Apotekarnes förenade vattenfabriker
När studenter och punschskålar 1877 avlägsnats från Gamla Observatoriet[1]
fann en uppsalaapotekare vid namn Westerdahl tiden mogen för att vika lokalerna i observatoriehusets bottenvåning åt framställning av ”farmaceutiskt försvarbara drycker” – ett mineralvatten. Han startade 1877 en
mineralvattenfabrik i ”Gamla Obs”, som huset då kallades. Den här vattenindustrin fanns kvar i observatoriehuset till 1930.
Apotekaren Westerdahl var chef för mineralvattenfabriken fram till 1907 då han efterträddes
av apotekaren Antimus Lindström. Med Antimus Lindström i ledningen för företaget började affärerna så småningom att bli dåliga och Apotekarnes Förenade Vattenfabriker blev successivt ett intresse enbart
för Upsala Bayerska Bryggeri.
Arnberg & Sterner, Bryggerifirman
Bryggerifirman Arnberg & Sterner startadesin verksamhet i slutet på 1890-talet i kv. Njord på Vaksalagatan 30 vid Vaksalatorg (nuvarande
Affärshuset Kvarnen). Bryggeriverksamhet hade funnits där tidigare om än i mera blygsam omfattning och då med firmanamnet Nya Bryggeriet. Namnet ”Nya Bryggeriet” tyder på att där tidigare kan ha funnits ett ännu
något äldre bryggeri på platsen.
Bryggeriföretaget Arnberg & Sterner, som snabbt blev ett framgångsrikt företag i Uppsala, tillverkade lageröl, svensköl, pilsnerdricka, isdricka, lagerdricka och svagdricka.
År 1906 hamnade företaget i ekonomiska svårigheter; så svåra att det inte längre gick att driva företaget vidare och 1907 övertogs företaget av Bryggeriet Holmen vid Fyris Torg. Bryggerifirman Arnberg &
Sterner upphörde då som företag och kom i fortsättningen att ingå i Bryggeriet Holmen.
Beijnoffs Bryggeri
På tomten nr 3 i kv. Trädgården 3 bedrev bryggaren Mauritz
Viktor Beijnoff en bryggerirörelse. Det var inte någon särskilt omfattande bryggerirörelse han hade. Storheten i företaget låg snarare i bryggare Beijnoff som person. Han tillhörde på sin tid (1860- och 1870-talen)
definitivt borgerskapets absolut ledande skikt i Uppsala och på den tiden var den positionen oftast förknippad med innehav av förmögenhet. Bryggare Beijnoff var också mycket riktigt en förmögen man, vilket följaktligen
också gav honom inflytande i staden.
Han var en inflytelserik ledamot av såväl Uppsalas första stadsfullmäktigeförsamling som dess första drätselkammare. Han ingick tillsammans med kryddkramhandlarna Johan Mattias
Schram[2] och Carl Wilhelm Ulander i stadens tremannadirektion vars uppgift var att fördela rättigheter att såväl bränna brännvin
som att utskänka och försälja denna dryck. På 1800-talet var detta ett utomordentligt viktigt uppdrag. Enligt Herbert Lundh[3] var
det dessutom en trio ”som i sammanhanget säkerligen förstod att tillvarata sina egna intressen gentemot staden”.
Björklunds bryggeri
Björklunds Bryggeri fanns på sin tid (runt sekelskiftet
1900) på Nedre Slottsgatan 12. Här tillverkade företaget svenskt öl, svagdricka och sockerdricka. Dessutom saluförde man lageröl och pilsnerdricka.
Det intressanta med detta tämligen lilla bryggeri var att ägaren
i en mindre lokal alldeles intill drev en serveringsrörelse där besökaren kunde serveras ”svenskt öl och korv”.
Erlangers Bayerska Bryggeri
AB Upsala Bayerska Bryggeri fick i Erlangers Bayerska
Bryggeri AB en stark konkurrent. Bryggeriet grundades 1864 av W Henschen och C J Widman och verksamheten hade de förlagt till kv. Hörnet i korsningen Kyrkogårdsgatan-Skolgatan.
1867 tog företaget upp tillverkning av bayerskt
öl vid bryggeriet och det gick så bra att man några år senare - 1882 - utvidgade bryggeriet genom att en ny mälteribyggnad uppfördes. Samma år ombildades företaget till aktiebolag.
Erlangers Bayerska Bryggeri
AB upplöstes år 1900 och tillverkningen upphörde. Driften av mälteriet fortsatte dock genom att denna del av bryggerianläggningen så småningom övertogs av det då nybildade företaget Uppsala Malt- &
Utsädes AB.
Bryggeribyggnaderna inne på gården revs i början av 1980-talet och lämnade då plats för ny radhusbebyggelse, som uppfördes av byggnadsfirman Anders Diös AB.
Eric Lindroths bryggeri/P E Erikssons bryggeri
På Svartbäcksgatan 17 startade år 1860 (några år efter von Düben) bryggaren Eric Lindroth ett litet bryggeri, som drevs helt
hantverksmässigt och som han kallade Eric Lindroths bryggeri. Här tillverkades företrädesvis pilsnerdricka, svagdricka och läskedrycker av skilda slag.
Bryggeriet levde kvar ännu några år in på 1900-talet
men då under namnet P E Erikssons bryggeri. Produktsortimentet var även efter ägarbytet i allt väsentligt detsamma.
Waléns bryggeri
Waléns bryggeri fanns på Bäverns gränd 12
där även företagets ”öltappningsbutik” låg. Företaget, som fanns åren kring sekelskiftet 1900, tillverkade svensköl och svagdricka. Dessutom saluförde man pilsner, Bayerskt öl och flera sorter
av färsk jäst dagligen.
Storvreta bryggeri
Storvreta Bryggeri i Rasbo startades 1926 av Carl Andersson. 1951 byggdes bryggerifastigheten om till en modern bryggerianläggning. I en artikel i UNT den 18 december
1951 beskrivs bryggeriet så här:
"Efter delvis omfattande ombyggnads- och reparationsarbeten samt komplettering av maskinparken framstår Storvreta bryggeri i Rasbo som en effektiv läskedrycks- och svagdricksfabrik. I den
stora stenfastighet, där tidigare mejeriet i Rasbo var beläget, har hr Rune Andersson moderniserat och rationaliserat driften. Speciell vikt har lagts vid att göra tillverkningen så hygieniskt betryggande som möjligt och mäskkar,
bryggpanna och de väldiga karen av aluminium i jäskällaren har utvändigt beklätts med kakel. Ganska ovanlig för svenska förhållanden är den jättestora diskmaskinen på 2,700 kg. Där rengörs
i upp till 65-gradigt varmvatten 900 svagdricksflaskor per timme. En annan apparat som hör till de modernaste i sitt slag är den s.k. plattkylaren, där vörten efter kokningen avkyles. I det före detta mejeriet har det också blivit
god plats för bl.a. tapp- och lagringsrum samt laboratorium. 1 milj. läskedrycker och cirka 860,000 liter svagdricka är hittills bryggeriets normala produktion per år."
Storvreta Bryggeri blev ingen långlivad industri.
1980 tog det slut och bryggeriet lades ner.
[1] Gamla Observatoriet, eller Gamla Obs som
det också kallades, kallas i dag för Celsiushuset och finns ännu idag bevarat på Uppsalas gågata. Här bodde på sin tid – mitten av 1700-talet – Anders Celsius, känd för sin gradering av termometern.
Huset var senare – 1800-talets senare halva - hemvist för först Södermanland-Nerike studentnation och senare Gästrike-Hälsinge nation.
[2]
Johan Mattias Schram (1813-1875) var även vice ordförande i stadsfullmäktige och blev senare även direktör för Upsala Sparbank.
[3]
I boken ”Det glömda Uppsala”, 1963