boken hade drygt 100 år på nacken och är enligt bokens redaktör Leif Eriksson – riktiga magplask. Och visst kan man skratta åt de dikter som platsar i boken. Samtidigt kan jag inte låta bli att
ställa frågan: Vilka av dagens poeter kommer framtida generationer att skratta åt ?”
Konditorn,
pekoraldiktaren och uppsalabon Erik Ofvandahl kom långt efter sin död att få medverka i Leif Erikssons bok. Här kommer ett av Ofvandahls bidrag, hämtat ur dikten ”Simuppvisningen”:
Kling klingeliklang, / Jag vill ta mig en tjang: / En flicka som står där
på badhustak! / Som man kan skåda båd fram och bak! / Hå, hå håjamän! / Knäpp spydigt min sträng: / Ej vill jag ha / En
flicka, som alla med ögon kan ta / Väl har hon en slöja på, / Men kontur av vart strå / Genom vattendränkt slöja man ser! / Som humbug såd’na seder sig ter!
Inte med bästa
vilja i världen kan man påstå annat än att detta är garanterat usel poesi, men, som Leif Eriksson mycket riktigt säger som ett halvt försvar för pekoralet: ”Det är dock inte alltid så lätt
att upptäcka pekoral eftersom de mycket väl kan dölja sig bakom ett litterärt mode”.
[1]Det påstås (en faktaruta i nyhetssajten dt 2012-06-22) att Ofvandahl är upphovsman till ”månadsramsan”. Jag går inte i god för
sanningshalten men omöjligt är det inte.