Romantikens Upsala

Det var en märklig epok i Upsalas historia som ebbade ut i mitten på 1800-talet. Erik Gustaf Geijer[1] dog 1847, Per Daniel Amadeus Atterbom[2] 1855, Israel Hwasser[3] 1860, Malla Silfverstolpe[4] 1862 och Robert von Kræmer avgick som landshövding samma år. Elias Fries[5], som också ingick i kretsen av romantikens kärna i Upsala, överlevde dem alla och blev en för sin tid synnerligen gammal man. Han avled 1878, 84 år gammal.

Inom loppet av några år hade kärnan i romantikens Upsala försvunnit. Efter detta kom ett om inte kulturellt konturlöst skede så i alla fall näst intill sådant. Ett skede som – skulle man kunna säga – kulminerade i en artikel i Post- och Inrikes Tidningar där det den 4 april 1881 meddelades att Kungl. Maj:t med omedelbar verkan entledigat universitetskanslern Henning Hamilton från samtliga sina höga poster och utmärkelser[6].

Upsala var ännu i mitten på 1800-talet en liten stad med cirka 6000 invånare. Det var småborgerligt, grått, konventionellt och samtidigt förfinat på ett i mångas ögon tillgjort sätt. Vardags- och sällskapsliv i staden präglades av universitetet, slottet och domkyrkan.  I den växande skaran av köpmän och hantverkare som hölls utanför herrskapskretsen fanns det många som gärna bytte ut benämningen ”förfinat” mot ”fisförnämt”. En av dessa var Henrik Wilhelm Söderman, ägare till Svartbäckens brännvinsbränneri, redare med båttrafik mellan Stockholm och Upsala, grundare av Bayerska bryggeriet och Upsala Ångkvarn m.m. Man kan med gott samvete påstå att det var han som mer än någon annan industrialiserade Upsala.

H W Söderman tyckte att den akademiska överklassen var gräslig, övermåttan gräslig med sin uppdelning i herr- och damsida, sitt kallprat och med sina nog så viktiga formella rangordningsregler. Alla lärde sig snabbt sin plats i rangrullan och minsta avsteg togs illa upp. Professorernas fruar – ”professorskorna” – tog t.ex. illa upp om de inte serverades the i samma ordning som deras män hade utnämnts till professor. Herrarna - å sin sida - satt för sig, spelade kort och drack punsch i kopiösa mängder. Allt detta skojade H W Söderman ”hej vilt” åt.

Och visst, själva samhället hade en småstadsaktig anstrykning. På Marie bebådelsedag var det bal på Gillet för herrskapsbarnen och på långfredagen gick många av de äldre sorgklädda. Det förekom till och med att flaggorna den dagen hissades på halv stång. Midsommarafton var det arbetande folkets, drängarnas och pigornas, högtid. De hade helst sett att de den dagen hade fått samlas till dans på slätten omedelbart söder om slottet, men det tyckte inte landshövdingen. Feithska tomten strax utanför Vaksalatull med sitt tingeltangel och sina färggranna men mer eller mindre sjaskiga tält fick bli det pittoreska folkets nöjesplats.



[1] Erik Gustaf Geijer (1783-1847) professor i historia i Upsala, filosof, författare m.m.

[2] Per Daniel Amadeus Atterbom (1790-1855) professor i teoretisk filosofi i Upsala, författare m.m.

[3]Professor Israel Hwassers (1790-1860) författarskap var mer filosofiskt än analytiskt och strängt vetenskapligt bevisande. Han utvecklade ett system för medicinens filosofi, men bildade ingen skola eftersom han aldrig fick anhängare som odelat följde hans utstakade teoriers vägar.

[4] Malla Silverstolpe (1782-1861), känd för sin litterära salong i ett hus vid Stora Torget Upsala på 1830-, 1840- och 1850-talen

[5] Elias Fries (1794-1878), professor i praktisk ekonomi, professor i botanik och rektor för Upsala universitet

[6] Bakom den åtgärden låg en aldrig – inte ens idag – fullt utredd förfalskningshistoria, som tvingade denne ”ädling” att för resten av sitt liv försvinna i obemärkt landsflykt. Han entledigades från alla sina offentliga och enskilda uppdrag, tvangs avsäga sig alla hedersuppdrag och ledamotskap i akademier (bl.a. Svenska Akademien) samt återlämna sina ordnar. De fem sista åren av sitt liv tillbragte han i landsflykt i Sydfrankrike.

Balerna

För många var 1860- och 1870-talens promotionsbaler vart tredje år i Carolina Redivivas vackra festsal sällskapslivets stora företeelse i Upsala. Det var en bal som alltid inleddes med en promenadpolonäs där de dansande damerna, klädda i tunna vita, djupt urringade klänningar med små puffärmar, kunde visa upp sig. Nästan alla hade blommor i håret, rosor och kamelior. Krinolinen var ett självklart inslag i stassen.

Balsalen var alltid vackert dekorerad med omfattande blomsterdekorationer och upplyst med massor av levande ljus – en nog så eldfarlig belysning i en sådan byggnad, som inrymde det oersättligt dyrbara universitetsbiblioteket. Musiken utfördes av god orkester och studenterna underhöll med valda delar ur sin årligen återkommande vårkonsert. Promotionsbalerna var lika högt uppskattade som efterlängtade tillställningar.

Landhövdingen ville nog själv räkna sin den 1 december årligen återkommande ”Oskarsbalen” på slottet som den stora sällskapliga begivenheten i staden. Och förvisso, det var en bal av förnämlig karaktär. Till den balen inbjöds en exklusiv krets – den så kallade yppersta societeten – i allt väsentligt begränsad till höjdarna inom akademistaten, höga kyrkliga företrädare, högre ämbetsmän och höga militärer. Till den exklusiva skaran räknades också in i grannskapet förekommande högadel, grevar och friherrar.

Landshövdingens balsal låg på den här tiden i slottets bottenvåning där fönstren satt lågt, vilket gjorde de möjligt för den stora allmänheten att utifrån följa festligheterna.

Mer demokratiska men mycket omtyckta var de offentliga så kallade Distingsbalerna på Gillesalen under de årligen återkommande distingsmarknaderna i början av februari. På den balen träffade stadsborna lantbor som från gårdar vida omkring rest till marknaden i Upsala för att göra sina inköp av renstek, skogsfågel och smör men också för att sälja motsvarande varor plus massor av skinn av skilda slag.

Ärkebiskop Anton Niklas Sundberg inbjöd också då och då till ”Ärkebiskopens bal”. Och apropå ärkebiskopsbalerna så ogillade domprosten dans, som han ansåg syndigt. Till nöds kunde han acceptera ringpolskan. Ärkebiskopen, som hade rykte om sig att vara såväl frispråkig som slagfärdig bestämde sig då för att benämna denna dans ”den andliga polskan”.

Erik Gustaf Geijer
Per Daniel Amadeus Atterbom
Israel Hwasser
Malla Silfverstolpe
Elias Fries

Malla Silfverstolpe

Balerna i all ära, som historisk företeelse kom de aldrig upp till den rangplats i det uppsaliensiska sällskapslivet som Malla Silfverstolpe gjorde på 1820- 1830- och 1840-talen, då hon bjöd in Upsalas kultursocietet med romantikerna Erik Gustaf Geijer och Per Daniel Amadeus Atterbom i spetsen till ”salong” i sitt hem vid Stora Torget. Här skapade hon en kulturell mötesplats som fungerade som debattforum och blev en miljö där den tidens unga litterära och musikaliska talanger kunde pröva sin förmåga. Hennes programförklaring till den litterära salongen var magnifik: “Musik, sång, rika samtal – ljufligt roligt, så som jag önskade alltid kunna ha det“.

I hennes hem samlades de vetenskapliga kretsarna, liksom den högre societeten och betydelsefulla personer från utlandet. Salongen var under ett par tre årtionden, inte bara en sällskaplig medelpunkt, utan även en samlande och sammanhållande makt inom de svenska romantiska kretsarna.

Den litterära och musikaliska salongen kom att utgöra ett karaktäristiskt inslag i romantikens Upsala. En sådan salong fanns även på Upsala slott där landshövding Robert von Kræmer höll till medan den mer berömda salongen fanns – till landshövdingens stora förtrytelse – hos Malla Silfverstolpe i hennes hem vid Stora Torget. Men det fanns flera. Naturligtvis umgicks man också i professorshemmen, och då särskilt hos Erik Gustav Geijer, Per Daniel Amadeus Atterbom och Elias Fries.

I den här miljön befann sig också Gunnar Wennerberg[1] då han, som en något privilegierad studerande vid Upsala universitet, i mitten av 1840-talet påbörjade skrivandet av Gluntarne. Det här bidrog till något som man då menade var ”en social och kulturell upphöjelse i staden”, vilket det naturligtvis också var.

Gunnar Wennerberg trivdes i de fina salongerna. Här befann han sig alltid i händelsernas centrum. Överallt var han med. Men även i detta ”fridfulla och romantiska Upsala” märktes att man levde i en dynamisk tid där morgondagen kunde medföra oväntade sensationer.



[1]Gunnar Wennerberg är upphovsman till sångsamlingen Gluntarne som består av ett 30-tal duetter för baryton och bas med pianoackompanjemang. Duetterna skildrar episoder ur Upsalas studentliv och tillkom 1847–50.

Robert von Kraemer
Anton Niklas Sundberg
Gunnar Wennerberg
Henrik Wilhelm Söderman
Entreprenöranda

Industrialiseringens intåg

En ny tid höll på att bryta in. En tid då näringslivet skulle komma att befrias från den reglementering, som i århundraden legat som en tvångströja och styrt över handel och hantverk. I Upsala fanns på den här tiden ett knippe entreprenörer (fabrikörer) i Henrik Wilhelm Söderman, Frans Otto Törnlund, Carl-Erik Grönbeck, Henrik Gahn, Carl Åberg m.fl., som bara väntade på det rätta tillfället att förverkliga sina idéer. Och det rätta tillfället inträffade 1866 då järnvägen till Upsala kunde tas i bruk. Stora byggnader – fabriker – byggdes. Det nya bestod i att människor och maskiner kunde arbeta sida vid sida. På kort tid fick vi nya yrken, ett nytt sätt att tänka, nya sätt att mäta och väga. Ingenjörer och vetenskapsmän blev den nya tidens hjältar. Det är lätt att förstå att detta upplevdes som revolutionerande.

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Alf Karlsson | Svar 21.05.2015 19.17

Du Roland är mycket duktig att framlägga det i text så man se det som på film.

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

16.09 | 15:21

Alltid av intresse att läsa Rolands sidor då han återger berättelserna så man kan se handlingarna som det vore en film.

...
04.09 | 17:20

Mycket intressant text.
Kan du eller vet du någon annan person som kan berätta något om ångslupen MENOTTI som 1864 - 1867 trafikerade Stockholm Flottsund ?

...
03.09 | 13:25

Roland, en utmärkt kort historik om Nymans i Uppsala.

Gunnar Grip

PS
Farfar Alvar Grip var Målarmästare och arbetsledare på den avdelningen, men startade ege

...
25.08 | 16:32

Mycket intressant att läsa! Nils Rosander är min morfar och jag har letat efter mer information om honom. Tyvärr verkar det inte finnas så mycket på nätet.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS