Hade det gått sakta tidigare så gick det desto fortare nu. Koncession (tillstånd) och beviljande av statslån meddelades och järnvägsbyggets påbörjande kom
nu med en rasande fart. Den 1 maj 1908 beviljades koncession å järnvägen, den 23 april 1909 erhölls statslån till belopp av 1 040 000 kr (lika stort som aktiekapitalet) och den 1 september 1909 kunde
firman Bröchner, Larsen & Krogh påbörja banans byggande.
I allt väsentligt byggdes järnvägen under åren 1910-1912. Även om allt långtifrån
var färdigt den 14 maj 1912 var det mesta dock i sådant skick att det gick att öppna järnvägen för trafik den dagen. Inte minst av ekonomiska skäl bedömdes det viktigt att så fort som möjligt få inkomster
från en då kommande person- och godstrafik. Det verkade som att bolaget styrelse redan från början anade att investeringen i sig inte skulle bli någon lysande affär.
Då
järnvägsbygget nalkades sin fullbordan visade det sig att bygget skulle bli dyrare än man från början räknat med. De pengar bolagsstyrelsen förfogade över räckte inte till. Styrelsen nödgades därför
vid två tillfällen, dels under hösten 1911 och dels under vintern 1912, vända sig till aktieägarna med hemställan om ytterligare bidrag i form av borgen för ett bolagets lån till ett sammanlagt belopp av 250 000 kr.
Till dessa vädjanden sa aktieägarna ja.
Sedan banan slutbesiktigats kunde man notera, att produktionskostnaden för hela järnvägsprojektet inklusive rullande material stannade vid 2 483
445 kronor (penningvärdet var ett annat då), vilket var något mera än vad man från början räknat med. För dessa pengar fick man emellertid en 41,3 kilometer lång normalspårig järnväg inklusive
6-7 stationsbyggnader med tillhörande förråd, bangårdar och signalsystem och fem broar varav en var en svängbro över Örsundaån.
Järnvägsprojektet i sig blev
aldrig någon lysande affär. Till en början såg det bra ut. Under de första 6-7 åren av järnvägens verksamhet lyckades man att nå positiva resultat i verksamheten. Från 1920, med undantag av 1922, pekade
bokslutet på ökande underskott och verksamheten gick med förlust i stort sett varje år. Och den ekonomiska sitsen förbättrades naturligtvis inte då man 1934 upptäckte att en av järnvägens tjänstemän
under flera års tid förskingrat pengar från bolaget. Den upptäckten ledde till att järnvägsbolaget den 23 februari samma år försattes i konkurs. Konkursförvaltaren drev verksamheten vidare några år
men i september 1937 köptes järnvägen med stationsbyggnader och andra tillbehör in av Statens Järnvägar (SJ) på exekutiv auktion för blygsamma 200 000 kr. Värt är då att notera att projektet 25
år tidigare hade kostat nära 2 500 000 kr att bygga.