Disting Uppsala

"Marknad på isen"; träsnitt efter Olaus Magnus historia om de nordiska folken, 1555

När fullmånens gubbansikte lyser över den is, där handelsmannen lagt ut sina varor, finns det anledning tro att det är Distingsmarknaden i Uppsala, som Olaus Magnus hade i sina tankar då han skapade bilden här intill.Det var den isbelagda Fyrisån som var marknadsplats.I äldre tid skulle Distingsmarknaden alltid äga rum vid första fullmånen efter trettondagen, vilket alltid inträffade kring månadsskiftet januari-februari. Vanligen brukade marknaden pågå i åtta dagar och marknadslivet i lika många nätter. Distingsmarknaden var en stor och viktig företeelse men också ett tillfälle till fest. Till marknaden kom handelsmän från när och fjärran, och träffen blev med tiden Sveriges viktigaste marknad. Årstiden gjorde det lättare att frakta varorna. Sjöar och åar var tillfrusna och utgjorde ett gott underlag för slädarnas medar.

Distingen har sedan urminnes tider varit den viktigaste av Uppsalas marknader. Enligt sägnen instiftades den till minne av drottning Disa, som enligt sagan under nödår räddade gamla och orkeslösa. Under distingen uppförde Uppsalastudenterna under en tid med början 1611 skådespelet ”Disa”. Det handlar om en klok bondflicka från Venngarn som räddar svearna från hungersnöd. Pjäsen anses vara det första riktiga svenska dramat och skrevs av Johannes Messenius[1].

Uppgifterna om drottning Disa har med stor sannolikhet inte någon historisk förankring. Disa är huvudperson i en uppsvensk saga med medeltida ursprung. Genom uppfinningsrikedom och finurlighet löste hon sagans svåra problem, som för hennes del bl.a. innebar initiativ till att uppodla nya områden i höga Norden. Vad denna saga – mer än själva namnlikheten – har att skaffa med februarimarknaden i Uppsala har ännu ingen kunnat leda i något slags bevis.



[1]Johannes Messenius, 1579-1636, bl.a. professor i juridik i Uppsala. Författare till skådespelet Disa 1611. Dömdes till långt fängelsestraff för landsförräderi (mera troligt för sin katolska tro). Frigavs några veckor före sin död 1636.

 

Sagan om Disa

Sagan om Disa refereras i slutet av 1600-talet i Atlantican[1]av Olaus Rudbeck, som för egen del hämtat historien ur Olaus Magnus Historia om de nordiska folken[2] från 1555. Här följer en kraftigt förkortad version av sagan:

När Frej regerade blev det överbefolkning i landet. En vinter när det rådde hungersnöd beslöt kungen att alla gamla och sjuka skulle dräpas. Disa, som var dotter till en av kungens rådsherrar och bodde på Wenngarn, förklarade att hon visste bättre råd.

När kungen fick veta detta lät han skicka efter Disa men ställde samtidigt en mängd besvärliga villkor för hennes besök. När Disa kom skulle hon varken vara klädd eller oklädd, varken till fots eller till häst, varken åkande eller seglande o.s.v. Disa uppfyllde naturligtvis alla kungens krav. Då hon vid skymningen anlände till kungens slott var hon insvept i ett fisknät med ena benet i en släde och det andra på en getabock.

Kungen blev betagen inte bara av hennes klokhet utan också av hennes skönhet. Han bestämde sig för att göra henne till sin drottning. Disa accepterade. I denna sin nya roll avhjälpte Disa snabbt problemet med överbefolkningen i landet genom att dela folket i två delar och skickade den ena att kolonisera vildmarken i Norrland. Därmed löstes de problem landet stod inför.

Till minne av detta inrättades Distingsmarknaden. Men distingsmarknaden är betydligt äldre än så. Den ursprungliga Distingsmarknaden i Uppsala fick sitt namn efter disablotet[3]; en offerhögtid till ära av ödesgudinnorna, diserna[4]. Disablotet hölls varje år vid vårdagjämningen och är ett rådslag från förkristen tid som överlevde asadyrkan[5]. I kristen tid flyttades tidpunkten för marknaden till kyndelsmässodagen i februari. I samband med disablotet hölls förutom marknad även tingsförhandlingar, det vill säga man fattade viktiga beslut som berörde flertalet.  

1700- och 1800-talen hade marknaden tack vare penninghushållningen sin storhetstid. Mynten, som hade kommit i omlopp, förenklade affärerna. Distingsmarknaden avskaffades officiellt 1895 men har levt kvar som häst-, kreaturs- och skinnmarknad fram till våra dagars marknad i februari. Den årligen återkommande två dagar långa marknaden i början av februari på Vaksala torg kan därför ses som en kvarleva av forna tiders Distingsmarknad.

Till Distingsmarknaden reste man långväga ifrån för att sälja sina produkter och köpa de varor man själv behövde. Till marknaden kom jägare med skinn av räv, mård och ekorre hängande om halsen, samer som sålde renstek och ripor, bönder som sålde och köpte hästar, kor, grisar och höns, fiskare som sålde gädda, gös och abborre, hantverkare med sina produkter, osv. I anslutning till marknaden fick man också tillfälle till ett ofta bullersamt nöjesliv. Marknaden hade också romantiska inslag. Det var då unga pojkar och flickor köpte ringar och trolovade sig.



[1]I grunden bildar Olaus Rudbecks Atland eller Manheim dedan Japhetz afkomne slechter ut till hela werlden utgångne äro (Olavi Rudbeckii Atlantica sive Manheim...) det sista, mest storvulna uttrycket för den stormaktsera, som genomgick 1600-talets Sverige. Och det var bl.a. den storvulenheten som fick Olaus Rudbeck att helt självsvåldig byta namn på den å som rinner genom Uppsala, från Salaån till det mera ståndsmässiga Fyrisån. Så fick det bli och så är det än i dag.

 

[2]Historia om de nordiska folken är den svenska översättningen av det latinska verket Historia de gentibus septentrionalibus, en samling av essäer fördelade på 22 böcker nedskrivna av Olaus Magnus, svensk katolsk präst, titulärärkebiskop av Uppsala katolska stift, diplomat, m.m.

[3]Disablot (bokstavligen "Kvinnoblod") var som namnet säger ett blot, en offerhögtid, till disernas, kvinnliga gudomars, ära. Disablot firades i det förkristna Norden under vintern för att försäkra en god skörd under det kommande året. Berömt var det stora disablot som hölls i Gamla Upsala i februari i samband med distinget. Anledningen till att hålla ett blot och ting samtidigt var att det samlades människor till båda, vilket hjälpte både kommers och samspel inom samhället. Beskrivningar av disablotet återfinns i flera isländska sagor: Egil Skallagrimssons saga, Hervararsaga och Heimskringla.

[4]Diser var i nordisk mytologi en grupp kvinnliga andeväsen. Traditionerna om diserna verkar ha varierat i olika delar av Norden. I Uppsala var diserna förbundna med disablotet i samband med distinget, vilket hölls i början av februari.

[5]Asatron baserade sig aldrig på något religiöst samfund och utvecklades heller aldrig ur ett sammanhängande religiöst system, den var alltså aldrig någon enhetlig religion i modern bemärkelse. Den nordiska mytologin utvecklades istället utifrån en etnisk religion (eller naturreligion), inte en grundad religion. Det betyder att den snarare fungerade som en sorts teoretisk överbyggnad till kulten och egentligen hade mycket lite att göra med tro och mer med handlande, traditioner och värderingar i samband med naturen, vädret, årstiderna och mänsklig verksamhet såsom krig och jordbruk.

Marknadsbild från Vaksala torg
Skinnhandel
Kreatursmarknad på Hovstallängen i Uppsala
Marknadsstånd Vaksala torg
Hemfärd från Distingsmarknaden; teckning Georg Arsenius
2014 års Disting

Distinget har blivit kvar

Även om Distingsmarknaden officiellt avskaffades 1895 har den i Uppsala levt vidare år efter år. Nästa Distingsmarknad, som arrangeras på Vaksala torg, inträffar t.ex. 2 – 3 februari 2015. Enligt arrangörerna blir det den 611:e marknaden i en följd. Hur man kommit fram till den siffran finns det ingen vettig förklaring till. Uppgiften som sådan kan väl närmast jämföras med Uppsala kommuns tilltag att 1986 fira ”sitt 700-årsjubileum”; ett jippo som helt saknade historisk förankring.

Även Distinget har levt vidare i Uppsala. Men dagens Disting har – förutom namnlikheten – inte mycket gemensamt med forna tiders Disting. Numera fattas inga beslut vid tinget. Idag är tinget snarare att likna vid ett årligen återkommande seminarium, arrangerat av Uppsvenska Handelskammaren, där företrädare för regionens företagare, landsting och kommuner möts för att ur ett gemensamt perspektiv diskutera utvalda strategiska frågor. Nästa Disting arrangeras den 3 februari 2015.

 

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

14.11 | 00:40

Trevligt att läsa! Jag har arbetat med den här kameran i min fars atelje Fotostudion - K-E Foto i Rättvik.

...
15.10 | 09:24

ring mig

...
12.10 | 17:33

Jag har ett par föremål i silver som är graverade och skulle vilja komma i kontakt medmoderatorn för denna websida. tack

...
12.10 | 17:31

Hej
Hittade denna förträffliga websida när jag sökte på Josef Ehrle. Det visar sig att min morfar och kanske hans bror arit delaktiga i FRAM cykelfabrik i börja

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS