"Syskrinet" och "Sju Helvetes Gluggar"

I hörnet av Bäverns gränd och Östra Ågatan fanns förr i tiden två lika välkända som oansenliga hus, som i folkmun döptes till ”Syskrinet” och ”Sju Helvetes Gluggar”. Båda husen var reliker från tiden närmast efter 1766 års stadsbrand. I sina kommentarer till ”Gluntarne” har skalden Gunnar Wennerberg betecknat den del av Uppsala där ”Syskrinet” och ”Sju Helvetes Gluggar” fanns (Islandet) som rena slummen. Enligt Wennerberg var området ifråga under hans studentår i Uppsala (1840-talet) ”en smutsig och illa bebyggd förstad mest bebodd av slödder, tävlande i vanrykte med …. Rackarnäbben[1]; känt såsom tillhåll för mycken dålighet”.

”Jag bor i den del av Upsala, som kallas Islandet och har utsikt åt ån och nyaste bron strax vid landningsplatsen för ångbåtarna. Huset, som jag bor uti, är ett litet rött envåningshus med torvtak och en liten kull (frontespis låter för ståtligt) ovanpå, i vilken jag huserar. I yttre rummet eller det som ligger öfver porten har jag en gammal pulpet, som åtföljer rummet, och i den har jag kläder och mitt socker och kringlor; vidare står där mitt klaver, och på tredje väggen hänger mina gångkläder, emedan något kontor ej finnes. Dock har jag hängt öfver dem en gammal rullgardin som åtföljer rummen. I inre rummet har jag min säng, mitt bord, 2 stolar, en byrå och mina bokhyllor, och med matta på golvet och gardin kring sängen tar sig ju detta bra ut?”

Detta utdrag ur ett brev som Gunnar Wennerberg 1843 skrev till sin mor, ”prostinnan Wennerberg”, ger en näst intill fotografiskt återgiven bild av en studentbostad i Uppsala för 175 år sedan. Brevet är illustrerat med en egenhändigt gjord teckning av det hus i vilket bostaden fanns. Många har gjort gällande att den bostad Wennerberg beskriver i brevet skulle ha funnits i ”Syskrinet”. Som belägg för den tesen åberopas likheten mellan ”Syskrinet” och hans teckning av det hus där studentbostaden fanns. Likheten mellan originalet och det tecknade huset är påtaglig men visar ändå att det måste röra sig om två skilda hus.

”Syskrinet”

”Syskrinet” fanns på adressen Östra Ågatan 57 och hade där som närmaste granne på nr 59 en ”vidunderlig och vanprydlig byggnad” som studenthumorn döpte till ”Sju Helvetes Gluggar”. Om det ”otäcka” namnet skrev Wennerberg i kommentaren till ”Gluntarne” att det ”ej utan skäl” hade uppkommit ”dels av de sju fula utbyggen den hade på taket, dels av sin diaboliska natur under taket”.  

Huset som kallades ”Syskrinet” byggdes ett par år efter 1766 års brand. Gårdstomten, som varit bebyggd sedan 1670-talet, ödelades; först vid 1702 års stora stadsbrand och senare även vid 1766 års stadsbrand. Det var ett par år efter den senare branden, som änkan Christina Fröberg lät bygga ”Syskrinet” som bostad åt sig själv. Fast tillnamnet ”Syskrinet” fanns inte med då. Det namnet kom långt senare.

Varför huset kom att kallas ”Syskrinet” är svårt att veta. Den mest sannolika tesen är att namnet är knutet till skräddarmästaren Per Lundin (ägare till huset åren 1841-1854), som i början av 1840-talet lät bygga om huset till skrädderiverkstad och bostad åt sig själv och sin familj. I tiden stämmer det också väl med den tid, då de glada skämten som bäst florerade i den första generationen av Juvenaler och Gluntar.

I mitten av 1850-talet förändrades situationen påtagligt. Fram till dess hade huset bebotts av ett fåtal personer. Från och med 1855 inträder ett nytt förhållande då antalet boende i huset kraftigt utökas. Enligt husförhörslängden bor plötsligt ett 25-tal personer i huset, som då rymde 5 rum, 2 kök, förstuga och 1 skrubb. Det var folk i små omständigheter som på det här sättet tvingades att - i bostadsbristens Uppsala - lösa sin bostadsfråga. Här möter vi ett av de många problem – ökad inflyttning till staden – som uppstod till följd av jordbrukets på Uppsalaslätten pågående rationalisering och den begynnande industrialiseringen.

För ännu långt in på 1800-talet bodde över 90 procent av Sveriges befolkning på landsbygden och hade sin försörjning i jordbruket. Jorden brukades med metoder som förekommit i hundratals år och var till hundra procent ekologiskt. Detta i kombination med befolkningsökningen gjorde att skördarna inte räckte för att mätta befolkningen. Många svalt och valde att emigrera; företrädesvis till Amerika.

Samtidigt ökade befolkningen – på grund av ”freden, vaccinet och potäterna” som Esaias Tegnér uttryckte det. Under 1800-talet fördubblades befolkningen i Sverige från två till fyra miljoner invånare och då hade ändå nära en miljon svenskar flyttat till Amerika.

Trots omfattande nyodlingar räckte jorden inte till åt alla. Antalet egendomslösa (jordbruksarbetare, drängar, pigor, statare, torpare och backstugusittare) ökade i antal. Det här var grupper i samhället som var ett slags ”tillfällighetsarbetare”, som oftast var arbetslösa och som levde i stor fattigdom.

Det var först på 1860-talet som den här övertaliga landsbygdsbefolkningen i någon större omfattning började flytta in till städerna där de fick arbete i de nystartade industrierna. De bodde trångt i trista, enformiga hus (som t.ex. ”Syskrinet”) där de oftast fick dela bostad/säng med andra människor utanför familjen. Här finner vi förklaringen till att ”Syskrinet” plötsligt överbefolkades. Till detta kom att superiet var synnerligen omfattande under större delen av 1800-talet. Många trodde på fullt allvar att brännvinet var enbart nyttigt.



[1] Med Rackarnäbben avsågs kvarteret Hörnet och dess närmaste omgivning; öknamnet föranleddes av att bödelsgården låg i kvarteret som den dåvarande stadens utpost mot nordväst.

"Sju Helvetes Gluggar"
"Syskrinet"
Albin Ruhngårds skapelse på Ö. Ågatan 59
Albin Ruhngård
Huset där Gunnar Wennerberg bodde

”Sju Helvetes Gluggar”

Fastigheten Östra Ågatan 59 (hörnet av Östra Ågatan och Bäverns gränd), som i folkmun kom att heta ”Sju Helvetes Gluggar” eftersom man tyckte att dess utseende var rent ut sagt fult, har sin egen historia. Uttrycket ”sin diaboliska natur under taket” ska läsas som att där bedrevs en verksamhet som kunde liknas vid en bordell. Byggnaden rymde dessutom en av stadens mer beryktade krogar och det var i snacket därifrån det påstods att det pågick både det ena och det andra på andra våningen.

Huset revs 1935 och det föll på Byggnadsfirman Albin Ruhngårds[1] lott att som entreprenör bygga det funktionalistiska hus som än i dag finns kvar på platsen. I det nya huset inrättades en ny krog i samma hörna. Det var Restaurang Skeppet som hade en avdelning som var ett av stadens mera kända ölkaféer.

Idag drivs den restaurangen som Bryggeriet Ångkvarn och är Uppsalas första bryggeripub, sprungen ur en lika lång som rik uppsaliensisk industrihistoria som går tillbaka till Uppsalas industrialisering under andra halvan av 1800-talet. I den historien ingår både Upsala Bayerska Bryggeri, som bildades 1865, och Upsala Ångkvarn, som bildades 1874, med H W Söderman d.ä.[2] som huvudaktör vid båda företagens bildande. En poäng i sammanhanget är att två av grundarna till Bryggeriet Ångkvarn – Erik Bennbom och Henrik Söderman ­­– är barnbarnsbarnbarn till H W Söderman d.ä. och nu för de familjetraditionen vidare.

Prästen skapade huset med de sju gluggarna

Det var en präst (komminister) i Helga Trefaldighets församling – Erik Blomberg hette han – som 1815 köpte och byggde om huset på Östra Ågatan 59 och då försåg det med sina ”vidunderliga och vanprydliga” vindskupor. I huset fanns också en krog av ”enklare sorten”. Hit   styrde enligt Gunnar Wennerberg Glunten och Magistern sina steg sedan de ratat Gillet, Äpplet, Scylla, Gästis och Blaffens änka.

Strax efter det att Blomberg blivit ägare till huset fick han magistratens[3] tillstånd att bygga till en våningsbyggnad innehållande två rum. Komminister Blomberg, som var en praktiskt lagd andans man, nöjde sig inte med detta. Självsvåldigt utvidgade han magistratens tillstånd och lät överbygga hela huslängan och skapade därmed huset med de sju gluggarna, som enligt Blombergs tycke blev ”till stadens prydnad”.

Men om detta rådde det delade meningar. En som var av motsatt uppfattning var stadsfiskalen Ekström, som menade att en ”så vidunderlig och vanprydlig byggnad, tillika vådlig för elden, icke kunnat få lov att uppföras”.

Något åtal blev det inte; måhända var fiskalen inte alltför säker på sin sak. Hans uppfattning i skönhetsfrågan fick dock senare allmänhetens gillande då komministerns skapelse av studenthumorn döptes till ”Sju Helvetes Gluggar”. Kanske bidrog också verksamheten av ”diabolisk natur under taket” i någon mån till det vedervärdiga namnet.

Men var i området bodde Gunnar Wennerberg?

Men var i området låg då den torvtäckta byggnad med de två vindsrummen i frontespisen där Gunnar Wennerberg bodde som student i Uppsala 1843-1844? Var fanns då det hus som – inte var ”Syskrinet” och inte var ”Sju Helvetes Gluggar” –  ändå var ett hus som utseendemässigt påminde om ”Syskrinet”?

Det finns flera teorier om detta. Den mest sannolika teorin har måhända sin början i ett köpebrev från den 18 januari 1770. I det köpebrevet byter en relativt ny torvtäckt byggnad - med två vindsrum i frontespisen och med den utsikt Wennerberg beskriver i brevet till sin mor - ägare. Adressen är/var Östra Ågatan 63. Det huset ersattes 1850 med ett nytt hus som ännu idag finns kvar.

Såväl ”Syskrinet” som ”Sju Helvetes Gluggar” revs 1935 och Uppsala förlorade därmed ett pittoreskt inslag i stadsbilden.



[1] Albin Ruhngård föddes i Uppsala 1884. I början på 1920-talet övertog han sin fars, byggmästaren Alfred Johansson, byggnadsfirma och bildade då Byggnadsfirman Albin Ruhngård. Ruhngård var en byggmästare av den gamla stammen. Med praktisk erfarenhet i bakfickan visste han hur bra hus skulle byggas. Sett med dagens perspektiv framstår bostadsbyggandet på 1930- och 1940-talen som en idyll med småskaliga objekt och ett närmast hantverksmässigt uppförande av husen. Men vi kan vara alldeles säkra på att byggandet hanterades av skickliga yrkesmän som stod ”marknaden”, dvs. de som skulle bo i husen, nära och därmed också kunde se vilka behov som förelåg. Albin Ruhngård tillhörde den kategorin och han har som byggmästare i Uppsala lämnat många spår efter sig i form av välbyggda hus. Östra Ågatan 59 är ett exempel på detta.

[2] Ingen gjorde mer än denne H W Söderman då det gällde att industrialisera Uppsala.

[3] Magistraten var i Sverige från medeltiden till 1862 års kommunreform det högsta styrande organet i städer med egen jurisdiktion.  Uppsala var en sådan stad. I mindre städer hade man stadsstyrelse. Ordförande i magistraten var stadens borgmästare. De övriga medlemmarna kallades rådmän. Borgmästare och rådmän var också stadens rådhusrätt.

 

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

07.10 | 21:24

Min morfars far, Sven David Ragnar Welén omkom där 1936. Samma person?

...
05.10 | 11:43

Intressant läsning om St Eriks och min farfar Anders Starup!

...
04.10 | 02:44

Intressant - minns den nybyggda fabriken i Librobäck som Matell & Nordström arkitekter hade ritat ett kontor till med en glasad pyramid på taket.

...
03.10 | 00:39

Det sägs att en släkting till mig, Frans Joakim Lundmark (1878-1963), var fabrikör vid AB L E Larsson & Co. Stämmer det och i så fall tidsperiod?

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS