Stadsfullmäktige i Uppsala

Rådhuset i Uppsala

1862 års kommunalförordningar om kommunal styrelse i stad och på landet lade grunden för dagens kommunsystem i Sverige. Mellan den 1 januari 1863 och 31 december 1970 var det Sveriges städer, landskommuner och köpingar som tog sig an uppdraget att skapa ett väl fungerande samhälle. Med de gamla socknarna som bas infördes 1 januari 1863 kommunal självstyrelse i 88 städer, 7 köpingar och 2 358 landskommuner. Landstingskommunen blev vid samma tidpunkt en nyskapelse. Mycket har förändrats sedan dess och då särskilt 1952 resp. 1971 då mera omfattande förändringar genomfördes. I takt med att den offentliga verksamheten byggdes ut kom kommunernas betydelse att förändras, men självstyrelsen var helig och den bevarades.

I januari 1863 sammanträdde för första gången Stadsfullmäktige i Uppsala[1]. Det var då någonting nytt och stort. 1862 års kommunalförordningar hade trätt i kraft och där bestämdes det att i städerna skulle det finnas Stadsfullmäktige och att köpingar och landskommuner skulle ha Kommunalfullmäktige. Kanske var betydelsen inte så stor för gemene man med tanke på att flertalet fortfarande saknade rösträtt[2]. Betydligt viktigare var det för den framtida samhällsutvecklingen och den begynnande industrialiseringen. Stadsfullmäktige i Uppsala övertog vid den tiden ansvaret för en stad, som länge saknat verklig ledning.

Vid den här tidpunkten hade Uppsala uppskattningsvis cirka 8 600 invånare. Men bara 2 000 av dem var röstberättigade, det vill säga lite drygt 20 procent. Valdeltagandet vid det första stadsfullmäktigevalet var lågt. 30 ledamöter skulle väljas. Endast cirka 200 röstade i stadsfullmäktigevalet. Intresset var med andra ord inte särskilt stort. En som den gången valdes in i Stadsfullmäktige var den förmögne mångsysslaren G W Gillberg, idag mest känd för den s.k. ”Gillbergska genomfarten”, som förbinder Fyristorg med Sankt Eriks torg, bara för att genomfarten går genom det hus Gillberg en gång ägde.

I de första stadsfullmäktigevalen röstade man på personer, inte på åsikter och politiska partier. Det ledde till att den första fullmäktigeförsamlingen kom att domineras av handelsmän, hantverkare och universitetsföreträdare. Man kan säga att sammansättningen väl sammanföll med då gällande rösträttsregler (se not 2).

För den som inte kan sin kommunalpolitiska historia kan det finnas anledning att här erinra om att i Uppsala gällde under större delen av 1800-talet – och särskilt åren före resp. efter 1863 - att merparten av stadens utgifter betalades med inkomster från tillverkning, beskattning och försäljning av brännvin, som på den tiden var en i bokstavlig mening rikligt ”flödande” inkomstkälla. Det kan låta märkligt, men så var det.

Kommunreformen ersatte uråldrig organisation

Den nya ordningen med stadsfullmäktige[3] och drätselkammare[4] ersatte en lika krånglig som uråldrig organisation i vilken ingick Allmän rådstuga, som bestod av alla burskapsägande[5], Magistraten, som bestod av borgmästare och rådmän, Borgerskapets Äldste, som var representanter för borgerskapet, och Landshövdingen, som hade överinseende över magistraten och fram till och med 1862 var självskriven ordförande i stadens drätselkammare.

Det var den sociala utvecklingen i landet som framtvingade kommunalreformen 1863. Om man i sammanhanget skulle våga sig på att exklusivt titta på hur förhållandena i Uppsala då var, skulle man lätt inse att ineffektiviteteten och planlösheten i Uppsalas kommunala liv under årtiondena före kommunreformens genomförande gjorde reformarbetet överhängande.

I Uppsala var den inre splittringen en ofrånkomlig realitet. Det fanns flera skäl till detta. Den kommunala styrelsens föråldrade former, som man i och för sig delade med många andra städer i landet, var en anledning. En annan och kanske mera påtaglig var att den dåvarande landshövdingen – Robert von Kræmer – så till den milda grad dominerade[6] den lokala politiken i Uppsala att andra åsikter än hans nästan alltid hamnade i bakvattnet. En tredje orsak var den ständiga dragkampen mellan Magistraten, Drätselkammaren och Borgerskapets Äldste om vem som egentligen skulle styra staden.

Period med många och stora reformer

En del historiker av facket har beskrivit den här perioden i mitten av 1800-talet med att någon egentlig samhällsutveckling inte förekom. Och förvisso, industrialiseringen var i sin linda och de merkantila kontakterna i övrigt var förvisso starkt begränsade. För Uppsalas vidkommande komplicerades situationen dessutom av en kraftig ökning av stadens befolkning. Men något tillstånd av stillastående var det inte. Tvärtom, perioden flödade av reformer och det av sådant slag att man med mitt sätt att se det hela snarare kunde tala om en utveckling från u-land till i-land.

Ett försök att finna tidens signatur, skulle snarare kunna beskrivas med såväl framåtskridande som stillastående. Värt att notera är, att fortfarande under 1850-talet hade röstägande uppsalabor, som ivrade för att bevara så mycket som möjligt av det gamla, ett visst övertag. Men behovet av förändring växte sig allt starkare. Historien om hur Uppsala ändå till sist, 1866, fick sin järnväg hör till de mera spännande inslagen i stadens mer än 1000-åriga historia och vittnar definitivt inte om något ”stillastående”.

Handlarna och hantverkarna gick i bräschen

Det var handlarna och hantverkarna, som - i kölvattnet av utökad näringsfrihet och högkonjunktur – livfullt började ta del i uppkomna diskussioner om byggandet av en järnväg förbi Uppsala. Dessa diskussioner födde i Uppsala en för tidsandan välgörande optimism.  Här fanns i staden en starkt förankrad hantverkstradition. Snickerier, skrädderier, skomakerier, garverier, och små mekaniska verkstäder (smedjor) förekom - i förhållande till ortens storlek - i ganska stor omfattning. 

Järnvägsfrågans lösning – Uppsala eller Örsundsbro - blev för det nyvalda Stadsfullmäktige något av en ödesfråga. Här var det stadens framtidsutsikter som stod på spel och utsikterna förbättrades knappast av att man samtidigt från Stockholms sida ansträngde sig till det yttersta för att flytta Universitetet från Uppsala till huvudstaden.

Men det fanns även andra frågor av betydelse, som det nya Stadsfullmäktige hade att anpassa sig till. Fram till 1879 varierade den lokala tiden beroende på var i landet man bodde. Haparanda låg t.ex. 53 minuter före i tid än Strömstad. Det var opraktiskt. Samma tid över hela landet ville man ha och den 1 januari 1879 ställdes alla klockor om i landet. Men det tog ett 10-tal år av diskussion att enas om vad som skulle vara ”svensk normaltid”.

Samma år som klockorna ställdes om skedde en lika stor som omskakande reform, som det nya Stadsfullmäktige hade att hantera. De gamla måtten skrotades. Sättet att mäta och väga, som fram till 1879 angetts i alnar, famnar, fjärding, kanna, skäppa, läst, fat, skålpund, tunnland, kappland, fot, etc. ersattes med meter, kvadratmeter och kilogram. Det här var en knepig reform och ännu idag 140 år senare förekommer användandet av måttenheter som tunnland, aln, fot etc.

I Sverige hade vi sedan 1534 handlat med riksdaler och mark. Bara under 1800-talets första hälft hade vi haft flera helt olika valutor: riksdaler specie, riksdaler banko, riksdaler riksgälds och riksdaler riksmynt. Det här blev med tiden krångligt och otidsenligt och vållade såväl Stadsfullmäktige som den begynnande industrialiseringen stora problem. Den tänkta latinska myntunionen med francen som gemensam valuta krossades efter det att Frankrike besegrades av Preussen i 1870-71 års krig mellan de båda länderna. Efter detta fanns det ingen som ville ha den valutan.

Dåtidens politiker i Sverige började då fundera över en något mindre valutaunion; nu mellan de skandinaviska länderna. Behovet av en ny valuta bedömdes som stor och motiverades av att det var svårt för de små länderna att få sina resp. valutor respekterade ute i världen och när Sverige nu industrialiserades och den svenska exporten ökade var det nödvändigt att landets valuta respekterades.

De tre skandinaviska länderna Sverige-Norge (då i union med varandra) och Danmark inledde förhandlingar om att de tre länderna skulle övergå till guldmyntfot och att ha kronor och ören som gemensam valuta. Till en början - den 1 april 1873 - bestämdes att Sverige och Danmark skulle börja handla i kronor och ören medan Norge var försiktigare och anslöt sig först 2 år senare. För Sveriges del innebar beslutet att vi övergav riksdalern och marken som myntenheter till förmån för kronor och ören.

Andra mer eller mindre revolutionerande företeelser under samma tidsepok, som påtagligt berörde stadsfullmäktiges arbete, var uppfinningar som telegrafen och telefonen, användandet av frimärken, elektriciteten, reformer om ökad näringsfrihet, upplösningen av skråväsendet, upplösningen av de fyra stånden, m.m.

Folkets valda ombud

Förutsättningarna för att en ny institution av Stadsfullmäktiges karaktär skulle bli en framåtsiktande organisation var naturligtvis beroende av det sätt dess verksamhet startade. I formellt hänseende var förändringen kanske inte så stor. Stadsfullmäktige efterträdde bara sockenstämman men genom sin ställning som folkets valda ombud kom Stadsfullmäktige att få en starkare ställning. Det stora problemet var Magistraten, som envist höll fast vid att det var Magistraten och ingen annan som var stadens styrelse.

Det nya Stadsfullmäktiges framtid var naturligtvis beroende av det sätt på vilket dess verksamhet startade. I formell mening hade fullmäktigeförsamlingen – i sin egenskap av att vara befolkningens valda ombud – en stark ställning. Samtidigt var församlingen en skara på trettio personer, som valts – inte som bärare av något politiskt program utan efter sin ”ställning” i samhället, dvs. en skara med liten eller ingen samarbetsvana. Mot den bakgrunden var valet av ordförande oerhört viktigt. Här gällde det att finna en person, som med kunnighet och styrka kunde möta de ständigt återkommande konflikterna med Magistraten, som ängsligt höll på sin gamla ställning som stadens styrelse. I Uppsala föll valet av ordförande på professor Sigurd Ribbing.

Det var ett val som förvånade många. Ribbing hade inte visat något intresse för kommunalpolitik. Han var mest känd som den fruktade tentatorn i teoretisk filosofi. Men valet visade sig vara ett lyckokast. Ribbing grep sig an uppdraget med stort ansvar och visade snabbt att han var väl medveten om sin egen och Stadsfullmäktiges betydelse. Varken landshövding eller magistrat rådde på honom.

Ett exempel på detta var när Magistraten, som menade att stadsfullmäktige egentligen bara var en ersättning av tidigare Borgerskapet äldste, kallade fullmäktige till att - inför Magistraten - välja stadens bevillningskommitté. Ribbing såg då till att fullmäktige verkställde valet dagen före. När detta var gjort kunde han torrt och sakligt meddela borgmästaren och Magistraten att han ”inte kände någon annan beslutsform genom vilken fullmäktige kunde utöva sin valrätt” och att det som skulle göras redan var gjort.

De första årens konflikter med Magistraten bottnade som regel i principiella motsättningar, som ibland kunde förefalla gälla oväsentligheter, där prestigen gick före saken. Så var det t.ex. när Stadsfullmäktige remitterade förslag till ny ordningsstadga till Magistraten för att få del av dess synpunkter. Magistraten, som inte ville bli trampad på tårna, förklarade den gången ”att den ingalunda var något remissorgan utan som stadens styrelse skulle ta det slutliga beslutet om ny ordningsstadga”.

Så här höll man på under Stadsfullmäktiges första år i Uppsala. Sigurd Ribbing, som bättre än alla andra i Uppsala hade klart för sig vad syftet med den nya kommunalreformen var och vilka formalia som gällde, visade snabbt vem som bestämde. Och han gjorde det på ett sådant sätt att resultatet långsiktigt blev väldigt bra. Att den kommunala makten senare – under Wilhelm Ulanders period (1863 – 1876) – successivt gled över till Drätselkammaren (idag kommunstyrelsen) är en annan historia på samma tema.

 



[1]I valet 1966 valdes den sista stadsfullmäktigeförsamlingen i Uppsala. Författaren till denna artikel invaldes då som representant för Centerpartiet i den församlingen.

[2] Endast personer med viss inkomst eller förmögenhet hade kommunal rösträtt 1862-1918.

[3]Valda av Allmän rådstuga åren 1862-1919 och i allmänna kommunalval 1920-1970. Stadsfullmäktige avskaffades 31 december 1970 och ersattes då med Kommunfullmäktige.

[4] Tillsattes av Stadsfullmäktige under åren 1863-1970. Drätselkammaren avskaffades 31 december 1970 och ersattes då med Kommunstyrelsen.  I Uppsala inrättades drätselkammare redan 1816 med landshövdingen som självskriven ordförande. Drätselkammaren valdes av Allmän rådstuga och kom att ”tävla” med Magistraten och Borgerskapets Äldste om vem som egentligen bestämde i staden.

[5] Det var köpmän och hantverkare som beviljades burskap och Magistraten som beviljade burskapet. Burskap förpliktigade till omsorgs- och ansvarsfullt utövande i näringen. När ny riksdagsordning kom 1866, då ståndsriksdagen avskaffades, upphörde borgerskapets politiska och ekonomiska betydelse i samhället

[6] I stadens drätselkammare var von Kræmer på sin tid självskriven ordförande och här såg han till att beslutsparagraferna utmynnade i frasen: ”och beslöt herr landshövdingen med drätselkammaren att….” osv.; von Kræmers självmedvetenhet var med andra ord näst intil utan begränsninig-


 

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Carl-Erik Ringh | Svar 21.03.2018 17.13

Intressant historisk berättelse från början ,till våra dagar

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

20.07 | 13:35

Roland Agius

Hur stor brukar en infiltrationsanläggning bli? Hur mycket hörs den? Ska den ligga på ett särskilt avstånd från befintliga bostäder?

...
18.06 | 13:15

Har jobbat i företaget sedan 1960-2009 o jobbar fortfarande

...
14.06 | 15:39

Hej! Intressant att läsa om Lindvalls kaffe! Var gång jag kört in i Uppsala ligger huset där. Lindvalls finns även på Öland. Vad finns nu i lanterninbyggnaden ?

...
10.06 | 09:51

Mycket bra - Möjligen kan man komplettera med andra viktiga personer. Viktiga i både positiv och NEGATIV bemärkelse.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS