Eriksgata

Det medeltida Sverige var ett valkungadöme. Så förblev det fram till 1544 då Gustav Vasa drev igenom att kronan skulle ärvas inom hans ätt. De medeltida kungavalen ägde som regel rum på Mora äng strax söder om Uppsala.  I Gamla Upsala fanns sedan den kyrka som var centrum för det svenska ärkestiftet fram till 1252, när kyrkan brann. Här skulle kungakröningarna äga rum.  Vid Mora äng finns i den oansenliga museibyggnaden bevarad en stenhäll, på vilken den nyvalde kungen placerades men också ett antal stenar med olika inskriptioner (Mora stenar), som påminner om tidigare kungaval[1].

 

För den som blivit vald till kung var det viktigt att han också fick valet legitimerat. För att få den saken ordnad arrangerades en eriksgata[2] där den nyvalde kungen kunde visas upp, godkännas och hyllas. Syftet med resan var att bekräfta kungens överhöghet och legitimitet i de viktigaste landskapen i dåtidens Sverige. Val av kung vid Mora stenar i Uppland var förbehållet upplänningar eller snarare svear i de tre folklanden Tiundaland, Attundaland och Fjädrundaland . Därmed uppstod ett behov av att få kungavalet bekräftat i de andra delarna av riket Sverige. Eriksgatan startade och avslutades i Uppsala.

 

Traditionen har sitt ursprung i medeltidslagarna som bestämde, att den nyvalde kungen skulle företa en färd till de viktigaste landskapen. Färden ingick i kungatillsättningsproceduren. Kungen skulle motta landskapens erkännande, svära folket frid och lova att hålla deras lagar. Han hyllades sedan vid tinget.  I Upplandslagens Kungabalk från 1296 beskrivs utförligt bland annat färdvägen och hur kungen skulle rida medsols. Eriksgatan var också under medeltiden en resa av stor politisk betydelse, en integrerad del av kungavalet och trontillträdet. Varför Uppsala tilldelades en så stor betydelse att staden fick bli såväl startpunkt som slutmål för eriksgatan att svårt att veta. Historikerna är oense.

 

Uppsala var då som nu en kyrklig centralort i landet men knappast någon politisk. Här residerade ärkebiskopen, som ifråga om makt inte stod långt efter kungen, först i Gamla Upsala och från och med andra hälften av 1200-talet i det nuvarande Uppsala. Detta gav kyrkan – och därmed Uppsala – en mera påtaglig inverkan på utvecklingen av eriksgatan. Kyrkans betydelse blev än större av att man på den här tiden på fullt allvar ansågs att kungen fått sin makt av Gud, och att det var det som gav honom legitimitet som härskare. Den gudomliga sanktionen förstärktes genom kröningen, då det kyrkliga överhuvudet – ärkebiskopen – smorde kungens huvud med helig olja och gav honom härskarinsignierna krona, riksäpple, spira och svärd.   Det ska också noteras, att det kristna kungariket de facto successivt hade ersatt det konglomerat av hövdingadömen som funnits tidigare.



[1] En kungasten berättar t.ex. om Karl Knutssons hyllning den 28 juni 1448. Så här lyder texten översatt från latinet: ”Herrens år 1448 på 28 dagen i månaden juni eller apostlarna Petrus och Paulus dag, valdes adelsmannen Karl Knutsson (Bonde), riddare, till nationaliteten svensk, till Sveriges konung.”

[2] Den färd till de olika landskapen som en nyvald kung gjorde under medeltiden. Rutten var bestämd i landskapslagarna. Varje landskap skulle ge den nyvalde kungen lejd och gisslan innan denne fick rida in i landet. När kungen anlände till tinget skulle han svära att vara landskapets invånare trogen och inte bryta rätt lag i deras land. Eriksgatan omtalas första gången 1210. 

Val av kung var förbehållet upplänningar eller snarare svear i de tre folklanden Tiundaland, Attundaland och Fjädrundaland
Den medeltida eriksgatans sträckning
Museibyggnaden på Mora äng
Kungaval på Mora äng. Här har den nyvalde kungen stigit upp på den kungliga stenen
Mora stenar

När kungavalet på Mora äng väl var över skulle valet bekräftas av lagmännen i de andra lagsagorna (landskapen). Och det är här eriksgatan kommer in i bilden. I Magnus Erikssons landslag från cirka 1350, kan vi läsa:

 

 

Nu skall konungen rida sin eriksgata, och landens män skola följa honom och giva honom gisslan, sådan att han är trygg och säker, och svärja denna ed som förut är sagd. Och konungen skall i varje land och lagsaga lova, att han skall hålla alla sina eder till dem, som han svor i Uppsala, då han först togs till konung.

§1. Nu skall han rida medsols genom sitt land. Då skola de som bo i Upplands lagsaga följa honom genom sin lagsaga till Strängnäs. Där skola södermännen taga emot och möta honom med lejd och gisslan och följa honom till Svintuna. Där skola östgötarna möta honom med sin gisslan och följa honom genom sitt land till mitt på skogen Holaved. Där skola smålänningarna möta honom och följa honom till Junabäck. Där skola västgötarna möta honom med lejd och gisslan och följa honom till Romundeboda. Där skola närkingarna möta honom och följa honom genom sitt land till Oppbåga bro. Där skola västmännen möta honom med lejd och frid och följa honom till Östens bro. Där skola upplänningarna möta honom och följa honom åter till Uppsala.

§2. Då är denne konung lagligen kommen till land och rike, och har ridit sin eriksgata. Han är vald såsom lagen säger och har med ed och ord gjort sina land och landens män allt det som han är skyldig dem och de det de äro honom skyldiga att göra.”

 

När traditionen med eriksgata började är det ingen som vet. Däremot är det helt säkert och väl dokumenterat att Magnus Eriksson (kung 1319 – 1364) gjorde sin eriksgata 1335. Anledningen till att den kom så sent var att han valdes till kung i späd ålder och att han under sina första tretton år som kung var omyndig. I samme Magnus Erikssons allmänna landslag skildras och regleras eriksgatan noggrant.

 

Det finns antydningar – men är inte belagt – att det fanns kungar före Magnus Eriksson som också genomfört eriksgator.  Med säkerhet vet vi dock att ett antal kungar efter Magnus Eriksson inte bara genomförde eriksgator utan också valdes till kung på Mora äng. Bland dessa kan nämnas: 1) Håkan Magnusson, vald till kung 1362,  2)  Albrekt av Mecklenburg, vald 1364, 3) Erik av Pommern, vald 1396, 4) Kristofer av Bayern, vald 1441, 5) Karl Knutsson Bonde, vald 1448, och Kristian I, vald 1457. Även efter valkungadömets avskaffande 1544 genomfördes eriksgator av bland andra Karl XI, Fredrik I, Adolf Fredrik och Gustav III.

 

I modern tid är eriksgatan en slags benämning på resor som regerande kungar i Sverige genomfört efter trontillträdet. Sålunda har såväl Gustaf VI Adolf som Carl XVI Gustaf genomfört sådana symboliska eriksgator.

Med vänlig hälsning
Roland Agius

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

20.08 | 11:39

Carl Åbergs handskrivna minnen finns på Carolina.
Jag har läst en kopia och vill minnas att det fanns antckn om en del anställda.

...
11.08 | 16:30

Hej. Vet ni något mer om Josef Ehrle som person och hans släkt? Jag håller på med släktforskning och tror att han var far till min farmor. Tack på förhand,Stefa

...
02.08 | 13:58

Syftar på Gunillaklockan som står vid slottet. Slotts senap syftar på detta slott och var en del i ursprungliga loggan för varumärket.

...
21.05 | 18:48

WOOOOOOOOOW MEN ÄNDÅ INTE!

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS