Gamla Gillet

Anrika Gamla Gillet vid Fyristorg tillhör de mer välkända byggnaderna i Uppsala. Det hindrar inte att det sannolikt är så att ganska få uppsalabor känner till att Gamla Gillet har medeltida anor och att bebyggelsen där genom seklerna har passerat stadierna av prästgård, adelsmannagård, hospital för sjuka och fattiga, säte för ett mer än hundraårigt sällskap (gille), restaurang och hotell, plats för ett medialt uppmärksammat mordfall, kommunägt konstmuseum, plats för kommunal kulturbyråkrati och numera butiks- och kontorslokaler av bästa märke.

Med den historien bakom sig saknar en sådan gård, som den där Gamla Gillet idag står, motstycke i Uppsalas historia. Den gamla gården nedanför domtrappan har spelat och spelar än idag en betydande roll i Uppsalas mera centrala delar. Det är min förhoppning att byggnaden som rymde Gamla Hotell Gillet i framtiden på nytt  skall få tillfälle att försvara sin rang som primus inter pares bland näringsställen i Uppsala.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                             

Prästgårdsepoken

Fastigheten nr 5 i kv. Domen, där Gamla Gillet har sin hemvist, har en lång historia. Här vid den gamla Allmänningsgatan, som idag heter Valvgatan, i hörnet av kv. Domen nedanför domkyrkotrappan fanns åtminstone sedan 1280-talet en byggnad, som uppläts som bostad (prebendegård[1]) till domkyrkans katolska präster. Prästgårdsepoken pågick ända fram till Gustav Vasas reformation[2]. Men då, 1533, med stöd av Västerås recess[3] fråntogs katolska kyrkan äganderätten till prebendegården för att gården praktiskt taget direkt överförs som gåva (enligt gåvobrev av den 24 mars 1533) till kungens systerson Peder Brahe, som förmodades ha penningbekymmer[4]. Tillvägagångsättet låter tvivelaktigt men var helt naturligt för Gustav Vasa. Juridiska och moraliska principer tycks inte ha varit något som direkt besvärade honom i affärer av detta och liknande slag.                                                                              

I gåvobrevet säger kungen: ”ett vårt och cronones stenhuus medt en tompt ther under ligger liggiendis udi vår köpstadt Upsale i hörnedt näst neden för domtrapperne, som tillförende undher prebendam ther samestedtz legatt haver”.

Om prebendegårdens öden under prästgårdsepoken och vilka som bodde och verkade där är inte mycket känt. Men under några år runt sekelskiftet 1300 (eller möjligen några år senare) var gården säte (curia) för kaniken Nicolaus Cristinæson av Skepptuna. Det är svårt att sia om anledningen till att just denne man gått till historien men det berättas om honom att han var rik och ägde flera gårdar i staden och att han var verksam som kanik vid den tidpunkt då Andreas And bara några meter från Prebendehuset byggde och drev sitt Helgeandshus (se separat artikel ”Andreas And”).

Adelsmannagården

Efter det att Gustav Vasa 1533 skänkt bort den gamla prebendegården kom den fram till den stora stadsbranden 1702 i tur och ordning att ägas av ett antal adelsfamiljer: Brahe, de la Gardie, Cruus och Nordenhielm. Man kan fråga sig om anledningen till att de av krigsföretag ständigt upptagna adelsfamiljerna skaffade sig en förhållandevis liten stadsfastighet i Uppsala.

Anledningarna varierade. När riksrådet, fältherren och ståthållaren i Livland Pontus de la Gardie 1584 köpte prebendegården ”nedan för domtrappen” berodde det sannolikt på att han ville ge en hjälpande hand till vännen greve Erik Brahe, som precis som sin far Peder Brahe mer eller mindre konstant befann sig i penningknipa.

Andra gjorde som grevinnan Brita[5], änka på godset Sätuna i Björklinge efter riksrådet Jesper Matsson Cruus. Hon använde den gamla prebendegården i Uppsala dels för sina egna besök i Uppsala men framförallt som härbärge för sina två söner under deras studietid vid universitetet. Här finns en anteckning om att den yngre sonen Lars Cruus (f. 1621) inskrevs som student vid Uppsala universitet 1634 och lade under fem år ”god fundement” till sina studier. Den äldre brodern Johan lät bland mycket annat på 1640-talet bygga Krusenbergs slott strax söder om Uppsala.  Även Lars Cruus son Gustav bodde här under sin studietid på 1660-talet. Han var också den, som gav bort prebendegården som gåva till sin ”præceptor[6]” Andreas Norcopensis, senare adlad Nordenhielm.

Hospitalet

Den stora stadsbranden i Uppsala i maj 1702 ödelade två tredjedelar av den dåvarande staden. Bland de byggnader som då förstördes ingick den gamla prebendegården men också Andreas Ands Helgeandshus från 1302 beläget i det kvarter som idag utgör Fyris torg. Helgeandshuset var en välgörenhetsinrättning och fungerade som sjukstuga, fattigstuga och pensionärshem allt i ett. Där vårdade man psykiskt sjuka, icke arbetsföra fattiga och sjuka, tog emot hittebarn m.m. Det finansierades via Helgeandsgillet genom donationer och insamlingar.

Det finns de som vill göra gällande att Akademiska sjukhusets historia började med Helgeandshusets tillkomst 1302. De utgår då från det kyrkliga vårdhem för sjuka och fattiga, som domprosten Andreas And startade på den plats vi nu kallar Fyris torg och som han kallade Helgeandshuset. Men det är måhända att ge Akademiska sjukhuset lite för stolta anor. På 1500-talet lät i alla fall Gustav Vasa dra in den kyrkliga inrättningen Helgeandshuset till Kronan och gav det då namnet Upsala Hospital. (Vill du läsa mera, se separat artikel ”Akademiska sjukhuset).

Sedan man övergivit tanken på att återuppbygga hospitalet – d.v.s. det gamla Helgeandshuset – på sin tidigare plats – d.v.s. nuvarande Fyris torg – inleddes förhandlingar om inköp av den tomt där den gamla prebendegården fanns före den stora branden i akt och mening att på den tomten återuppbygga Upsala Hospital. Så blev det också, och enligt köpebrev den 28 januari 1705 var köpet klart. Och de pengar som erfordrades för att bygga det nya hospitalet –  4 000 daler kopparmynt (i dagens penningvärde cirka 305 000 kr) – fick man i anslag av kung Karl XII.

Det återuppbyggda hospitalet stod klart att tas i bruk 1711. Efter en del förhållandevis stora reparationer, om- och tillbyggnader på 1760-talet bedömdes lokalerna i början av 1800-talet som tämligen utslitna och 1811 flyttades hospitalet till nybyggda lokaler i Ulleråker.



[1]I detta sammanhang i betydelsen ”tjänstebostad gratis att använda”.

 

[2] Reformationen i Sverige avser hur den medeltida katolska kyrkan i Sverige, cirka 1527-1600, omvandlades till den evangelisk-lutherska Svenska kyrkan. Reformationen markerar medeltidens slut och början på vasatiden i Sverige.

[3]Västerås recess var beslutet från riksdagen i Västerås år 1527, som beslutade att kungamakten underkuvade kyrkan och upprorsmakare. Till grund för Västerås recess låg en kunglig proposition som ställde kyrkans rika tillgångar till kronans och i viss mån adelns förfogande.

[4]Ordet korruption fanns inte på den tiden.

[5]Dotter till riksrådet, fältherren och ståthållaren i Livland Pontus de la Gardie.

[6]I det här sammanhanget privat lärare

Bilden visar Helgeandshuset på Fyris torg. Prebendegården syns strax till vänster om bildens övre högra hörn. Padt Brügges huskarta, 1680-talet
Gamla Gillet, 1870
Gamla Gillet, 1894
Gamla Gillet, 1920
Gamla Gillet idag

Uppsala Gille

I Uppsala fanns sedan 1806 ett sällskap som kallade sig Upsala Gille. Initiativtagare till sällskapet var professor Pehr von Afzelius, som också formulerade sällskapets ändamål: ”att bereda sina medlemmar tillfälle att deltaga i ett förfinat sällskapsliv”. Enligt den tidens åskådningssätt ingick i detta deltagande i assembléer, baler, konserter och liknande företeelser men även i diverse sällskapsspel och då par préférence biljardspelet.

Upsala Gille utvecklades snabbt till att bli en högst aktningsvärd institution i Uppsalas sociala historia. Till detta bidrog i hög grad köpet 1811 av hospitalsgården, som för 7 525 riksdaler banco (i dagens penningvärde cirka 1 100 000 kr) blev Upsala Gilles egendom. De nya ägarna – Upsala Gille – omvandlade huset till något av ett nöjespalats med bl.a. restaurangrörelse och en stor danssalong. Medlemsavgifter, lokalhyror, vin- och spritförsäljning och andra inkomster var så omfattande att de mer än väl räckte till för att bestrida sällskapets löpande utgifter. Vissa år blev överskotten så stora att sällskapet kunde lämna utdelning till sina aktieägare.

Större om- och tillbyggnader i fastigheten genomfördes under åren 1836-1837 och 1853-1854. Men i slutet av 1850-talet började Gillesällskapets verksamhet visa tecken på föråldring. Entusiasmen för det ”förfinade sällskapslivet” förlorade i attraktivitet. Ekonomin, som länge varit lysande, blev plötsligt ett påtagligt problem och inom sällskapet fanns långt framskridna planer på att upplösa sällskapet och försälja dess egendom på offentlig auktion. Man förhörde sig även om möjligheten att staden kunde överta det hela men utan resultat. Det hela fortsatte som vanligt.

I skiftet mellan 1860- och 1870-talen kom en fläkt av nytt liv in i Gillesällskapet. Ett inflöde av nya medlemmar med anspråk på att sällskapet skulle förändras och drivas på ett sätt som bättre stämde överens med tidsandan, började göra sig gällande. Det var – kan man säga – en renässans på gränsen till övermod, som tog sitt starkaste uttryck i den stora ombyggnaden av fastigheten, som påbörjades l873. Det var i det ombyggnadföretaget som Gillet-huset i allt väsentligt inte bara fick sitt nuvarande utseende utan också kom att inleda början till slutet för Sällskapet Upsala Gille.

Restaurang & Hotellepoken

År 1838 fick Gillesällskapet sin rätt att driva källare- och traktörsverksamhet i sitt hus vid Fyris torg. Rättigheten innehades av sällskapet men utövandet hade så kallade ”restauratörer”. Den siste i den långa raden av restauratörer var Nils Petter Svanfeldt, som samtidigt var källarmästare på Stadshotellet på Drottninggatan. Svanfeldt, som var en effektiv krögare, tog den 1 oktober 1879 över Gillesällskapets källare- och traktörsrättigheter för att några år snare – den 1 oktober l885 förvärva hela Gillet-fastigheten med inventarier och allt. Köpeskillingen uppgick till då futtiga 118 000 kronor. Brandförsäkringsvärdet uppgick vid samma tidpunkt till 202 000 kr. Det påstods att Gillesällskapets affärer då var i så dåligt skick att de var ”tvungna” att sälja till Svanfeldt, som snabbt utvecklade restaurangen till en högklassig krog, en klassiker för finsmakare.

Genom köpebrev 20 september 1905 blev sonen Henrik Svanfeldt ägare till fastigheten Upsala Gille. Henrik Svanfeldt hade då tidigare varit krögare på Stadshotellet. Men nu tog han över Restaurant Gillet.

Som ny ägare till fastigheten utvecklade han tämligen omgående planer på att bygga om huset och genomgripande ändra dess inredning. Han bestämde sig för att skapa ett modernt Hotell Uppsala Gille och våren 1909 påbörjades ombyggnaden. Husets exteriör, som inte ändrats sedan 1873, fick nu en femte våning och även ett brutet tak. Båda förändringarna bidrog till att förhöja husets monumentalitet.

Invändigt förändrades huset totalt. Nu skapades ett modernt hotell med en väl tilltagen restaurang. Det stora ombyggnadsarbetet avslutades den 6 oktober 1911 med att fastigheten i sin helhet såldes till det då nybildade Uppsala Hotell Aktiebolag med Henrik Svanfeldt som majoritetsägare. Förutom Hotell Gillet ägde Upsala Hotell AB även restaurangerna Rullan och Flustret. Det innebar, att Henrik Svanfeldt var Uppsalas obestridlige krogkung under 1900-talets första hälft.

Pehr von Afzelius
Nils Petter Svanfeldt
Henrik Svanfeldt
Restaurang Rullan
Restaurang Flustret

von Sydowska morden

von Sydowska morden fick sin epilog på Upsala Gille. Dåden, som krävde fem liv, är ett av de medialt mest uppmärksammade brottsfallen i svensk kriminalhistoria. Det hela utspelade sig den 7 mars 1932 i Stockholm och Uppsala.

På eftermiddagen denna ödesdigra dag påträffades häradshövdingen Hjalmar von Sydow och två av dennes anställda, kokerskan Karolina Herou och hembiträdet Ebba Hamn döda i von Sydows bostad i Stockholm. De döda påträffades av två skolflickor i 15-års åldern. Den ena av flickorna var dotter i huset.

Flickornas berättelse för tillkallad polis ledde till att häradshövdingens son Fredrik och dennes hustru Igun efterlystes som skäligen misstänkta för morden.

Efter dådet besökte paret Igun och Fredrik först vännen och tävlingsskytten Sven Hallman. Av honom fick de låna en av hans pistoler. Därefter fortsatte deras resa till Uppsala där de tillsammans med några vänner skulle äta middag. Sällskapet hann inte mer än sätta sig till bords förrän hovmästaren diskret meddelade Fredrik von Sydow att han hade besök som väntade ute i hallen.

Paret von Sydow reste sig och gick ut i foajén där uniformerad polis väntade. Igun von Sydow satte sig på en stol och Fredrik böjde sig ned över henne, som för att kyssa henne. Samtidigt sköt han henne i huvudet med den lånade pistolen för att i nästa sekund avlossa nästa skott mot sitt eget huvud. Båda avled omedelbart. Det hela gick så fort att polisen ingenting hann göra.

Motivet till morden är ännu idag oklart. I skildringar av dramat har nämnts att Fredrik von Sydow var drogmissbrukare och att han hamnat i ockrarhänder[1]. Dessutom lär förhållandet mellan far och son ha varit något ansträngt.

Gamla Gillet på senare tid

Hotell Gillet drevs sedan i huset till 1972 då det flyttade till kvarteret S:t Per mot Dragarbrunnsgatan, där det ligger än idag. In i huset vid Fyris torg flyttade konstmuseet och Uppsala kommuns kulturförvaltning. Universitetet köpte fastigheten 1996 och i samma veva flyttades konstmuseet och kulturförvaltningen till andra lokaler i staden.

Numera finns i anrika Gamla Gillet butiker och kontorsutrymmen av bästa märke. Byggnaden har renoverats och fått en hög teknisk standard. Samtidigt har i renoveringen unika interiörer tillvaratagits och renoverats. Här finns t.ex. bevarat medeltida källarvalv, senare tiders eleganta trapphus, stuckaturer, fönster, spegeldörrar m.m.

I samband med Hotell Gillets flytt till Dragarbrunnsgatan uppstod en het diskussion om vad man skulle göra med Gillet-huset. Kvar från 1960-talets stora rivningsvåg fanns fortfarande kvar inflytelserika politiker och så kallade experter. De ville riva huset. Ett expertutlåtande sade att ”hela husgrunden var genomrutten” och att ”hela huset höll på glida ned i Fyrisån”. En stark lokal opinion[2] satte stopp för rivningshotet och huset – Gamla Gillet – står än idag drygt 45 år senare kvar som en prydnad för staden.



[1]Lär vara ett rätt vanligt motiv även i samband med dagens skjutningar. Inget nytt under solen med andra ord.

[2]Författaren till den här artikeln var stadsbyggnadskommunalråd vid den här tiden och ledde tillsammans med arkitekten Hans Matell arbetet för ett bevarande av Gillet-huset. Är idag – 45 år senare – fortfarande nöjd med resultatet.

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

05.11 | 14:32

Så roligt att läsa. Jag är uppvuxen med "Joffes" Mamma, pappa, faster och morbror jobbade där. Jag har min Fram moped kvar som jag fick ny 1960. Den är nyskick

...
26.10 | 11:09

Hej Martin!

Ta gärna kontakt med mig! Leffe

...
16.10 | 16:29

Som jag skrev i svaret så är berättelsen och återgivningen välskriven. Av Roland.

...
15.09 | 13:14

På loppis i Mariehamn fanns 4 träläster t små barnfötter. Inte hö/vä fot. Undrar hur enkla skor barnen hade.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS