Jordbruket

I början av 1700-talet hade Sverige cirka 1,4 miljoner invånare. 90 procent av dessa arbetade inom jordbruket. Och det var på landsbygden man bodde. Idag är folkmängden nästan sju gånger så stor. Nu närmar vi oss 10 miljoner invånare. Nära 90 procent av befolkningen bor i tätorterna och av den yrkesverksamma delen av befolkningen är bara 2 procent jordbrukare. I allt väsentligt är det dessa 2 procent, som – utan större påtaglig uppskattning – förser resten av befolkningen med deras behov av livsmedel. Ännu långt in på 1800-talet bodde över 90 procent av befolkningen på landsbygden och hade sin försörjning i jordbruket. Jorden brukades då med metoder som förekommit i hundratals år. Allt utfördes för hand.

Den här hisnande förändringen tog det något hundratal år att genomföra och det inträffade samtidigt som det i våra bygder påbörjades en utveckling från jordbrukssamhälle till industrination. Det var en utveckling som förenades med enorma tekniska och vetenskapliga framsteg men också av omfattande rationalisering inom jordbruket och en helt annan arbetsfördelning i samhället.

Fram till och med den första halvan av 1800-talet utförde bonden arbetsuppgifter, vars motsvarighet idag utförs av livsmedelsindustrin, verkstadsindustrin, den kemisk-tekniska industrin och transportnäringen. Dessutom stod bonden och hans familj merendels för uppgifter som vård, omsorg och yrkesutbildning. Samtidigt framstår 1700- och 1800-talens jordbruk som mycket lågproduktivt.

Många hoppades på industrin

Med jordbrukets rationalisering blev allt fler utan jord och många flyttade till städerna med hopp om att få arbete i de framväxande industrierna. Männen - i många fall även kvinnor och barn - tvingades för familjens försörjning att ta arbete utanför hemmet. Livsmedelsproduktionen i landet räckte inte till att mätta den växande befolkningen.

Samtidigt ökade befolkningen – på grund av ”freden, vaccinet och potäterna” som Esaias Tegnér uttryckte det. Under 1800-talet fördubblades befolkningen från två till fyra miljoner invånare och då hade ändå nära en miljon svenskar flyttat till Amerika. Det på den tiden 100-proocentigt ekologiska jordbruket ”tvingade” cirka en miljon svenskar på flykt undan svält och fattigdom att emigrera till ”det förlovade landet” Amerika. Likväl finns det ännu idag drömmare, som vill tillbaka till det 100-procentiga ekologiska jordbrukets tid med dåliga skördar, svält och fattigdom. 

Den urgamla stabila familjestrukturen började successivt brytas upp och hushållen splittrades. I sin inledande fas var industrialiseringen av Sverige baserad på produkter från inhemska råvaror. Det var jordbruket, skogen och järnet som gav de inledande förutsättningarna för den första industriella utvecklingen. På Uppsalaslätten kom en jämförelsevis stor del av spannmålsskörden att gå till brännvinsbrännerierna.

Jordbrukets effektivisering var en nödvändighet

Det svenska jordbruket moderniserades. Frihetstidens förordning om storskifte följdes av förordningen om laga skifte vilket innebar att inte endast åkrar och ängar utan även de gemensamma skogsmarkerna och betesmarkerna skulle fördelas mellan byamännen. Men än i dag förekommer gemensamt ägda skogar, s.k. allmänningar.

Genom laga skiftet, som mera allmänt började genomföras på 1850-talet, sprängdes byarna och den tusenåriga bygemenskapen upplöstes. Den svenska landsbygden fick med de här reformerna sin nya struktur - den spridda bebyggelsen - som den till stor del har kvar ännu i våra dagar.

Moderniseringen av jordbruket fick ny fart. Täckdikningen slog igenom och bönderna började pröva nya brukningsmetoder, man började använda konstgödsel och man övergick till växelbruk mellan spannmål och foderväxter. Successivt skaffade man sig bättre arbetsredskap såsom fabrikstillverkade plogar, harvar, skördemaskiner, tröskverk etc. Kreatursaveln förbättrades och mejerier växte upp, bl.a. i Uppsala, som 1871 fick sitt första mejeri - Upplands Mejeri AB[1] - i kv. Sif (nuvarande kv. Sivia) med adress Vaksalagatan 19.

Jordbruksproduktionen ökade också snabbt. Detta blev möjligt inte minst genom den omfattande nyodling som genomfördes under 1800-talet, och då inte enbart genom att land bröts i utkanterna av de gamla jordbruksbygderna, utan också genom att tidigare ängar och betesmarker förvandlades till åkrar. Den gröda som odlades mest var havre. Det var ett sädesslag som nöjde sig med mager jord och det kunde användas till föda för både människor och djur.



[1] Upplands Mejeri AB var ett litet mejeribolag med huvudkontor i Stockholm som etablerade sig i Uppsala 1871 under mejeriindustrins första skälvande år. Mejerihanteringen var däremot inte ny.   Mjölkprodukter hade funnits sedan urminnes tider och s.k. "herrgårdsmejerier", som sålde smör och ost, fanns redan på 1600-talet. Men det var då inte fråga om industriell verksamhet utan hantverk. Upplands Mejeri AB kämpade med dålig ekonomi och såldes redan 1874. Det är oklart vem köparen var men i mitten av 1880-talet ingick Uppsalamejeriet som en avdelning i Stockholms Mjölkförsäljnings AB, det då så mäktiga "Mjölkbolaget".

 

Plöjning med häst - skulptur av Hans Lustig
Åkern skulle vältas - skulptur av Hans Lustig
Viksta traktormuseum
Historiskt odlingslandskap - 70 år tillbaka i tiden
..och så här går det till idag..

Andra expansiva grödor var råg och potatis, vars utbredning gynnades av att de kunde "förädlas" till brännvin. En företeelse, som för Uppsalas vidkommande kom att få stor betydelse med tanke på att industrialiseringen i Uppsala till stor del kom att finansieras med pengar som kom från tillverkning och försäljning av brännvin. 

I takt med att jordbruket moderniserades ökade även befolkningen och det i en sådan takt att den begynnande industrialiseringen inte förmådde att ta hand om alla. För många blev det svårt att i Sverige få tag på ett lönearbete. Många av dessa ”övertaliga” utvandrade till Amerika. Under senare delen av 1800-talet emigrerade omkring en miljon svenskar till Amerika. Efter ett par årtionden in på 1900-talet hade industrialiseringen fått sådan fart att landet kunde erbjuda sina invånare en tryggare tillvaro och då avtog också emigrationen.

Trots omfattande nyodlingar räckte jorden inte till åt alla. Antalet egendomslösa (jordbruksarbetare, drängar, pigor, statare, torpare och backstugusittare) ökade i antal. Det här var grupper i samhället som var ett slags ”tillfällighetsarbetare”, som oftast var arbetslösa och som levde i stor fattigdom.

Det var först på 1870-talet som den här övertaliga landsbygdsbefolkningen började flytta in till städerna där de fick arbete i de nystartade industrierna. De bodde trångt i trista, enformiga hyreshus där de oftast fick dela bostad med andra människor utanför familjen. Till detta kom att superiet var synnerligen omfattande under större delen av 1800-talet. Många trodde på fullt allvar att brännvinet var enbart nyttigt.

Jordart, vattentillgång och klimat har styrt

Människor har brukat jorden i årtusenden. Genom att lära sig bruka jorden kunde man försörja fler. Men jordbruket i Sverige ser idag inte alls ut som det gjorde för 100 år sedan, och mycket är än idag under förändring.

Världen över ser jordbruket olika ut. Historiskt har det byggt på platsgivna resurser. Jordart, vattentillgång och klimat har styrt vad som är möjligt och lönsamt att odla. I våra bygder, som har gott om vatten och betesmark men kallt klimat, har det betytt fokus på att producera mjölk och kött. Idag betraktas detta av många som miljöovänligt. Å andra sidan hade - på våra breddgrader – mänskligheten inte överlevt utan den produktionen. I andra länder tar man flera skördar per år och kan odla allt från kaffe till soja. 

I Sverige har jordbruket genomgått enorma förändringar bara under de senaste 50 åren. Fram till mitten av 1800-talet var jordbruket helt uppbyggt kring ängsslåtter. Ängen var ”motorn” i livsmedelsproduktionen genom att ge vinterfoder till djuren. Samtidigt försörjde djuren åkrarna med växtnäring. Bakom varje tunnland åker fanns ungefär tre tunnland äng. Det var en kontinuerlig utarmning av ängens produktionsförmåga. Det blev successivt allt svårare att få tillräckligt med foder till djuren och åkermarkens skördar minskade på grund av brist på gödsel från djuren. Försörjningsproblemen hopade sig eftersom Sveriges befolkning samtidigt ökade kraftigt. Men våra förfäder löste problemen. Idag är svensk jordbruksproduktion av hög internationell klass.

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Alf Karlsson | Svar 16.09.2015 18.25

Jordbruket har förhoppnings kvarstå, men som nu regeringen så verkar det som de struntar i denna. Beklagligt som de bönder och boskapsägare. Som satsar allt.

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

16.09 | 15:21

Alltid av intresse att läsa Rolands sidor då han återger berättelserna så man kan se handlingarna som det vore en film.

...
04.09 | 17:20

Mycket intressant text.
Kan du eller vet du någon annan person som kan berätta något om ångslupen MENOTTI som 1864 - 1867 trafikerade Stockholm Flottsund ?

...
03.09 | 13:25

Roland, en utmärkt kort historik om Nymans i Uppsala.

Gunnar Grip

PS
Farfar Alvar Grip var Målarmästare och arbetsledare på den avdelningen, men startade ege

...
25.08 | 16:32

Mycket intressant att läsa! Nils Rosander är min morfar och jag har letat efter mer information om honom. Tyvärr verkar det inte finnas så mycket på nätet.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS