Fabriks AB Osmund

När Svenska frihjulsnavfabrikens mekaniska verkstad i Uppsala, som tillverkade frihjulsnav åt såväl Nymans verkstäder som Josef Eriksson cykelfabrik (Fram) 1912 ombildades bytte företaget namn till Fabriks AB Osmund. Men det var inte bara ett namnbyte. Även produktionen fick en helt annan inriktning. Frihjulsnavet ersattes med tillverkning av olje- och gaseldade industriugnar, elektriska ugnar, härdugnar, smidesugnar, blåsmaskiner och nitritvärmeugnar. Osmunds tillverkade också lokomotivhjulringar, evakueringsventiler, högtrycksfläktar, transportrullar till brädgårdar m.m. 1936 infördes i produktionsprogrammet en patentskyddad tillverkning av temperaturregulatorer, som marknadsfördes under namnet ”FABO”.

Bakom den här omvandlingen stod en ingenjör Sidén tillsammans med bagarmästare Carl Åberg och direktör Arvid Hedfors med den senare som verkställande direktör.

Företaget höll till att börja med till i hörnet av Svartbäcksgatan och Fabriksgatan i lokaler som tidigare rymt Svartbäckens Brännvinsbränneri och Monas danssalong (senare biograferna Saga och Edda). I takt med att tillverkningen ökade krävdes nya och större lokaler och 1918 flyttade företaget in i då nya fabrikslokaler på Norra Kungsgatan 6–8 (sedermera Adilsgatan 5–7) i Svartbäcken. 1947 var det dags för nästa flytt, den här gången till nybyggda lokaler på Sågargatan 9–11 i Kungsängen.

Från att ha varit en mindre verkstad utvecklades Osmunds till ett stort företag med specialinriktad produktion. I stadsdelen Kungsängen i Uppsala fanns som nära grannar ett knippe tunga verkstadsindustrier. Förutom Osmunds fanns där även Stål & Maskin AB och Tullgarns Gjuteri & Mekaniska Verkstad AB.

Under krigsåren på 1940-talet hade företaget 175 anställda. Produktionen var då huvudsakligen inriktad på vedeldade och elektriska ugnar. Leveranserna gick då i allt väsentligt till mottagare i Sverige, Finland, Norge och Danmark. Efter kriget nästan halverades antalet anställda. 1953, då sönerna Karl Einar och Kurt tog över ledningen av företaget efter fadern Karl Einar Lundberg, hade företaget ett 90-tal anställda.

Osmunds hade under en lång följd av år, från 1927 till 1953, en synnerligen expansiv period med ingenjör Karl Einar Lundberg som verkställande direktör i företaget. Som sådan efterträddes han av sin äldste son och namne. På 1970-talet hade företaget ökat till något över 100 anställda. Osmundfabriken i Uppsala och dess produktion var då välkända i stora delar av världen.

Osmund  -  ”ibland de första detta rikets producter uti järn”

Osmund är annars ett ord, som under medeltiden var förknippat med ämnesjärn ur blästerugnar. Redan i mitten av 1300-talet var osmundjärnet ett känt begrepp inte bara i Sverige utan också i resten av Europa.

I ett gammalt "Bergverks Lexikon" från 1700-talet kan man under rubriken "Osmundssmide" läsa: "Säkrast är dock det, att osmund varit ibland de första detta rikets producter uti järn, och det mycket allmänt, hälst uti de mäst aflägsne och skogrikaste provincier, långt förrän konsten att kola varit bekant, och kan hända redan uti Hedentima, då Dvärgasmidet idkades ---- Uti början af 13:e Seculo var redan osmund en handelsvara, som exporterades till utländningar ----".

Ingen vet med säkerhet varifrån ordet osmund kommer. Men järnet, som kallades osmund, kom i alla fall från Sverige. Det äldsta belägget på ordets förekomst lär vara en holländsk tullhandling från år 1252, där det betecknar ett från Sverige importerat järn.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                               Men vad finns det för samband mellan den suggestiva Osmundfiguren med sitt fängslande utseende och företaget Fabriks AB Osmund, som valt att använda honom som sitt firmamärke? I det ovan citerade lexikonet talas det om ”dvärgasmide i hedentima”.  Det är ett uttryck med suggestiv innebörd och hör samman med smideskonstens barndom. När Fabriks AB Osmund själva skulle förklara sambandet mellan Osmundfiguren och företaget tyckte man att namnet Osmund var väl värt att bevara. Här fanns, menade man, samma klang av mystik och hednatro som i uttrycket ”dvärgasmide i hedentima”. Och menade företaget: ”Vi sätter en ära i att åt nutid och eftervärld kunna bidra till att hålla levande ett namn med så stolta traditioner.

Ett klokt val skulle jag vilja tillägga.

Vikande stålkonjunktur och generationsskifte ändrade på förutsättningarna

Inför ett generationsskifte beslöt ägarfamiljen Lundberg 1976 att sälja Osmunds till Tabo Industriugnar i Stockholm. Detta företag konstruerade och sålde ugnar, speciellt krematorieugnar. Osmunds var då fortfarande ett lönsamt företag och hade 66 anställda. Året därpå övertog Tabo också AB Gränges Engineering som ett par år tidigare övertagit tre andra företag inom ugnsbranschen – E Eriksson Maskin AB, Electrolux Wascator i Alingsås och Ugnsbyggnadsbyrån i Växjö. Tabo hade efter detta sammanlagt ca 290 anställda.

År 1978 beslutar företaget att rationalisera och slå ihop de fem enheterna och koncentrera verksamheten till en plats. Det blev Uppsala där den största tillverkningsenheten låg. Man skulle samtidigt skära ner antalet anställda, främst minska antalet tjänstemän, och planerade att efter omställningen ha 176 anställda. Den dåvarande kommunledningen i Uppsala visade stort engagemang och lyckades också få företaget till kommunen. Avgörande för beslutet var att kommunen köpte företagets fastighet och gav ett lån för att bygga ett nytt kontorshus. Bolaget bytte samtidigt namn till Ugnsbolaget Tabo AB (UTAB).

Omfattande export

Många av Osmunds produkter exporterades till de flesta av Europas länder men också till länder i Sydamerika, Asien och Afrika. Hösten 1979 blev t.ex. författaren till detta opus (då finanskommunalråd i Uppsala) uppringd av den kinesiska ambassaden, som berättade att de på besök hade en delegation hemifrån vars uppgift uppgavs vara att reformera det kinesiska begravningsväsendet. Delegationen ville göra ett studiebesök hos Uppsalabolaget för att närmare titta på deras industri- och kremeringsugnar.

Kineserna var då inte medvetna om att Osmunds 1976 köpts upp av Ugnsbolaget Tabo som i sin tur 1979 ingick som en tung del i Ugnsbolaget Tabo AB (UTAB) med huvudkontor i Uppsala. Då jag informerade UTAB:s VD om det kinesiska besöket kom direkt hans spontana marknadsanalys: ” En miljard kineser och alla ska de dö”. Marknaden för kremeringsugnar bedömdes med andra ord som näst intill oändlig.

Någon affär blev det inte den gången. Den vikande stålkonjunkturen kombinerad med en del andra problem gjorde att UTAB hamnade i ett svårt ekonomiskt läge och förlusterna hopade sig. Redan i december 1979 inställde man betalningarna och 1980 var konkursen ett faktum. Ett 90-tal anställda förlorade sina arbeten och Uppsala blev ett fint industriföretag fattigare.