Råmaterialet – glasmassan – hämtades från Tyskland. Frankrike, England och USA i form av små runda skivor, men annars
var tillverkningen alltigenom svensk. Tillverkningen av glasögon var på den här tiden en komplicerad företeelse. Den första proceduren i tillverkningen var den så kallade ”skrubbningen” av ämnena. Denna, som
var synnerligen betydelsefull, innebar en slags första grovslipning för att ge glaset en tillnärmelsevis rätt orientering i fråga om de optiska axelförhållandena (det lär finnas över miljonen olika kombinationer).
Skrubbningen var en slags smärgling, som gjordes för hand (smärgel + vatten + sand).
Efter skrubbningen följde en grov- och finslipning samt polering. Det var arbetsmoment, som till fullo utfördes av för ändamålet särskilt utformade maskiner. De skrubbade
glasen fästes sedan med hjälp av beck på slipskålar av varierande storlek och typ, vilka sedan placerades vid slip- och polermaskinerna. Slipningen, som tog cirka tio minuter skedde med smärgel eller karborundum och polering –
ett produktionsmoment, som tog cirka fem timmar och utfördes med järnoxid, dvs. det som i dagligt tal kallas rödfärg. Efter slipningen och poleringen skildes beck och glas åt genom avkylning i isvatten.
Idag ser produktionsprocessen helt annorlunda ut och det
slutliga resultatet är oändligt mycket mera precist. När en kund lägger en glasögonorder skickas information om aktuellt synfel till tillverkarens produktionsavdelning där glasen blockas. Blockningen innebär att en maskin
placerar en plastbit där det optiska centrumet är beläget för just det aktuella synfelet. När det är gjort är glasen redo att slipas. Slipmaskinen skär då till glasen med hjälp av tryckluft och knivar till
rätt form och styrka. Sedan tar klassiskt handarbete vid då glasen hopfogas med bågen. När glasögonen monterats finjusteras de och samtidigt kontrolleras att slipningen och synfelet stämmer överens. Efter detta kan kunden
börja använda glasögonen .
Uppsala Optiskas produktionskapacitet i mitten på 1970-talet uppgick till 600-700 ögonglas färdigslipades per dag och levererades till optiker över hela landet, som sedan skar till dem och passade in dem i glasögonbågar
av skiftande utseende.
Företaget,
som nu var ett riksomfattande familjeföretag, hade filialer i Stockholm, Göteborg och Malmö och kundkretsen utgjordes i allt väsentligt av optiker över hela landet
År 1990 förvärvade företaget av det tyska företaget Rodenstock Sverige
AB som fortsatte produktionen i lokalerna på Seminariegatan. Företaget sysselsatte 85-90 anställda arbetare år 2000. Men sommaren 2002 meddelade Rodenstock att tillverkningen i Uppsala skulle upphöra. Så skedde också
och Uppsala blev ett industriföretag fattigare. Rodenstock i Uppsala förvandlades till ett renodlat grossistföretag med adress Fålhagsleden 59.
Rodenstock Sverige AB är ett helägt dotterbolag till Rodenstock GmbH, som är Tysklands ledande tillverkare
av glasögonglas och glasögonbågar. Företaget grundades 1877 av Josef Rodenstock och sysselsätter globalt cirka 4 500 medarbetare och finns representerade med försäljningskontor och distributionspartners i över
85 länder.