Bageriarbetarstrejken 1898
Det var ett antal bageriföretag i Uppsala som blev indragna i den
lika omtalade som beryktade bageriarbetarstrejken 1898. Det var Åbergs Bageri (Carl Åberg), Dubois Bageri (Mathias Dubois), Lljedahls Bageri (Lydia Liljedahl), Nymans Bageri (Erik Nyman), Dahlströms Bageri (Wilhelmina Dahlström) och Lindbloms
Bageri (A Lindblom) som blev indragna i strejken. Upptakten till strejken var att bageriarbetarna ville ha kontant lön istället för kost och logi. Därutöver hade man även anspråk på kortare arbetstid.
Strejken kan naturligtvis också förklaras med att bageriarbetarna i januari 1898 gått samman och bildat en fackförening med anslutning till Svenska bageriarbetareförbundet, vars
förbundsordförande Anders Sjöstedt var den som förde förhandlingarna med bagarmästarna i Uppsala. Flera bud och motbud presenterades, förhandlingarna var hårda och parterna kunde inte komma fram till någon gemensam
ståndpunkt. Den första april bröt strejken ut.
Konditor Eric Ofvandahl, som med tiden blev en legendarisk sockerbagare med konditori i Uppsala, sympatiserade med bageriarbetarna.
Han kittlade kollegerna på bagarmästarsidan med att kräva att samhället skulle ingripa och medla i konflikten. Denna hans insats var naturligtvis inte särskilt populär bland kollegerna och han ställdes under ganska lång
tid utanför allt kollegialt samarbete bagarmästarna emellan. Det ska väl också sägas att bageriarbetarna, som ingick i Ofvandahls hushåll avlönades efter samma regelsystem som hos de bageriföretag som togs ut i strejken.
Och så fungerade det även efter strejken.
Men bagarmästarna var ingen enhetlig grupp. De ekonomiska förutsättningarna för att klara en långvarig strejk varierade dem emellan.
Skillnaden mellan storbagare som Mathias Dubois och Carl Åberg med årsinkomster på över 10 000 kr vardera och de små hembagarna Liljedahl, Lindblom och Nyman med årsinkomster på 1 000-1500 kr var betydande[1].
I slutat av april förklarade bagarmästarna ensidigt att strejken var slut. Vid det laget hade de successivt
börjat utnyttja annan arbetskraft, dvs. strejkbrytare. Situationen blev stundom ganska hätsk. Här förekom såväl misshandel som hemfridsbrott. Men vartefter strejken pågick började bageriarbetarna vilja återgå
till arbetet. Snabbast tillbaka till arbetet var de gifta arbetarna hos Dubois, som efter bara några veckors strejk gick tillbaka i arbete och accepterade mästarnas avtalsbud, dvs. ett kvarhållande vid
kost- och logisystemet.
Strejken, som från början omfattade ett 40-tal bageriarbetare, kom att betraktas som ett misslyckande. Resultatet av strejken i Uppsala blev fritt val mellan mat- och logipengar
för gifta arbetare eller 72 timmars arbetsvecka. I landet i övrigt lyckades Svenska bageriarbetareförbundet driva igenom båda kraven medan man i Uppsala inte fullt ut fick gehör för sina önskemål. Här fick man
välja ett av de båda kraven. Två år senare, år 1900, avskaffades kost- och logisystemet också i Uppsala.
[1] Inkomsttaxering för 1898 publicerad i UNT 1 juni 1898.