Fyrisån - Uppsalas finrum

Västra Åkanten

Uppsala är i många avseenden en fantastisk stad. Här finns en sinnrik blandning av gammalt och nytt. Det är den blandningen som gör orten till en behaglig stad med både ljuva och bittra egenheter. Här finns vårliga dagar där lövsprickningen sammanfaller med att vi bländas av studenternas våryra och brittsommarens färgglada krevader. Och framförallt, här finns Fyrisån – Uppsalas finrum. Det var brännvinslagstiftningen från 1855 som skapade förutsättningarna för detta finrum.

Men under detta ytligt sköna finns också sådant som är mindre tilltalande. Jag tänker då inte i första han på mängden gropar i gatunätet, som ingen bryr sig om att fylla igen utan mera på den okänslighet, som det styrande skiktet ådagalägger då det gäller att tillvarata Uppsalas genuina prägel. Här finns också trista höstdagar med regn och multna löv, men också snörika vintrar med bristfällig snöröjning.

Åmurarna och Dombron
Hamnen i Uppsala
Västgötaspången
Mormor hade tvättid
Centrala Uppsala

 

Fyrisån – en sanitär olägenhet

Fyrisån är inte ett vattendrag som det alltid funnits anledning att yvas över. Här hämtade man förr sitt dricksvatten och det vatten som behövdes för matlagning. Här tvättade man inte bara sig själva utan även sina kläder. Här fick även djuren – hästar, kor, grisar etc. – gå ned till ån för att släcka sin törst men samtidigt också förorena vattnet. 

Inte nog med detta, ån fick också utan föregående rening fungera som avlopp för alla slag av avfall från såväl människor som djur. Problemen tilltog i takt med 1800-talets befolkningsökning. Ån blev en sanitär olägenhet. En tröst i bedrövelsen var att man i mitten av 1800-talet ändå började förstå, att det fanns ett direkt samband mellan vatten, hygien och människors hälsa. Allt fler insåg att något måste göras och att det inte var så lyckat att hämta dricksvatten ur det vattenflöde, som samtidigt tog hand om avfallet.

1855 års brännvinslagstiftning 

1855 kom lösningen på problemet. Och då i form av en ny brännvinslagstiftning, som plötsligt gav staden nya långsiktigt hållbara ekonomiska förutsättningar. I den nya lagen fick städerna själva inte bara bestämma hur många utskänkningsställen det skulle finnas i staden utan också ta hand om fyra femtedelar av krogarnas intäkter på alkoholförsäljning. Det var en generös lagstiftning. Plötsligt låg det i stadens intresse – hur konstigt det än kan låta – att hålla alkoholkonsumtionen uppe på en hög nivå. Och det var en inte alltför stor uppgift; tvärtom här lyckades man över hövan bra. Under en lång följd av år kom mer än femtio procent av stadens samlade intäkter från tillverkning, försäljning och beskattning av brännvin.

De som styrde och ställde i staden på den tiden lärde sig snabbt att utnyttja denna bokstavligen ”flödande” inkomstkälla. I Uppsala kom ”brännvinspengarna” att finansiera det mesta. Stadens industrialisering sammanföll i tiden och kom – främst genom H W Söderman d.ä. – att finansieras med pengar från denna inkomstkälla. Uppbyggnaden av företag som Bayerska Bryggeriet och Upsala Ångkvarn finansierades t.ex. till hundra procent med brännvinspengar.

 

Centrala Uppsala
Vackra åmurar
Hamnen
Asptrappan vid Islandsfallet
Fyrisån - infarten mot Uppsala

Det var nu man bestämde sig för att förse staden med ett vattenledningssystem som kunde transportera rent friskt vatten från S:t Eriks källa. Projektet finansieras med lån, men räntor och amortering av dessa lån skulle naturligtvis betalas från kontot ”stadens inkomster från tillverkning, beskattning och försäljning av brännvin”. Driftkostnaderna skulle däremot betalas av fastighetsägarna.

Men det fanns betänkligheter mot förslaget också. Tidningen Uppsalas chefsredaktör J O Sundvallson lyckades med grumliga argument förhala frågan om Uppsalas vattenförsörjning i tio år. I sin tidning skrev han att ”en vattenledning kan vara rätt artig och i många avseenden både bekväm och nyttig, men säkerligen är intet samhälle i världen i mindre behov därav än Uppsala stad med sin Fyris mittigenom densamma och en mängd ypperliga källor och brunnar på de flesta ställen”. När han kom fram till hur projektet skulle finansieras blev han direkt hånfull. Den delen av förslaget karaktäriserade han som ”underlig, olaglig, besynnerlig, löjlig och otrolig”. Att det var förenat med hygieniska risker att ta sitt dricks- och matlagningsvatten direkt från den kraftigt förorenade Fyrisån brydde han sig inte om.

Fyrisån - Uppsalas finrum

Finrummet

När vi idag talar om Fyrisån som Uppsalas finrum är det mera för de vackra åmurar, som omgärdar ån i dess sträckning genom centrala Uppsala. Redan på 1500-talet byggde man ”pålverk” för att skydda Fyrisåns kanter mot erosion. Underhållet av ”pålverket” var ett dyrbart evighetsarbete. Pålarna längs strandkanten spolades då och då bort av vårfloden alternativt ruttnade relativt snabbt. I samband med den stora stadsbranden 1702 blev stora delar av ”pålverket” lågornas rov.

Efter branden kom en lång period – dryga 150 år – då man byggde, reparerade och underhöll åkanterna så gott det gick. Men, även lösningen på detta problem kom med 1855 års brännvinslagstiftning. Plötsligt fanns det gott om pengar; brännvinskonsumtionen alstrade pengar som aldrig förr. Och det var nu – under 1860-, 1870- och 1880-talen – som Fyrisåns vackra åmurar byggdes och de idag storstilade kastanjerna planterades.  Hamnen fick vänta ända till 1894 då de gamla träkajerna med en längd av drygt 400 m byggdes om till kajer i form av stenmurar.

Finrummet är svårt att beskriva verbalt. Därför har jag valt att visa det med bilder.

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Alf Karlsson | Svar 15.06.2015 19.16

Som vanligt en uppfriskande läsning trots att man bor i en annan Stad.(Y)

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

16.09 | 15:21

Alltid av intresse att läsa Rolands sidor då han återger berättelserna så man kan se handlingarna som det vore en film.

...
04.09 | 17:20

Mycket intressant text.
Kan du eller vet du någon annan person som kan berätta något om ångslupen MENOTTI som 1864 - 1867 trafikerade Stockholm Flottsund ?

...
03.09 | 13:25

Roland, en utmärkt kort historik om Nymans i Uppsala.

Gunnar Grip

PS
Farfar Alvar Grip var Målarmästare och arbetsledare på den avdelningen, men startade ege

...
25.08 | 16:32

Mycket intressant att läsa! Nils Rosander är min morfar och jag har letat efter mer information om honom. Tyvärr verkar det inte finnas så mycket på nätet.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS